Jag drog chockat efter andan. Det var verkligen applåder. Men från vem? Jag hade ju stängt ner videochatten med Harry. Eller? Jag tittade snabbt efter på skrivbordet på datorn. Och där låg den, skype-ikonen uppe. Jag klickade snabbt upp chatten och såg Harry och resten av killarna sitta där och applådera. Åh nej! Shit. Jag hade råkat trycka på minimera istället för avsluta och de hade hört ALLTIHOP när jag sjöng. Jag hade bara lust att sjunka genom marken.

 

- Guys, I didn't know you were listening! sa jag anklagande.

Harry höjde upp armarna.

- Hey, Anna, take it cool! I thought it was great.

- No it wasn't, you're just saying that to be nice. sa jag buttert.

- No Anna, I promise! I really enjoyed hearing you sing.

- But I wasn't really serious with it.. It wasn't meant for you to hear it...

-  I know, but I couldn't quit skype when I heard your nice voice, so that's why I got the other lads here too. sa han och flinade.

- It isn't funny! This is really embarassing for me and you're not making it easier...

- Sorry Anna! But it was really great. sa Louis och log.

- Thanks, I guess...

- Yeah, you have a special voice. sa Liam och tittade beundrat på mig.

- Hey guys, thanks but I'm not used to hear there kind of things.. It feels weird.

- Haha you'll get used to it if you hang with us! sa Niall och flinade,

- Hey Niall, don't you see this isn't easy for her. sa Harry

- Thank you. Now we can just please forget that this ever happened? sa jag

- No, I don't wanna forget it! It was absolutely brilliant. sa Zayn och gjorde tummen upp mot mig.

- Thank you Zayn! But this feels really weird.. I didn't want you to hear me singing. sa jag och rodnade.

- But why not? frågade Harry förvånat.

- Because I'm not singing really good.. I mean, you are superstars and you're the ones who sing absolutely amazing. Not me, I'm just a girl and I'm nothing compared to you guys.

- Stop in now Anna! You should say those things about yourself. And they're not even true. sa Harry mjukt.

- Guys come on, let's leave them alone a bit. sa Louis och jag tittade lättat på honom medan de andra gick ut genom dörren.

 

- Yes it's true Harry! You don't understand anything...

- Anna, what is it? You know you can talk to me.

- It's just that... That I... Jag kunde inte avsluta meningen utan att det började rinna tårar ner för kinderna.

- Hey, please stop cry. I'm right here.

- It's like this... When I was younger I was really bullied by "the cool girls" in school. And this made me feel so bad about myself, they made me believe that I was worth nothing compared to them. And every day in some years I always came home crying because they was so mean to me. sa jag och svalde klumpen i halsen.

- But, Anna, how could this happend? You're an amazing person and don't deserve mean things..

- Thank you.. But I kept it like my secret because I didn't want my parents to know. If they knew, it would just be worse. And now, when I'm 16, things is better you know. My parents know and they helped me all they could through this hard time in my life. But still, I have low self confidence. And when you guys say these amazing things about me, and especially you Harry, the only thing I can think about is that I'm not worth it. I'm not used to hear compliments.

- Omg Anna, I had no idea your life was like this.. You really didn't deserve that, never. I care about you and if I knew who these girls are, I would punch them right in the face. I'm so sorry Anna.. You know I'm always here for you if you wanna talk.

- Thanks Harry, it means so much to me, what you said. Thanks for beeing here for me. sa jag och log mot honom. Jag kom då på att min mascara förmodligen hade runnit och hämtade snabbt lite papper att torka mig med.

- No problem Anna, I'm always here for you. Even if I don't know what you went through, I can always listen. And you sang really good! You should try out for x-factor!

- Thanks, and no thanks. I can't do that! I'm too shy, Harry. I usually never sing in front of people..

- Okay, but please promise me to at least think about it? Maybe you'll change your mind.

Jag log.

- Okay, I promise.

Då hörde jag att någon ropade på Harry.

- Shit, I forgot the time.. I gotta go Anna, but thanks for the talk.

- Okay, hope to see you around somewhere.

- Yeah, bye! sa Harry och log, sedan stängde han ner skärmen och där satt jag med ett fånigt leende på läpparna.

 

Han hade verkligen lyssnat och han brydde sig verkligen. Det kändes otroligt skönt att få veta.

Jag hade inget för mig så jag loggade in på twitter för att se om något hänt. Det verkade inte vara något speciellt, men jag hade fått ca 20 nya följare. Vad kul. Jag bestämde mig för att skriva en tweet.

 

 

Jag fick lite frågor som jag inte svarade på, för jag visste inte om det var okej för killarna att jag skrev att jag hade träffat dem. Så istället bestämde jag mig för att för en gångs skull starta en twitcam, det hade jag inte gjort på länge. Det tog ett tag innan jag väl fick igång allt, och jag fick förvånansvärt fort många tittare.

Efter tio minuter hade jag 186 tittare, vilket var mitt rekord. Jag pratade, spelade musik och svarade på frågor. Plötsligt var det en tjej som frågade om jag kände 1D. Jag blev helt tyst och funderade en kort stund. Skulle jag säga som det var eller inte? Jag visste inte riktigt, men till slut blev mitt svar att jag har träffat dem några gånger. Då blev alla som galna och frågorna vällde in. Jag svarade på några. Sedan insåg jag hur mycket klockan var och gäspade.

- I gotta go now, the time is quite much here.. But see you maybe tomorrow. sa jag och stängde ner twitcamen, stängde av datorn och gick för att borsta tänderna.

Jag hade svårt att somna, det var så mycklet som hade hänt idag. Harry och killarna hade visat sig vara helt andra personer än jag trodde. Det kändes som om jag hade fått fem nya vänner och det var jag jätteglad för och för att Harry faktiskt brydde sig så mycket som han gjorde. Till slut somnade jag i alla fall.

 

Jag vaknade av att någon klampade upp i trappan och ryckte upp min dörr. Mamma höll i en tidning.

- VAD ÄR DET HÄR!?

 

_________________________________________________________________________________________

 

Kapitel 13 ute!

Kanske lite kort kapitel men jag hann inte skriva mera :)

Varför tror ni mamman är så upprörd?

Kommentera på! :D

Puss & kram.