En paus
Hej!
Jag vet att min uppdatering verkligen suger, men jag hinner helt enkelt inte. Det är hur mycket som helst i skolan nu och jag vet inte hur jag ska få tid till bloggen. Har dessutom en annan blogg som jag känner att jag vill lägga tid på.
Så därför har jag, tråkigt nog, beslutat mig för att (iaf för tillfället) ta en paus från bloggandet. Kommer inte att radera bloggen om jag någon gång i framtiden kommer vilja återuppta den, men kommer ta en paus nu och förmodligen ett bra tag framöver.
Är ledsen för detta till alla er läsare, men jag känner att detta är det bästa just nu. Vill bara tacka alla er som följt min novell, och som kanske till och med fortfarande gör det. Ha det underbart så kanske vi ses någon gång. Vi får se.
Puss och kram.
Sorry sorry sorry!
Förlåt för att jag slutat blogga helt plötsligt, har liksom bara inte hunnit eller riktigt velat. Men nu ska det bli ändringar på det! Har i och för sig börjat skolan och kommer ha en massa plugg, men ska göra mitt bästa för att uppdatera oftare. Hoppas ni inte är för arga.
Puss och kram.
DÅLIG UPPDATERING
Hej alla söta läsare!
Vet att min uppdatering här på bloggen varit SJUKT DÅLIG.
Och jag ska försöka bli bättre..
Men, jag har ju som sagt sommarlov precis som ni, och jag hinner därför inte så ofta skriva nya kapitel. Jag ska försöka få till några i helgen men jag får se hur det blir!
Men jag hoppas att ni har lite förståelse iaf, jag vill ju inte sitta inne hela dagen och skriva kapitel när det är bra väder :)
Och ett JÄTTESORT tack till alla underbaringar som fortfarande är kvar!
Puss & kram.
NY DESIGN!
Nu har jag klistrat in min nya design och jag ÄLSKAR DEN. Hoppas ni också gillar den!
Puss & kram.
VIKTIGT: LÄS.
Hej alla söta läsare!
En tjej som har hjälpt mig med en design nu ett tag är strax klar med den. Och då tänkte jag, att som en "ny uppstart" med en snygg design så kan jag börja om på en ny novell? Jag har en idé som kan funka. :) Jag har en del idéer men dem skulle jag ju kunna använda till den nya novellen istället? Eller gillar ni min novell? Snälla kommentera vad ni tycker så blir det också lättare för mig att bestämma mig när jag vet vad mina läsare vill.
Trots att jag inte bestämt mig så kanske det kommer upp en till del idag. :)
Puss & kram.
You got that one thing - Del 15
- Glöm det bara, pappa. Det är över. Jag kan inte träffa honom mer. Hur mycket jag än vill, på grund av er. Glöm det bara.
- Nej, det är inte det... sa mamma.
Först då tittade jag på dem.
- Vad är det då?
Annas perspektiv
Jag tittade undranade på mamma och pappa.
- Varför tittar ni sådär på mig? Säg vad det är istället! Sa jag irriterat.
- Jo, gumman... började mamma.
- När jag stod och skrek i luren åt Harry visade mamma mig något. Du satt och grät i trappan. Det var det jobbigaste jag någonsin varit med om. Och vi klarar inte att av såra dig på detta viset. Därför bestämde vi gemensamt att du ska få fortsätta träffa Harry för vi vill att du ska vara lycklig. Även om det är han som råkar göra dig lycklig.. tog pappa över med tårar i ögonen.
Jag stirrade bara på honom med öppen mun.
- Me... Menar du verkligen allvar? Viskade jag.
- Ja, det gör jag. Det är därför jag redan har pratat med honom, han vet om det.
- Oj.. tack, tack så mycket. sa jag och gick fram och kramade pappa.
- Ingen orsak gumman.
Jag gick upp för trappan och in i mitt rum och satte mig på sängen.
Tänk att de faktiskt hade ändrat sig. Det trodde jag aldrig. Jag bestämde mig snabbt för att tacka Harry och skickade ett sms.
* You don't know how thankful I am Harry. Thank you so much! :) "
Jag log stort och tweetade en glad tweet. Jag längtade redan tills jag skulle få träffa Harry igen. Jag kände mig trygg med honom men fortfarande lite nervös med de andra killarna. jag kände ju inte riktigt dem så bra, och jag visste inte hur mycket de visste om allt detta.
Det kändes som om jag svävade på moln.
Då pep min mobil till. Det var Emelie.
" Jag är i Motala, min farbror bor här. Vill du träffas? :) "
Jag knappade snabbt in ett svar och det bestämdes att vi skulle träffas vid torget.
Jag såg Emelie stå mitt på torget.
- Hej Emelie! sa jag och kramade om henne.
- Hej! Vad kul att ses.
- Jaa, fast det känns konstigt att inte Leila är med faktiskt.. sa jag och log.
- Ja, lite. Men vi vänjer oss, vi ska ju bli bästisar! Nej skojar bara. Kan vi gå och fika någonstans?
- Aa visst, vi går till espresso house?
- Det låter bra!
Vi vandrade bort och beställde lite fika.
- Så, vad har hänt sen sist då? Håller du fortfarande kontakt med Harry?
- Japp, vi känner varandra ganska bra nu. sa jag och rodnade.
- Aww vad sött, du rodnar ju! sa Emelie glatt.
- Jaa, kanske lite...
- Har det hänt något eftersom du ser ut som en tomat? retades Emelie.
- Nej, det har det inte. Jaa förutom att jag hamnade på första sidan på aftonbladet.. det kanske du såg?
