- Eh, har du inte läst deras tweets? Log den brunhåriga tjejen.
- Nej, min twitter har krånglat i veckan, fast det är ointressant. Det viktiga är, HAR NI SETT DEM? Jag var så uppspelt över att killarna var här i stan, här i lilla Göteborg!
- Nej, tyvärr inte... Men vi hoppas fortfarande. Log den blonda tjejen.
- Jag heter Emelie, och det här är Leila. Vad heter du? Frågade den brunhåriga tjejen vänligt.

Annas perspektiv
- Jag heter Anna, kul att träffas! Svarade jag vänligt.
- Vart är du på väg då? Vill du följa med oss till deras hotell? Frågade Emelie glatt.
- Visst, ska bara smsa pappa. Jag bor inte här, jag är bara här idag.
- Wow, snacka om tur att råka komma hit just idag! Sa Leila imponerat och lite förvånat.
- Jaa, det håller jag verkligen med om, log och jag och smsade pappa "One Direction är här i Göteborg så jag går till deras hotell. Ring om det är något! "
- Okej, då drar vi då! Leila krokade allas armar och gick med bestämda steg in mot centrum där hotellet låg.
- Hur vet ni vilket hotell de är på? Frågade jag nyfiket.
- Jaa, vi kollar twitter, fans skriver alltid där först. Log Emelie.

Nu var vi framme. Det stod verkligen packat med tjejer framför dörrarna och runt hela hotellet, de skrek och skrek. Det fanns poliser på plats som hjälpte till om fans kom för nära.
- Wow, snacka om mycket folk! Skrek jag högt för att överrösta allt skrik.
- Verkligen, detta är helt sjukt! Skrek Emelie tillbaka.

- Har ni sett killarna idag? Frågade Leila en tjej som stod bredvid oss.
- Nej, de har inte varit ute på hela dagen, suckade hon.
- Oj, svårt att få syn på dem alltså, sa jag. Mitt hopp blev lite mindre, trots att jag fortfarande ville se killarna mer än något annat.
- Verkligen, vi har stått här hela dagen och några timmar igår utan att få en skymt av dem, sa tjejen och tittade medlimsamt på oss.
- Jaja, vi ska inte ge upp hoppet! Sa Leila och försökte låta hoppfull.
- Nej, kom nu, sa Emelie och krokade arm med oss för att försöka dra oss framåt några meter i folkmassan. Men det var inte det lättaste, det var packat med folk.

Det gick nog några timmar, konstigt nog ringde aldrig pappa eller mamma mig. De kanske inte oroade sig.
Plötsligt skrek alla högre än förut. Ett fan trodde att hon hade sett Liam men det var visst inte han.
Jag suckade högt.
- Mina ben gör ont.
- Mina med, de värker efter att ha stått här så här länge, klagade Leila.
- Tjejer mina gör också ont, men vill vi se dem måste vi stå ut! Sa Emelie lite smått irriterad.
Och vi stod där hela dagen, utan att få så mycket av en skymt av killarna.

- Det var synd... Jag hade hoppats på mer. Sa jag besviket.
- Jag med, men vi kan hoppas på imorgon? Sa Leila.
- Jag måste ju hem ikväll, gud vad jobbigt. Jag vill ju stanna! Sa jag lite irriterad.
- Du kan sova hos mig, det ska Leila ändå göra. Erbjöd sig Emelie snällt.
- Tack, men... Jag har inga saker och vi känner inte varann så bra. Sa jag osäkert.
- Jo men det är inga problem, jag har så du kan låna så du slipper åka hem så kan vi stalka dem imorgon! Log Emelie.
- Okej, ska bara ringa pappa då. Log jag men leendet försvann snabbt.
- Min mobil är borta, shit! Sa jag och blev jätte stressad och fick nästan tårar i ögonen.
- vad är det för någon? Vi hjälper dig att leta! Sa Leila snabbt.
- iPhone 4S med ett silver glittrigt skal, sa jag.
Jag höll på att få tårar i ögonen, min helt nya mobil som jag bara hade haft i några veckor var borta! Pappa skulle blir skit arg när han fick veta.
Vi letade som idioter på gatan, det var tomt nu och vi var de sista fansen utanför. Hotellet vägrade släppa in oss och vi kunde inte hitta mobilen någonstans. Mitt liv var typ förstört.

- Vi kommer tillbaks hit imorgon, kom nu så går vi hem till mig, sa Emelie och la armen om mig.
- Okej, jag måste bara ringa pappa. Kan jag låna din mobil? Snyftade jag.
- Självklart!

Några minuter senare var det bestämt. Jag fick sova hos Emelie, men det hade krävts lite övertalning. De visste ju trots allt inte vem Emelie var. Nu var vi på väg hem och de gjorde allt de kunde för att muntra upp mig men det gick sådär.

När vi kom in till Emelie var vi alla så trötta av att ha stått utanför hotellet idag att vi snabbt bäddade och gick och la oss. Vi pratade lite i sängen och jag började verkligen gilla Emelie och Leila. De var så himla snälla.
På morgonen gick vi upp och åt frukost, men vi hade ingen brådska. Just nu var det kristihimmelfärds helgen så vi hade några lediga dagar. Jag och Emelie vaknade tidigt och gjorde iordning frukost. Vi var ensamma hemma eftersom Emelies föräldrar jobbade. När Leila kom in i köket gäspade hon och sa:
- Dags att stalka killarna idag då!

_________________________________________________________________________________________________________________


Okej, säg vad ni tyckte om andra kapitlet! Det kommer spänning snart :) Längre kapitel, vill nog försöka ha dem ganska långa, det första var för kort. Kommentera nu så kommer det kanske upp ett till imorgon! :)