- Harry, this was really nice! But I gotta go now, but thanks for your invite! Hon log.
- Yeah, no problem! Nice to have you here! Do you wanna meet tomorrow?
- I would love to do that.. But I'm not sure.. I don't live here in Gothenburg, I live a bit outside. But... I don't wanna miss this chance!
- Great! Can I get your number so I can text you tomorrow? Jag log och hennes ögon tindrade.
- Yeah sure!
Vi knappade in våra nummer i varandras mobiler och hon gick sedan ut genom dörren och vinkade.
- Bye, see you tomorrow!
- Yeah, bye!
Jag stängde dörren och log för mig själv.

Annas perspektiv

Jag hade precis stängt dörren från killarnas hotellrum och jag var nu på väg mot hissen som skulle ta mig ut ur hotellet. Jag log för mig själv, hur kunde mitt liv fått en så här bra vändning? Jag skakade på huvudet och kunde inte fatta det. Jag hade varit lugn med killarna vilket jag var väldigt glad för, men nu var jag som vilken directioner som helst och fangirlade lite. Jag hade Harry Styles nummer! Helt sjukt! Han hade lett mot mig, jag började verkligen gilla honom. Jag hade alltid haft en stor crush på honom, men det var nu när jag träffade honom som jag började gilla honom på riktigt. Han var så söt och snäll. Fast vad tänkte jag med? Han skulle väl aldrig vilja ha mig. Han hade ju bett om mitt nummer, men det var säkert bara av artighet.
Pang!
Jag stirrade irriterat framåt. Jag hade visst råkat gå in i dörren i hotelllobbyn. Jag tog mig för pannan, och självklart hade jag fått en bula. Jag gick förbi alla fans som stirrade på mig och skrek så man fick ont i öronen, jag trängde mig fram till Emelie och Leila.

- Hej Anna, gud så länge vi har väntat! Nu måste du berätta allt, detaljer också tack! Emelie log förväntansfullt.
- Okej, jag ska.. Men kan vi inte gå till något lugnare ställe? Jag får ont i öronen...
- Visst, vi går till starbucks där borta. Leila log och drog iväg mot starbucks.

Nu satt vi vid bordet med våra varma choklader och jag började berätta från början.
- Jo, när jag kom till hotellet letade jag jättelänge men jag kunde inte hitta mobilen någonstans, och då gi..
Leila avbröt mig.
- Vad gjorde du då? Berätta, berätta!
- Lugna dig, jag ska. Fast det går lättare om du inte avbryter mig. Jag log och fortsatte.
- Okej, när jag inte hittade mobilen gick jag någon väg bakom hotellet. Jag var ledsen och tittade ner i marken, jag visste heller inte vart jag gick. Jag bara gick och gick tills jag krockade med någon. Och denna någon, var Harry. Han log mot mig och drog upp mig. Han frågade varför jag var ledsen, så jag sa det om min mobil. Och gissa vad!? Han hade den i fickan för han hade hittat den igår kväll. Sen frågade han om jag ville följa med upp till deras hotellrum! Kan ni fatta!?
- Herregud, nej! Emelie log och Leila instämde.
- Mm, och sen gick vi upp och han såg att jag var nervös så han försökte trösta mig och så.. Sen när vi kom in så kollade vi på film, Love Actually. Min favoritfilm, och Harrys med! Och Louis och Harry rev sönder en popcornpåse så att allt åkte ut på golvet. Sedan fanns det inte plats för mig i soffan så jag fick sitta i Harrys knä... Det var mysigt. Sedan somnade jag för jag var så trött.. Jag sov inte mycket inatt. Jag sov i Harrys knä och sen vaknade jag och skulle gå och det var då jag ringde er. Gissa vad som hände sen!?
- Ingen aning, säg! Leila lät otålig.
- Jo, Harry frågade om vi skulle ses imorgon! Och jag sa ja. Och då! Då frågade han mig om mitt nummer för han skulle smsa mig imorgon och jag fick hans! Jag har Harrys nummer!
- Wow, helt otroligt! Grattis! Både Emelie och Leila lät glada för min skull.
- Ja, jag är så spänd på att få träffa honom! Jag tror verkligen att jag gillar honom. Jag tittade rodnande ner i marken och log.

Efter ett tag gick vi från starbucks, vi skulle hem till Emelie och mysa och ha det skönt. Jag skulle sova över där inatt också, eftersom jag ändå skulle träffa Harry imorgon. Jag var väldigt glad över att han hade frågat mig, jag skulle aldrig själv haft modet att fråga honom.

Vi gick och skrattade och pratade på vägen hem och jag tittade ner i marken för att se så jag inte trampade på några äckliga sniglar, det var fullt av dem på gatan. Plötsligt stannade jag till, det var två par skor framför mig. De så bekanta ut... Jag böjde upp huvudet och tittade in i två arga ansikten.

____________________________________________________________________________________________

Okej, kapitel 6 ute, vet att det blev ett kort kapitel men jag är riktigt trött ikväll, sorry...
Jag skriver nog ett till imorgon, ett längre hoppas jag :)
Vem tror ni att Anna har stött på?
Kommentera så blir jag glad, det vet ni!
Puss & Kram