- Jo, det såg jag ju... sa Emelie lite osäkert.
- Och att mina föräldrar förbjöd mig att träffa Harry idag. Men sen ringde han dem och försökte övertala pappa, och sen såg de mig gråta och då fick jag träffa honom iallafall! log jag.
- Oj, wow, grattis Anna. sa Emelie och kramade min arm.
- Tack. Jag vill gärna åka till London någon gång och stanna där med dem några dagar.. det skulle vara toppen. Log jag.
- Verkligen! Hoppas att du får det för din skull!
- Tack Emelie! Du är så snäll jämt.
- Det är du med.
- Vet du vad jag gillar mest med Harry?
- Nej?
- Det är att han verkligen bryr sig. Han är inte falsk som andra som låtsas bry sig för att de känner sig tvungna, utan han bryr sig verkligen på riktigt. Han är något extra, det känner jag på mig.
- Åh verkligen? Vet du vad?
- Nej... ?
- Jag tror du är kär Anna.
- Nej, det är ju löjligt! Jag har ju bara känt honom i några dagar ju...
- Jo, men på dig låter det faktiskt så.
- Jaa, kanske. sa jag och tittade rodnande ner i bordet.
- Åh så gulligt. sa Emelie och tog upp mobilen.
- Vad ska du göra? sa jag och tittade misstänksamt på henne.
- Ta det lugnt! Ska bara messa Leila den senaste infon.
- Emelie du är ju som en agent till henne eller något! sa jag och skrattade.
- Ja, något i den stilen kanske. sa Emelie och log.
Tre dagar senare
Jag satt i klassrummet bredvid Bella, min klasskompis. Min mobil gav ifrån sig ett högt ljud, jag hade fått ett sms. Shit! Jag hade glömt att stänga av ljudet. Vår lärare var jätte elak och om ens mobil lät fick läraren läsa upp smset eller ta mobilen för resten av dagen. Men jag ville inte att Peo, vår lärare skulle ta mobilen.
- Anna, din mobil lät. Ska jag läsa upp det eller ta mobilen?
- Läs upp det. sa jag dovt och hoppades innerligt att det inte var något pinsamt.
- Okej klassen, smset är från någon som heter Harry Styles.
Jag tyckte till. Åh nej! Han fick inte läsa upp det. Några tjejer i klassen som gillar One Direction stirrade på mig men jag vägrade möta deras blickar.
- Smset lyder såhär: I really miss you Anna. Do you wanna come to London next month when we're home from USA? You can sleep in my apartment. It would be so fun .xx
Jag sänkte axlarna och lutade mig framåt. Det var mycket värre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Det blev helt knäpptyst i hela klassrummet.
En tjej som heter Jonna bröt tystanden.
- Anna, har du Harry Styles nummer!? Åh snälla du måste ge mig det!
Då började alla skrika på mig om att ge dem hans nummer. Men jag bara skakade på huvudet, tog mobilen och gick rakt ut i klassrummet och in på en toalett. Jag satte mig stressat på stolen och tog ett djupt andetag.
Jag visste ju att alla någon gång skulle få reda på att jag kände Harry, jag hade bara inte väntat mig nu och definitivt inte så här. Jag tog upp mobilen för att svara på hans sms.
" Miss you too Harry! You send the sms on my lesson in school and my sound was on so the teacher had to read it up in front of the whole class so everybody knows now.. That sounds amazing, gotta talk to my parents when I'm home! :) "
Resten av dagen segade sig fram och alla var på mig som hökar men jag höll hårt i min mobil och stuntade i vad de sa. När vi äntligen fick gå hem suckade jag lättat och skyndade mig hemåt. Jag ryckte glatt upp dörren och ropade:
Jag är hemma!
________________________________________________________________________________________
Kapitel 15!
Kommentera är ni gulliga :*
kanske skriver imorgon?
Puss & kram.
You got that one thing - Del 15
- It's just... that... that my parents... Hennes röst brast.
- Anna, please talk to me! Mitt grepp om mobilen hårdnade.
- I, I can't...
- Yes you can! You know you can tell me everything!
- It's just that... My parents won't let me meet you anymore.
Hon tystnade och jag drog efter andan.
Harrys perspektiv
Jag stirrade rakt upp i taket medan jag låg i sängen. Det kunde inte vara sant. Det fick inte vara sant.
- Please tell me you're kidding Anna. sa jag ledset.
- No, I wish I did. But after this thing in the magazine, they said it's not good for me to meet you. They don't want me to be in some magazine and they care too much about what others would think. I tried to tell them, I really did Harry.. Hennes röst brast,
- Anna, I'm sure we can fix this. We have to, I don't wanna loose you.
- I don't wanna loose you either.. But I didn't wanted to listen to them, all i said was no. And they screamed at me and I just feel like I wanna move away from them. sa hon ledset.
- I wish I could do something, I really wish. svarade jag lika ledset.
- It means so much to me that you care. sa hon och jag log.
- But.. what if you let me talk to your parents? Maybe they would listen to me? Frågade jag med nytt hopp.
- I don't know, Harry... What if they just get more mad?
- There is a risk for that, but I want to try. I know what they think about me but I wanna prove to them that they're wrong.
- Aww, thank you so much! Okay, we don't have anything to loose, right? I'll give you their number.
- Yeah, do that. I'll call them directly!
- Great! And Harry?
- Yes?
- Thank you so much for doing this to me. I know we haven't know eachother more than some days, but I'm glad I have a friend like you.
- No problem. And I'm glad I have you too.
- Yeah.. Right now I'm locked in the toilet.. I'll should go out.. But should I tell them they're waiting a call and that they should really listen?
