Annas perspektiv

- Anna, nu får du skynda dig vi ska åka! ropade mamma till mig när jag stod och gjorde i ordning mig. Vi skulle åka till Göteborg idag med hela familjen, det skulle bli kul för jag behövde shoppa massor.
- Okej okej jag kommer mamma, stressa inte så! svarade jag och skyndade mig in till bilen och så var vi på väg. På vägen dit höll min lillebror Hampus på att retas, för jag satt och kollade på en massa bilder på One Direction. Killarna i mitt liv, haha. De var så fantastiska och betydde så mycket för mig.

- Anna är kä-är! ropade Hampus och pekade på en bild med killarna.
- Äh inte alls, sluta löjla dig! sa jag irriterat men jag fick ett litet leende på läpparna när jag tittade på dem. Så underbara de var. När vi var framme så shoppade vi i flera timmar, jag tyckte dock en sak var lite konstig. Det var verkligen överfullt med tonårstjejer som sprang runt som dårar och ja.. jag vet inte vad de höll på med.

Senare skulle vi fika, men så hade jag inga kontanter så jag fick gå och ta ut för de tog inte kort på fiket vi var på. När jag stod några gator bort vid bankomaten så hörde jag en massa tjejröster på gatan där borta. De stod och skrek och log och hoppade om vartannat. Efter ett tag märkte de att jag stod och tittade på dem.
- Vad är det? Frågade en lång tjej med brunt kort hår och tittade på mig.
- Eh, jag tänkte fråga er detsamma eftersom ni står och skriker haha... Svarade jag och försökte låta lite skämtsam men det lyckades inte så bra.
- Men, hallå, det är ju kändisar i stan! Sa en blond tjej och himlade med ögonen åt min dumhet.
- Va, vilka då? Frågade jag nyfiket. Kändisar i stan låter ju spännande och jag är en väldigt nyfiken tjej.
- One Direction, våra största idoler, svarade den blonda tjejen och log mot mig.
- VA? OMG! Jag är en directioner, hur visste jag inte detta!? Sa jag ganska högt och förvånat. Visst, min twitter hade krånglat den senaste veckan så jag kunde inte komma in och läsa killarnas tweets, men en sån här stor grej...
- Eh, har du inte läst deras tweets? Log den brunhåriga tjejen.
- Nej, min twitter har krånglat i veckan, fast det är ointressant. Det viktiga är, HAR NI SETT DEM? Jag var så uppspelt över att killarna var här i stan, här i lilla Göteborg!
- Nej, tyvärr inte... Men vi hoppas fortfarande. Log den blonda tjejen.
- Jag heter Emelie, och det här är Leila. Vad heter du? Frågade den brunhåriga tjejen vänligt. 


____________________________________________________________________________________________________________________


Okej, säg ärligt vad ni tyckte om det första kapitlet! Är det något jag borde fortsätta på? Snälla kommentera, och hoppas ni gillar det, kram!