You got that one thing - Del 11

Då hörde jag Liam ropa i rummet.
- Harry told Anna about a new song from our new album which we decided to NOT do! He sang it for her! What if she tell somebody!?
Jag orkade inte med Liams jobbiga skrik.
- I told you Liam, she won't! I trust her!
- But I don't!
 
Jag suckade och gled ner längs dörren. Det här skulle bli en lång dag.
 
Nialls perspektiv
- Boys, please stop fight! We can fix this! ropade jag till Liam och Harry som stod och skrek till varandra genom hela hotellrummet.
Liams ögon blixtrade till.
- How are we gonna fix this!? Harry always mess things up!
Då hördes Harrys minst lika arga röst från andra sidan badrummet.
- Stop Liam! I don't! And I told you I trust her!
- I don't care, I know it's only because you're in love with her!
- I'm not! She won't tell anyone!
Liam var skitarg vid det här laget.
- You know what Harry? Go and call her now and tell her to not tell anyone! But I guess she already has...
- Okay, fine!
Dörren slogs upp med en smäll och en arg Harry kom utklampande och gick iväg med mobilen i handen.
Jag utväxlade en orolig blick med Louis och Zayn.
- This is not good. sa jag oroligt.
- I know, but I think Harry can fix it, can't he? Louis tittade på Harry som stod i ena hörnet med mobilen tryckt mot örat.
- I hope so... sa Zayn och suckade
 
Harrys perspektiv
Efter det jobbiga bråket med Liam gick jag iväg för att ringa Anna. Signalerna gick fram och till slut svarade hon.
-  Hello, it's Anna.
- Hey Anna, it's Harry here. sa jag med lite stressad röst.
- Um, you sound stressed.. have something happend? sa hon oroligt och jag kunde inte låta bli att le för att hon brydde sig så mycket om mig.
- Yeah, it's about today.. You know I sang one of our new songs for you?
- Yes, it was fantastic!
- Thanks! But, there's just a little problem. You can't tell anyone about this. It's a secret till we have released the CD. Not even your best friend. Do you understand?
- Yeah...
- What is it?
- It's just... I have already told somebody. Actually, two people...
- What!?  But why!? Nu började jag känna mig riktigt stressad.
- I'm so sorry Harry! It's just, it was so good and I didn't know it was a secret. I'm so sorry, I should have known better. Hon lät riktigt ledsen.
- But, I trusted you. jag svalde men klumpen i halsen försvann inte.
- I'm really really sorry... But it was just two of my friends and I will talk to them about it, they won't tell anyone.
- How do you know they haven't told anyone yet? Nu lät min röst hård och irriterad.
- I should be honest... I don't know that. But I hope so. det sista sa hon väldigt tyst men jag hörde henne.
- Yeah, it's best for you! And thanks for not keeping one single secret! skrek jag i luren och la på.
 
Louis tittade chockat på mig, han hade hört vad jag sa till Anna.
- Harry... was that really necessary?
- No, or I don't know... Jag satte mig ner på golvet med huvudet i händerna.
- But you like Anna. Han satte sig ner bredvid mig.
- I know, I shouldn't have screamed  so to her.. Now she hates me. sa jag tyst och tittade ner i marken.
- I'm sure she don't hate you, she'll understand. sa han uppmuntrande.
- What if she don't? What if I have ruined everything? I mean, it wasn't really her fault. I should have told her it was a secret. sa jag och svalde hårt.
- Yes, you should go and talk to her. Louis knuffade upp mig från marken och gav mig en kram.
- Are you sure that.. ?
Louis avbröt mig.
- Just go Harry!
 
Jag gick iväg och ringde Anna med en stor klump i halsen. Det gick fram en signal. Fem stycken. Tio stycken. Hon svarade inte. Jag testade igen och igen, men hon svarade inte. Vad hade jag gjort?
 
Annas perspektiv
Harry skrek åt mig i luren och la sedan på. Jag slängde ifrån mig mobilen och började gråta. Jag la mig ner i sängen och tryckte ansiktet mot kudden.
- Han hatar mig! skrek jag och tårarna rann ner för kinderna.
Just då ringde mobilen, jag kollade och det var Harry men jag vägrade att svara. Han skulle säkert ändå bara säga hur mycket han avskydde mig. Den ringde igen och igen men jag ville inte svara. Till slut blev det tyst och då började jag gråta ännu mer.
 
Då hörde jag steg i trappan och mamma kom in i mitt rum. När hon såg att jag grät sprang hon fram till mig och satte sig på sängkanten.
 
- Men lilla gumman, vad har hänt!? hon tittade orligt in i mina rödgråtna ögon efter svar.
- Han, han... Han hatar mig nu och han bara la på luren och skrek åt mig fast jag sa förlåt och, och... Jag stannade upp och slängde mig i mammas varma famn.
- Gumman, ta det lugnt och berätta från början! sa mamma och strök mig över huvudet som hon gjorde när jag var liten.
Jag drog ett djupt andetag.
- Okej, så här det. När jag träffade Harry sjöng han en av deras nya sånger till deras nya album som kommer. Sen berättade jag det för Emelie och Leila. Men tydligen fick jag inte säga det till någon men det visste jag inte och nu ringde han mig och var jättearg och han hatar säkert mig.. Jag snyftade till och kramade mamma hårdare.
- Men du, om du inte visste om det kan han ju inte skylla på dig. Gumman, det ordnar sig säkert ska du se.
- Tack mamma. Jag hoppas det, men jag tror inte han gillar mig längre.. Jag tittade ner i marken.
- Oroa dig inte, det går bra vet du. Och om det inte gör det.. Så är det inte ditt fel, glöm inte det Anna.
- Okej mamma, tack. Jag kramade henne en sista gång och hon reste sig.
- Nu ska jag packa upp varorna jag har handlat, vi ses senare. sa hon och strök mig över kinden.
Jag nickade och sträckte mig efter mobilen. Fyra missade samtal, alla var från Harry. Men jag ville inte prata med honom nu så jag ignorerade dem och gick in på twitter för att skriva en ny tweet.
"What have I done? Why did I do that? Now you hate me and I can't take that :("
 
Efter ca 5 minuter hade jag fått många frågor om vad som hänt, och jag svarade lite svävande på dem för jag ville inte berätta för alla hur det var.
Plötsligt såg jag att alla tweetade till Harry nu så jag gick in på hans profil för att se vad han hade skrivit.
"I'm such a big idiot, I shouldn't have done that to you... You know I like you :("
 
Jag suckade och förstod direkt att det var mig han pratade om. Men jag orkade inte prata med honom nu. Just som jag la ifrån mig mobilen pep den till. Ett nytt sms.
 
_________________________________________________________________________________________
 
Kapitel 11 ute!
Jag är så sugen på att skriva idag så jag ska alldeles strax börja på kapitel 12 nu, det kommer nog ut senare idag! :D
Puss & kram.
.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0