- Yeah, that's perfect! And.. the toilet?
- Yes, I was so mad I just run out without thinking. sa Anna och skrattade till.
- Okay then.. Text me the number and I'll promise to talk with them.
- Thank you! Yeah I'll do that. And.. good luck Harry.
- Okay, thank you. Bye!
- Bye!
Jag la på och satte mig upp i sängen igen. Det kändes som detta skulle bli en svår uppgift. Annas föräldrar verkade väldigt stränga men jag var fast besluten att fixa detta. Jag kunde ju inte svika Anna nu.
Då knackade det försiktigt på min dörr till sovrummet.
Niall tittade in.
- Harry, are you okay? Or, is she okay?
- Yeah, it's just that... her parents won't let her meet me because they don't want her to be in some magazine. But I've just talked with her, I will call her parents and try to talk with them.
- Okay, that was really bad.. But I hope for the best for you. You have to like her, otherwise you wouldn't have done this, I know that. sa Niall och log.
Och jag visste att han hade rätt. Nästan ingen kände mig bättre än killarna. Men det var ju eftersom vi gått igenom så mycket tillsammans. Och de var bland de bästa vännerna jag någonsin kunnat få.
Men det var konstigt, att man kan känna så mycket för en person som man har känt i ungefär tre dagar.
Min mobil pep till.
"Here is the number, it's my dad's. Good luck! xx 0732 087316
Jag tittade upp på Niall.
- Now I have a call to make, wish me good luck.
- Harry, listen to me. I really think you can do it. If you want to, you can. I know you can.
- Thank you Niall. sa jag och log.
- I'll leave you alone now. sa Niall och gick ut och in till sin lägenhet.
Jag knappade nervöst in numret och tryckte på ring. Det gick några signaler fram och till slut svarade någon.
- Hallå, det är Stefan.
- Um, hi... I'm Harry. I wanted to talk with you about...
Han avbröt mig.
- Oh no, not you again. Anna begged us to listen so we will, we just didn't know it was you who were calling.
- Please, just listen to what I have to say.
- Yes, I'm listening.
- I've only known yur daughter for 3 days, but from the first moment I met her I knew it was something special with her. And I know that you don't really like me, but I hope we can change that? I really like her, and I know she likes me. Do you really wanna take that away from her?
- Stars like you just hurt girls like her. Maybe you say you like her and then you dump her. And I don't want anyone to hurt her. And yes, I can take that away from her because I know it will be for her own best.
- But you're wrong! How can it be for her own best, if she's unhappy!? skrek jag argt i luren.
- Don't you dare scream at me! Don't you think I know what's best for my own daughter?
- No, I don't think you do. She's unhappy. And if you can't see that, then you need to open your eyes. And I'm a good guy, I would never ever think of hurting her. You don't know me and you can't judge me. You think I'm like all the other stars, but I'm not. Me and my band, we're not.
- Stop saying those things, I'm pretty sure I know how stars act.
- No, you don't! If you really knew, like I do, you wouldn't say that. Please, just let me meet her? You can ask her, she likes to be with me.
- Stop making me into a fool! Of course she likes to be with you, you're her biggest idols.
- Yeah, maybe we are. But that's not the reason to why she wanna be with me. We're friends. Please? sa jag och svalde hårt. Detta gick inte så bra.
Annas perspektiv
Jag satt i trappan och hörde pappa prata med Harry inne i köket. Och det lät inte som det gick så bra. Pappa skrek i luren och såg högröd ut i ansiktet. Jag svalde hårt och begravde ansiktet i händerna. Detta var slutet. Jag skulle inte få träffa Harry eller de andra något mer. Allt skulle ta slut. Och jag kunde inte ta det. Jag kunde bara inte det. Harry hade gjort mig glad igen, efter allt jobbigt som varit. Varför pappa trodde att han skulle såra mig förstod jag inte. Harry var verkligen en jätebra kille, en toppenkille. Såna hittar man inte ofta. Och underligt nog gillade han mig minst lika mycket som jag gillade honom, för annars skulle han inte försöka övertala pappa sådär, det förstod jag. Att ha en sån vän som han, det var verkligen underbart. Men jag tvingade mig själv att sluta tänka så, jag skulle ändå inte få träffa Harry något mer. Jag kände något blött mot kinden och insåg att jag grät. Just nu kände jag mig olyckligare än någonsin.
Katarinas perspektiv
Jag satt i vardagsrummet med Hampus som kollade på Tom & Jerry och jag lyssnade på när Stefan pratade med den där Harry. Jag bestämde mig för att gå in och se hur det gick och jag ville ändå ha ett glas mjölk så det passade bra. Jag gick in mot köket och stannade plötsligt till. Det var något ljud. Ja, där var det igen. Det kom från trappan Jag kikade uppåt i trappan och drog efter andan. Anna satt och grät där med huvudet i händerna. Jag visste inte vad jag skulle göra. Inget jag sa kunde göra något bättre för henne och det visste jag mycket väl. Men jag kunde se hur olycklig hon faktiskt var och det gjorde ont i hjärtat på mig. Jag kunde inte med att se henne så olycklig. Kanske hade vi varit lite väl hårda mot henne?
Jag gick snabbt in i köket och knackade Stefan på axeln just som han höll på att skrika något i luren åt Harry.
- Kom Stefan, jag vill visa dig något.
- Inte nu!
- Jo, nu! sa jag och drog honom i armen tills han kom med till hallen nedanför trappan. Jag pekade tyst upp mot trappan och han vände huvudet och tittade förvånat upp mot Anna som satt i trappan och grät. Hans min ändrades från förvånad till ledsen och han vände huvudet mot mig med blanka ögon. Jag nickade och drog med honom in i köket och stängde tyst dörren. Han tittade på mig och tårar rann nerför hans kinder.
