You got that one thing - Del 8
- Vad fan tror ni har hänt era jävla idioter!? Så lycklig som jag var idag, jag har aldrig någonsin varit så lycklig. Min största dröm var nästan verklighet. Och ni krossade allt och tog ifrån mig det! Hur fan tror ni det känns!? Har ni förväntat er att jag ska tacka er eller!?
Jag snyftade till och tittade på dem medan tårarna rann.
Då sa mamma något som fick mig att tappa hakan.
- Stefan, stanna bilen.
Jag snyftade till och tittade på dem medan tårarna rann.
Då sa mamma något som fick mig att tappa hakan.
- Stefan, stanna bilen.
Annas perspektiv
Jag stirrade på henne. Hade mamma verkligen sagt det där? Var hon inte arg på mig?
- Mamma, vad är detta? Är du inte arg?
- Gumman, jag insåg just en sak. Nog för att jag är din mamma och har rätt att bestämma över dig, men jag vill inte krossa din största dröm. Att göra det, och se hur mycket jag sårar dig, för det vet jag att jag gör, det vill jag inte. Om din dröm är att få träffa Harry och de andra i One Direction så ska du få göra det.
- Åh herregud! Tack så jättemycket mamma! Tack, tack, tack! Jag kramade om mamma från baksätet så gott det gick.
- Men snälla Katarina, vi har åkt en bit nu! Ska vi bara vända?
- Stefan, vi kan inte krossa hennes dröm så här. Jag vet att vi kom för att hämta henne, men vi kan bara inte. Vänd nu och kör tillbaka.
Pappa muttrade något ohörbart men vände och nu var på väg mot Göteborg igen.
- Så.. Kan jag sova hos Emelie inatt då?
- Ja, det ska nog gå bra. Mamma log mot mig.
Jag log stort och tog fram mobilen för att svara på Harrys sms.
Jag skrev flera olika texter, men fick radera hela tiden för att det inte blev perfekt som jag ville att det skulle bli. Till slut fick jag iallafall iväg ett sms som jag var någolunda nöjd med.
"Yeah, looking forward to it! Where and when are we going to meet? xx"
Jag lade ner mobilen i fickan och lutade mig tillbaka. Livet var ganska bra ändå.
Jag fick snabbt ett svar och öppnade ivrigt smset.
"Don't know, you know this town better than me haha.. But can we meet at the park a bit from the hotel tomorrow around 11 a.m? xx"
Jag log stort och knappade snabbt in ett svar.
"Sounds great! See you there man! :) xx"
"Yeah, gotta be fun .xx"
Jag lutade mig bakåt och längtade redan till mötet med Harry.
Tolv timmar senare...
- Jag går nu! ropade jag till Veronica och Leila som fortfarande satt vid frukostbordet. Jag skulle gå för att träffa Harry.
Både sprang fram till mig och kramade mig
- Lycka till! ropade de i kör.
Jag log till svar och gick ut genom dörren.
Harrys perspektiv
Jag och Anna hade precis bestämt vart vi skulle mötas, imorgon klockan 11. Jag hade precis lärt mig att hitta dit idag. Jag log för mig själv, det skulle bli riktigt roligt att ses. Trots att vi sågs igår så saknade ja henne redan. Någon la en hand på min axel.
- And why are you smiling that ridiculus? Zayn skrattade.
- Eh, for no reason. It's a sunny day, you know I love sun! Jag tittade lite glatt på honom i hopp om att han skulle gå på det.
- Haha, Harry you can't fool me, you think I will believe in that shit? It's about the girl, isn't it?
- Ehm... Yeah, I guess it is. But please don't tell the other lads, everybody doesn't have to know. Jag tittade seriöst på honom.
- Okay, I won't tell them! So, tell me. What's the problem with her?
- There's no problem, it's just... I'm really happy to meet her again. And, I'm nervous. Just a little bit...
- Okay, but why be nervous? She gonna love you. Zayn log ett stort äkta leende mot mig.
- How can you be so sure about that!? What if she thinks I'm a stupid famous guy without a heart or something...
- She won't, believe me. I could see that yesterday. She really likes you, believe it or not.
Zayn klappade mig vänskapligt på axeln och jag suckade tungt. Även fast jag ville tro på honom så var det svårt. Tänk om hon inte alls skulle gilla mig?
Annas perspektiv
Jag hade precis gått från Emelies hus, det var inte lång bit att gå till parken härifrån. Jag var faktiskt lite nervös, det skulle bli kul men jag hoppades att Harry skulle gilla mig. Jag fick inte säga något dumt eller göra bort mig, för då skulle det vara kört. Då skulle han gå med en gång. Fast samtidigt, om han inte gillade mig skulle han väl inte ha frågat mig? Jag suckade och fortsatte gå, nu var jag framme vid parken. Jag drog ett djupt andetag och steg in och satte mig på en bänk för jag såg inte Harry någonstans. Jag fingrade lite på min mobil i fickan. Tänk att Harry hade hittat den. Mer tur kunde man ju inte ha än jag. Jag log för mig själv. Då knackade någon mig på axeln och jag vände mig om.
- Hi Anna! Harry log stort mot mig och drog in mig i en mjuk kram. Han doftade underbart.
_______________________________________________________________________________________
Åttonde kapitlet ute nu!
Kommentera vad ni tycker :D
Ska ju som sagt vara borta hela nästa vecka, men det kan eventuellt bli så att jag kan skriva ett eller två inlägg nästa vecka...
Men, hoppas inte på för mycket :)
Annars hörs vi, ha det gött och enjoy!
Puss & kram.
Kommentarer
Postat av: Rebecka
gaah, va bra! längtar till nästa del! :D
Postat av: Alvaa^.^
du är as duktig!♥ men hette inte hennes kompisar leila och emmile,inte vironica? :)
Svar:
lifeisonedirection
Trackback
