Jag drog ett djupt andetag och steg in och satte mig på en bänk för jag såg inte Harry någonstans. Jag fingrade lite på min mobil i fickan. Tänk att Harry hade hittat den. Mer tur kunde man ju inte ha än jag. Jag log för mig själv. Då knackade någon mig på axeln och jag vände mig om.

- Hi Anna! Harry log stort mot mig och drog in mig i en mjuk kram. Han doftade underbart.

Harrys perspektiv

När jag kom in parken såg jag en blondin sitta på en bänk och jag såg direkt att det var Anna. Jag gick fram och knackade henne på axeln.

- Hi Anna! Jag log och kramade henne. Hon doftade vanilj, så härligt.

- Hello Harry! Have something happend since yesterday? sa Anna och log medan hon kramade mig tillbaka.

- No, not really.. I was in studio some hours but I missed you.

Vi började gå på en mysig promenadstig.

- Aww, Harry... But yeah, i missed you too, and the other lads. Hon rodnade och det såg så sött ut.

- So... Let's get to know eachother, I just know you name. sa jag och skrattade till.

- Okay, I'm Anna Maria Ericson, I was borned in a little town called Partille and I still live there. I just turned 16, it was a month ago. I have a little brother called Hampus, he's 10 and really annoying, and I live with him and my parents. I love, and live for the music. I love to sing and I can play guitar pretty well. I would sing for crowds if I wasn't so shy... And that's me, I guess. And I would love to hear about you, but just so you know... I already know pretty much about you, you guys are my biggest idols. Hon log.

- Okay, I guessed so, but I can take everything anyway. I'm Harry Edward Styles, and I turned 18 in februari. I was born in Holmes Chapel where I lived as a child. I have one sister, Gemma, and my parents. I also have a cat. And I'm 1/5 of One Direction, surprise!

Anna skrattade och slog till mig lätt på armen.

- No, but I love to sing but I can't play any music instrument. I seached to x-factor when I was 16, just like you are now.

- But... Wasn't it hard to stand there in front of all the people and just... sing?

- Yes, of course I was nervous but I love what I'm doing so that's why I did it. And I'm so glad I did it. I mean, look where I am today.

- Yeah, I have thought about doing covers on youtube but I don't think I'me brave enough...

- No, don't say that... Could I hear you sing? I'm sure you sing amazing.

Anna tittade osäkert på mig.

- I don't think I'm ready for that... I mean, yet.

Jag nickade och det blev tyst en stund.

Anna bröt tystnaden.

- So, how's the recording going?

- Really great! We've writed some new songs and so one. Do you wanna hear?

 

Annas perspektiv

Harry hade nyss frågat om jag ville höra en av deras nyskrivna sånger. Jag nickade ivrigt.

- Okay, this one doesn't have a name yet. sa han och började sjunga.

"I'm standing here alone, cause now you're gone. I want you back in my arms, but you don't miss me at all...

Han fortsatte sjunga och jag rös. Han sjöng verkligen som en ängel. Jag kunde bara inte fatta vad jag hade gjort för att förtjäna att vara med honom. Han sjöng igenom hela låten och han kunde den helt utantill och sjöng inte en ton fel. När han tystnade tittade han förväntansfullt på mig.

- So, what do you think?

- You sing so beautiful. You sing like an angel, you really do Harry. And the song was really great. You should call the song for my everything. Jag log mot honom när jag såg hur glad han blev.

- Wow Anna, thanks a lot! No one have ever said that to me before. And that was a good name, I will remember it!

 

Vi fortsatte gå och kom till en sjö där vi satte oss på en parkbänk. Samtalet flöt på bra och det blev inga pinsamma tystnader. Det var jättekul att få lära känna Harry bättre som person. Förut hade jag ju bara sett honom som Harry Styles, min idol. Men nu såg jag honom som så mycket mer. Han berättade hur vackert det var i London, jag hade aldrig varit där. Och jag berättade lite om Sverige, om hur det var att bo där. Jag fick verkligen en ny förståelse för hur det är att vara världsstjärna, det är verkligen inte så lätt som man tror. En sak jag gillade med Harry var att det var så lätt att prata med honom. Trots att vi bara hade känt varandra i två dagar så kändes det som vi varit vänner i flera år. Detta var den lyckligaste dagen i mitt liv, jag kände det djupt i mitt hjärta. Plötsligt stannade Harry upp och kollade på mig.

 

- Do you wanna take an ice-cream in the bar there? Han nickade åt glassbaren i parken.

- Yeah, sure! Jag log mot honom och vi gick bort dit för att beställa.

Harry tog en daim och jag en tiptop. När jag sträckte fram pengarna mot honom skakade han på huvudet.

- No Anna, I want to buy this for you.

- Are you sure?

- Yes, I am. Come on, let's sit down and eat it.

Vi åt glassem och pratade och skrattade om vartannat och det kom fram en del fans till Harry. Han skrev autografer och tog bilder med alla, han var så snäll mot dem. Långt efter att vi ätit upp glassen satt vi kvar och solade oss lite i det varma vädret. Rätt som det var så ringde Harrys mobil. Han tittade ursäktande på mig och svarade.

- It's Harry. We're in a park. Yeah, I know... Soon, I promise. Yeah, okay. What? Is the time so much!? Oh I didn't knew that. Okay, I'm on my way. Yeah. bye.

Han tittade på mig och på sin klocka.

- Anna, did you know the time is 3 am?

- Oh, shit, have we been here so song? I gotta go, I guess you're going back to the hotel?

Han nickade och det visade sig att vi skulle åt olika håll.

 

- Okay, this was really nice Harry. I hope you enjoy your tour and send me a text sometimes.

- Yeah, thanks! Of course I will. I'm really gonna miss you Anna. sa Harry och tittade varmt på mig.

- I'm gonna miss you too! I hope we can meet someday.

- Yeah, I hope so too. Han gick emot mig och drog in mig i en varm kram. Jag kramade honom tillbaka och så stod vi ett långt tag, bara kramades. Ändå tills Harrys mobil ringde.

- Oh shit! I gotta go, but I hope to see you soon! Bye!

- Yeah, bye!

Jag såg hur Harry gick sin väg medan han svarade i sin telefon och jag började gå tillbaka ut ur parken. Jag kom på mig själv med att le hela tiden. Jag kunde bara inte fatta det, helt overkligt! Nu när Harry inte var här började jag fangirla lite. Jag var ju som vilket fan som helst egentligen. Jag log stort. Livet var helt underbart.

__________________________________________________________________________________________

Kapitel 9 ute nu! Eftersom jag har haft dålig uppdatering här ska ni nog få kapitel 10 idag också.. om jag hinner, ska försöka! ;)

Puss & kram.