- Vad har vi gjort, Katarina? viskade han förtvivlat.
Annas perspektiv
Nu kändes det som om jag hade gråtit så mycket att jag inte kunde få ur mig mer tårar. Jag torkade mig med tröjärmen och snörvlade. Hur kunde mitt liv blivit så dåligt när det nyss var underbart? Jag kunde inte riktigt förstå det. Det skulle ta tid att släppa Harry, men det skulle väl bli lättare för varje dag. Hoppades jag. Det hade varit så lätt att släppa in Harry i mitt liv, men det skulle bli mycket svårare att släppa ut honom.
Då hörde jag lugna röster ifrån köket. De hade slutat skrika. Födmoligen hade de lagt på samtalet och allt var över. Jag insåg ändå att jag inte kunde undvika dem för alltid, mina föräldrar. Så jag gick in i köket för att hämta papper att snyta mig med. När jag kom in tittade de båda på mig och följde mig med blicken. Jag gick raka vägen fram till hushållspappret och drg av en bit. Då harklade sig pappa.
- Gumman...
Jag avbröt honom.
- Glöm det bara, pappa. Det är över. Jag kan inte träffa honom mer. Hur mycket jag än vill, på grund av er. Glöm det bara.
- Nej, det är inte det... sa mamma.
Först då tittade jag på dem.
- Vad är det då?
_________________________________________________________________________________________
Kapitel 15!
Förlåt för min dåliga uppdatering, men nu har jag fått energi till att skriva igen!
Ett ganska långt, hope you enjoy it!
Ska bli bättre på min uppdatering, lovar.
Kommentera och jag blir glad. :')
Puss & kram.
LÄS GÄRNA.
Hej!
Vet att min uppdatering här suger, men det känns såhär:
Ser att jag har några besökare men känns inte som om någon läser novellen?
Känns kul att skriva den men ännu roligare om ni kommenterar så att jag vet vad ni tycker och så?
Älskar kritik, både bra som dålig!
Ska ändå försöka få upp del 15 idag bara för att :)
Puss & kram.
You got that one thing - Del 14
Jag hade svårt att somna, det var så mycklet som hade hänt idag. Harry och killarna hade visat sig vara helt andra personer än jag trodde. Det kändes som om jag hade fått fem nya vänner och det var jag jätteglad för och för att Harry faktiskt brydde sig så mycket som han gjorde. Till slut somnade jag i alla fall.
Jag vaknade av att någon klampade upp i trappan och ryckte upp min dörr. Mamma höll i en tidning.
- VAD ÄR DET HÄR!?
Annas perspektiv
Mamma stirrade med arga ögon på mig och räckte fram tidningen till mig med en snabb rörelse.
Jag tog tidningen och tittade först undrande på henne.
- Mamma, vad är det som ä ... ? Jag tystnade och stirrade på aftonbladets förstasida.
Det var Harry och jag på förstasidan. Och det var en bild när vi kramades.
Rubriken löd: Har One Directions Harry Styles en ny flickvän?
Jag suckade tungt och sjönk djupare ner i sängen, ville bort från mammas arga ögon. Detta hade jag faktiskt inte räknat med när jag först bestämde mig för att träffa Harry.
- Nå, har du sett? frågade mamma argt till mig.
- Ja, men det är väl inte så farligt. Det kommer ju lä..
Mamma avbröt mig upprört.
- Tror du vi vill ha våran dotter på förstasidan i tidningen! Va! Vad tror du alla kommer säga om dig!?
- Jag bryr mig inte! Vi är bara kompisar, du vet att tidningar alltid ska förstora upp allting!
- Du kanske inte bryr dig, men det gör jag! Vet du hur många som kommer läsa om detta!?
- Men jag vill träffa honom, han är jättesnäll! Försvarade jag mig.
Mamma suckade frustrerat.
- Stefan, kom upp hit! Hon vill inte lyssna på mig!
Pappa kom snabbt upp och tittade bara på mig och skakade på huvudet.
- Du vet att detta inte är bra, va?
- Ja, det gör jag. Men jag skiter väl i alla rykten! Ni ska alltid bry er så mycket om vad alla andra kommer säga!
- Det är väl klart vi gör! Men du måste sluta träffa den där pojken och de andra med en gång!
- Aldrig! Jag tittade upprört på dem.
- Nu är det slut på allt det här med den där kändisfjollan! sa mamma argt och satte armarna i kors.
Då svartande det för ögonen på mig.
- HAN ÄR INGEN KÄNDISFJOLLA! HUR VÅGAR DU SÄGA SÅ OM NÅGON JAG BRYR MIG OM!?
- Bryr dig om! Det var väl det löjligaste! Han sätter bara griller i huvudet på dig och bryr sig inte egentligen! Det är så kändisar är!
- Det är inte sant, ni har inte träffat dem, så ni vet ingenting! Ni kan inte förbjuda mig!
- Jo, det kan vi faktiskt Anna. Det är för ditt eget bästa! Slutdiskuterat!
- Nej! Det sa ni också sist gång när ni åkte till Göteborg för att hämta mig! Men var det för mitt eget bästa? NEJ! sa jag argt och knep ihop munnen.
Då blev mamma så upprörd så jag trodde hon skulle explodera.
- SÅ LÄNGE DU BOR I MITT HUS ÄR DET MINA REGLER SOM GÄLLER!
- Nej, jag vägrar.
Då försökte pappa på det lugna viset.
- Gumman, detta är bara för ditt eget bästa, han kommer bara att såra dig annars.
Då kom tårarna.
- Jag har redan blivit sårad. Av er.
Det sista viskade jag fram men jag såg så väl på dem att de hörde. Jag gick snabbt ut ur rummet med en klump i halsen och låste toan och satte mig där inne. Först då märkte jag att jag fortfarande hade tidningen i handen. Jag ryckte på axlarna och bestämde mig för att läsa ändå. Så illa kunde det ju inte vara.
Men det kunde det. De hade byggt upp en story om att jag var Harrys nya flickvän, och det spekulerades mycket kring vem jag var o.s.v. Jag hade inte sett några fotografer, fast jag hade ju i och för sig inte ansträngt mig för att titta efter. Jag ville ju bara vara med Harry, det var allt. Men tydligen hade han inget privatliv alls, för det som hade verkat som en kul stund hade bara blivit skvaller i aftonbladet. Det kändes sjukt att det var ett stort uppslag på oss, flera bilder där vi kramades, gick bredvid varandra och åt glass. Lämnade de aldrig honom ifred eller?
Detta kändes så fel. Men det var inget mot vad det kändes att bli förbjuden att träffa Harry. Jag var äntligen riktigt lycklig ända sedan den tiden jag varit mobbad och hade dåligt självförtroende. Och det enda mina föräldrar gjorde var att förstöra det bara för någon dum bild i tidningen! Jag trodde nog nånstans att de skulle förstå hur lycklig jag kände mig just nu. Men nej, tydligen inte. Jag suckade tungt och tog upp mobilen för att gå in på twitter. Jag bestämde mig snabbt för att skriva en tweet om hur jag kände.
" I hate my parents more than anything right now. Take away the person who makes me most happy... :'( "
Harrys perspektiv
- It's really sunny today! sa Niall mellan tuggorna.
Han åt mycket. Det gör han ju alltid, men han äter alltid extra mycket om vi inte varit hemma på ett tag.
Vi satt på en restaurang och tog det lugnt efter våran flygtur tillbaks till London i morses.
- Yeah, glad I took my sunglasses! sa Zayn och visade upp sina RayBan-solglasögon.
Alla skrattade. Zayn tyckte att han såg så bra ut med dem och ingen kunde ju neka honom.
- So, what's happening this week then? frågade Liam Paul.
- Well, this week isn't really much I guess, next week you're going to the U.S and stay there three weeks. But you're free for some days now. And please Harry, no more first page on the newspapers?
Alla hade fått reda på att jag och Anna var på förstasidan på någon svensk tidning. Jag var van vid att handskas med sånt, men jag undrade hur Anna tog det. Fast det kändes jämt som att alla skulle inkräkta på mitt privatliv och det var ju inte det roligaste precis. Men som sagt, vid det här laget var jag van.
- Yeah Paul, I promise. sa jag. Och jag tänkte stå för mitt ord.
Vi pratade en stund till och sen reste vi oss för att gå när vi betalat.
I taxin hem till lägenheten plockade jag upp mobilen för att kolla twitter och skriva en tweet.
" Finally home after some weeks.. just gotta chill with the lads and take it cool. "
Sedan såg jag trenderna. Den översta var " Harrys new girlfriend "
Jag suckade tungt och kollade snabbt upp Annas twitter för att se om hon hade skrivit något om det. Jag rös till när jag såg vad hennes översta tweet var.
" I hate my parents more than anything right now. Take away the person who makes me most happy... :'( "
Jag stirrade oroligt på skärmen och Niall som satt bredvid mig, märkte det.
- Harry, what is it?
- Jag visade snabbt honom skärmen på mobilen och han ryckte till när han såg vad det stod.
- But who, or why?
- I have no idea. I'll call her when we're home.
Niall nickade och vände snabbt blicken framåt.
Efter ca en kvart kom vi hem till lägenheten och jag slängde mig på sängen med mobilen i handen. Jag gick sakta in på kontakter och ringde Anna med darriga fingrar. Efter ca tio signaler när jag nästan lade på hörde jag hennes röst.
- Hey Harry.
- Hi, what have happend? I read your tweet.
- Um, you know we were on the front page in the magazine?
- Yeah?
- It's just... that... that my parents... Hennes röst brast.
- Anna, please talk to me! Mit grepp om mobilen hårdnade.
- I, I can't...
- Yes you can! You know you can tell me everything!
- It's just that... My parents won't let me meet you anymore.
Hon tystnade och jag drog efter andan.
_________________________________________________________________________________________
Kapitel 14 ute!
Kommentera om ni gillar det :D
Är supertrött nu, kanske skriver ett till imorgon!
Puss & kram.
You got that one thing - Del 13
Då såg jag hur stökigt det var på mitt rum och jag började röja lite medan jag sjöng torn högt och äntligen lyckades jag sätta alla toner rätt! När jag hade tagit den sista tonen "torn", så hörde jag något ljud från datorn. Det lät som applåder. Jag gick undrande fram till skärmen.
Annas perspektiv
Jag drog chockat efter andan. Det var verkligen applåder. Men från vem? Jag hade ju stängt ner videochatten med Harry. Eller? Jag tittade snabbt efter på skrivbordet på datorn. Och där låg den, skype-ikonen uppe. Jag klickade snabbt upp chatten och såg Harry och resten av killarna sitta där och applådera. Åh nej! Shit. Jag hade råkat trycka på minimera istället för avsluta och de hade hört ALLTIHOP när jag sjöng. Jag hade bara lust att sjunka genom marken.
- Guys, I didn't know you were listening! sa jag anklagande.
Harry höjde upp armarna.
- Hey, Anna, take it cool! I thought it was great.
- No it wasn't, you're just saying that to be nice. sa jag buttert.
- No Anna, I promise! I really enjoyed hearing you sing.
- But I wasn't really serious with it.. It wasn't meant for you to hear it...
- I know, but I couldn't quit skype when I heard your nice voice, so that's why I got the other lads here too. sa han och flinade.
- It isn't funny! This is really embarassing for me and you're not making it easier...
- Sorry Anna! But it was really great. sa Louis och log.
- Thanks, I guess...
- Yeah, you have a special voice. sa Liam och tittade beundrat på mig.
- Hey guys, thanks but I'm not used to hear there kind of things.. It feels weird.
- Haha you'll get used to it if you hang with us! sa Niall och flinade,
- Hey Niall, don't you see this isn't easy for her. sa Harry
- Thank you. Now we can just please forget that this ever happened? sa jag
- No, I don't wanna forget it! It was absolutely brilliant. sa Zayn och gjorde tummen upp mot mig.
- Thank you Zayn! But this feels really weird.. I didn't want you to hear me singing. sa jag och rodnade.
- But why not? frågade Harry förvånat.
- Because I'm not singing really good.. I mean, you are superstars and you're the ones who sing absolutely amazing. Not me, I'm just a girl and I'm nothing compared to you guys.
- Stop in now Anna! You should say those things about yourself. And they're not even true. sa Harry mjukt.
- Guys come on, let's leave them alone a bit. sa Louis och jag tittade lättat på honom medan de andra gick ut genom dörren.
- Yes it's true Harry! You don't understand anything...
- Anna, what is it? You know you can talk to me.
- It's just that... That I... Jag kunde inte avsluta meningen utan att det började rinna tårar ner för kinderna.
- Hey, please stop cry. I'm right here.
- It's like this... When I was younger I was really bullied by "the cool girls" in school. And this made me feel so bad about myself, they made me believe that I was worth nothing compared to them. And every day in some years I always came home crying because they was so mean to me. sa jag och svalde klumpen i halsen.
- But, Anna, how could this happend? You're an amazing person and don't deserve mean things..
- Thank you.. But I kept it like my secret because I didn't want my parents to know. If they knew, it would just be worse. And now, when I'm 16, things is better you know. My parents know and they helped me all they could through this hard time in my life. But still, I have low self confidence. And when you guys say these amazing things about me, and especially you Harry, the only thing I can think about is that I'm not worth it. I'm not used to hear compliments.
- Omg Anna, I had no idea your life was like this.. You really didn't deserve that, never. I care about you and if I knew who these girls are, I would punch them right in the face. I'm so sorry Anna.. You know I'm always here for you if you wanna talk.
- Thanks Harry, it means so much to me, what you said. Thanks for beeing here for me. sa jag och log mot honom. Jag kom då på att min mascara förmodligen hade runnit och hämtade snabbt lite papper att torka mig med.
- No problem Anna, I'm always here for you. Even if I don't know what you went through, I can always listen. And you sang really good! You should try out for x-factor!
- Thanks, and no thanks. I can't do that! I'm too shy, Harry. I usually never sing in front of people..
- Okay, but please promise me to at least think about it? Maybe you'll change your mind.
Jag log.
- Okay, I promise.
Då hörde jag att någon ropade på Harry.
- Shit, I forgot the time.. I gotta go Anna, but thanks for the talk.
- Okay, hope to see you around somewhere.
- Yeah, bye! sa Harry och log, sedan stängde han ner skärmen och där satt jag med ett fånigt leende på läpparna.
Han hade verkligen lyssnat och han brydde sig verkligen. Det kändes otroligt skönt att få veta.
Jag hade inget för mig så jag loggade in på twitter för att se om något hänt. Det verkade inte vara något speciellt, men jag hade fått ca 20 nya följare. Vad kul. Jag bestämde mig för att skriva en tweet.
" This was one of the best days ever. You can never guess what I've been doing today and yesterday and with who. :) "
Jag fick lite frågor som jag inte svarade på, för jag visste inte om det var okej för killarna att jag skrev att jag hade träffat dem. Så istället bestämde jag mig för att för en gångs skull starta en twitcam, det hade jag inte gjort på länge. Det tog ett tag innan jag väl fick igång allt, och jag fick förvånansvärt fort många tittare.
Efter tio minuter hade jag 186 tittare, vilket var mitt rekord. Jag pratade, spelade musik och svarade på frågor. Plötsligt var det en tjej som frågade om jag kände 1D. Jag blev helt tyst och funderade en kort stund. Skulle jag säga som det var eller inte? Jag visste inte riktigt, men till slut blev mitt svar att jag har träffat dem några gånger. Då blev alla som galna och frågorna vällde in. Jag svarade på några. Sedan insåg jag hur mycket klockan var och gäspade.
- I gotta go now, the time is quite much here.. But see you maybe tomorrow. sa jag och stängde ner twitcamen, stängde av datorn och gick för att borsta tänderna.
Jag hade svårt att somna, det var så mycklet som hade hänt idag. Harry och killarna hade visat sig vara helt andra personer än jag trodde. Det kändes som om jag hade fått fem nya vänner och det var jag jätteglad för och för att Harry faktiskt brydde sig så mycket som han gjorde. Till slut somnade jag i alla fall.
Jag vaknade av att någon klampade upp i trappan och ryckte upp min dörr. Mamma höll i en tidning.
- VAD ÄR DET HÄR!?
_________________________________________________________________________________________
Kapitel 13 ute!
Kanske lite kort kapitel men jag hann inte skriva mera :)
Varför tror ni mamman är så upprörd?
Kommentera på! :D
Puss & kram.
You got that one thing - Del 12
Plötsligt såg jag att alla tweetade till Harry nu så jag gick in på hans profil för att se vad han hade skrivit.
"I'm such a big idiot, I shouldn't have done that to you... You know I like you :("
Jag suckade och förstod direkt att det var mig han pratade om. Men jag orkade inte prata med honom nu. Just som jag la ifrån mig mobilen pep den till. Ett nytt sms.
Annas perspektiv
" Anna, I'm really really sorry i screamed to you today. I shouldn't have done that, I know.. I regret it so much. It wasn't your fault, I should have told you it was a secret. But I didn't, so it's my fault. Please talk to me? I don't wanna loose what we have. :( "
Även fast jag kände mig lite sur på Harry så visste jag att han menade vad han skrev. Men, allt det här var bara så svårt. Jag visste inte riktigt hur jag kände och då blev det krångligt. Och det gjorde mig verkligen ledsen att han hade skrikit åt mig och sen bara slängt på luren. Men jag gillade honom för att han var ärlig mot mig. Och det gjorde mig så glad att han inte ville förlora vad vi hade. Jag satt en stund och funderade på vad jag skulle skriva tillbaka och fick till slut iväg ett sms till honom.
" I know you're sorry, but you screamed to me.. I know I shouldn't have told anyone, now I know that. But you should have told me that! I had no idea it was a secret. But, I guess we both are sorry. Or, I know that because I read you tweet.. Wouldn't it be easy to just forget everything and start over again? I forgive you, and I'm sure you can forgive me? Are the other lads mad at me? :/ "
När jag väl hade fått iväg mitt sms satt jag nervöst och fingrade på mobilen. Jag undrade om alla var arga på mig. Om jag hade gjort Harry jätteupprörd, vad kunde de andra inte vara då? Men men, även om jag ville kunde jag inte göra det ogjort. Jag skickade snabbt iväg ett sms till både Emelie och Leila att inte säga något till någon om sången och fick snabbt svar att det hade de inte gjort än så det var lugnt. Det var ju tur, något som gått bra iallafall. Då pep min mobil till och jag öppnade snabbt smset.
" I'm sorry I screamed at you, I promise to not do again. I know, it was my fault, I'm sorry.. Yes, I would love to start over again, thanks Anna :) Yes I forgive you, thank you. Umm yeah Liam isn't very happy.. Could we talk on skype? My name is HarryStyles1 "
När jag läste hans sms blev jag glad och varm i hela kroppen. Det kändes så skönt att allt var som det skulle igen. Fast Liam verkade väldigt arg på mig.. Och det kändes däremot inte så bra. Så jag loggade nervöst in på skype och bjöd in Harry till en videochatt. Han svarade snabbt ja och bilden på honom kom upp.
- Hi, I'm sorry. sa han.
- It's okay Harry, let's just forget it and start over again. Jag log snett mot honom.
- Thanks, for giving me this chance again Anna. Now, can I take the other lads in too?
- Yeah, bring them in!
Harry ropade på dem och de kom snabbt och satte sig bredvid Harry ihoptryckta framför skärmen.
- Hey Anna! Louis, Niall och Zayn log mot mig och verkade iallafall inte arga på mig. Det kändes bra.
- Hey boys! And Liam, hey. Jag tittade bekymrat på Liam.
- Hello. sa Liam inte så glatt och gav mig en mörk blick.
- Okay, first I just wanna say I'm really sorry. And I really mean it, I'm sorry. I had no idea it was a secret and I really wish I had realised that. I should have, but I didn't. And I told two of my friends, Emelie and Leila. But I've talked to them and they haven't told anyone, and they won't. And I really understand if you don't trust them, but please trust me.. I trust them because they're my friends. Just like you trust eachother, you are friends. So maybe you can understand and I hope you can forgive me? Jag pratade med alla med tittade bara på Liam.
- Of course I forgive you, everything's fine with it and I like you. sa Louis och log.
- Yeah, I think like Louis. I mean, no one more knows so there's nothing to worry about. sa Zayn.
- I don't know.. But I guess I can't be mad at you forever so yeah I forgive you. log Niall.
- Thank you so much! It means so much to me, you should really know that. log jag men leendet försvann när jag tittade på Liam.
- Liam, please? She's really sorry. sa Harry och tittade på Liam
- I don't know, what you did.. It was really stupid...
- I know, and I'm sorry! I promise you all, that I will never do something like that again. I give you my word. Please.
- Okay Anna, I forgive you. It's hard to be mad at a nice person like you. sa Liam och nu log han.
- Thank you so much! It means so much to me that you can forgive me. And I know that it can be hard for you to trust me now, but I just want you to know that no matter how you feel about me, I will always trust you. log jag.
- Thanks Anna, log Harry.
- It's fine. So, when are you leaving Gothenburg?
- Actually, tomorrow early.. We're going back to London a week and after that we're going to USA for touring.. Sorry.. sa Harry och tittade lite ledsamt på mig.
- Oh, I didn't know that. Well, hope you'll get a great time. Gonna miss you! Jag log mot dem men inombords var jag ledsen. Jag hade precis lärt känna dem och det kändes tråkigt. Men de var ju kändisar så det var ju bara deras jobb.
- But I hope you can come to London some time and visit us, we gonna miss you too! sa Harry och log mot mig.
- Yeah, maybe we can keep our contact? What about twitter?
- Yes, we always use twitter as you probably know. What's your twitter name? Frågade Niall
- My name is Anna_Ericson, follow me so can we talk there too? And don't worry, I'm already following you of course. As a fan, I always read your twitter. All of them. Log jag.
- Haha, yeah! I totally forgot you're a fan, you don't behave like a crazy fan like the most girls do.. Liam tittade nyfiket på mig.
- No, well, I mean.. The first time I met Harry I really tried to not behave crazy, but I was toally crazy inside even if you guys didn't saw it. log jag.
- Okay! I think I'm going o pack my stuff now for tomorrow. Bye Anna! sa Niall.
- Yeah me too, come on Liam and Lou. Hope to see you again Anna, bye! Sa Zayn och alla gick förutom Harry som satt kvar.
- So, aren't you going to? frågade jag retsamt.
- Yeah, I just wanted to look at you because I'm not going to see you in at least a month..
- Aww, you're so sweet, you know that? I can't believe you don't have a girlfriend. Direkt när jag hade sagt tog jag handen för munnen. Jag hade inte menat att säga det, det bara slank ur mig.
- Haha, I guess I just haven't find the right one yet. sa han och ryckte på axlarna. But do you have any boyfriend?
- No, I don't.. Jag log mot honom.
- Okay.
Det blev tyst en stund Harry började nynna på torn.
- Wow, I love that song! It's like, almost my favourite song. I loved that you sang it on x-factor. sa jag och skrattade till.
- Really? I love it too! But John Mayer is better, just my opinion.. Han skrattade.
- Yeah, he's great! Free Fallin is just absolutely amazing!
- Yeah, I..
Louis avbröt honom.
- Harry, come on now! We need to pack our stuff!
- Oh, I gotta go. But I'm gonna miss you Anna! Take care!
-Yeah the same to you! Have fun during the tour!
- I will, bye!
- Bye! sa jag och tryckte snabbt på avsluta medan jag tog upp min mobil och fingrade på den.
Då såg jag hur stökigt det var på mitt rum och jag började röja lite medan jag sjöng torn högt och äntligen lyckades jag sätta alla toner rätt! När jag hade tagit den sista tonen "torn", så hörde jag något ljud från datorn. Det lät som applåder. Jag gick undrande fram till skärmen.
_________________________________________________________________________________________
Kapitel 12 ute idag som jag sa. Eftersom jag bara har chillat hela dagen så kanske jag chillar lite till ikväll så att ni även får ett till kapitel! I sånna fall är det 3 kapitel på en dag, riktigt bra :) detta är som kompensation för mitt dåliga uppdaterande för ett tag sen.
Njut och kommentera! Puss & kram.
You got that one thing - Del 11
Då hörde jag Liam ropa i rummet.
- Harry told Anna about a new song from our new album which we decided to NOT do! He sang it for her! What if she tell somebody!?
Jag orkade inte med Liams jobbiga skrik.
- I told you Liam, she won't! I trust her!
- But I don't!
Jag suckade och gled ner längs dörren. Det här skulle bli en lång dag.
Nialls perspektiv
- Boys, please stop fight! We can fix this! ropade jag till Liam och Harry som stod och skrek till varandra genom hela hotellrummet.
Liams ögon blixtrade till.
- How are we gonna fix this!? Harry always mess things up!
Då hördes Harrys minst lika arga röst från andra sidan badrummet.
- Stop Liam! I don't! And I told you I trust her!
- I don't care, I know it's only because you're in love with her!
- I'm not! She won't tell anyone!
Liam var skitarg vid det här laget.
- You know what Harry? Go and call her now and tell her to not tell anyone! But I guess she already has...
- Okay, fine!
Dörren slogs upp med en smäll och en arg Harry kom utklampande och gick iväg med mobilen i handen.
Jag utväxlade en orolig blick med Louis och Zayn.
- This is not good. sa jag oroligt.
- I know, but I think Harry can fix it, can't he? Louis tittade på Harry som stod i ena hörnet med mobilen tryckt mot örat.
- I hope so... sa Zayn och suckade
Harrys perspektiv
Efter det jobbiga bråket med Liam gick jag iväg för att ringa Anna. Signalerna gick fram och till slut svarade hon.
- Hello, it's Anna.
- Hey Anna, it's Harry here. sa jag med lite stressad röst.
- Um, you sound stressed.. have something happend? sa hon oroligt och jag kunde inte låta bli att le för att hon brydde sig så mycket om mig.
- Yeah, it's about today.. You know I sang one of our new songs for you?
- Yes, it was fantastic!
- Thanks! But, there's just a little problem. You can't tell anyone about this. It's a secret till we have released the CD. Not even your best friend. Do you understand?
- Yeah...
- What is it?
- It's just... I have already told somebody. Actually, two people...
- What!? But why!? Nu började jag känna mig riktigt stressad.
- I'm so sorry Harry! It's just, it was so good and I didn't know it was a secret. I'm so sorry, I should have known better. Hon lät riktigt ledsen.
- But, I trusted you. jag svalde men klumpen i halsen försvann inte.
- I'm really really sorry... But it was just two of my friends and I will talk to them about it, they won't tell anyone.
- How do you know they haven't told anyone yet? Nu lät min röst hård och irriterad.
- I should be honest... I don't know that. But I hope so. det sista sa hon väldigt tyst men jag hörde henne.
- Yeah, it's best for you! And thanks for not keeping one single secret! skrek jag i luren och la på.
Louis tittade chockat på mig, han hade hört vad jag sa till Anna.
- Harry... was that really necessary?
- No, or I don't know... Jag satte mig ner på golvet med huvudet i händerna.
- But you like Anna. Han satte sig ner bredvid mig.
- I know, I shouldn't have screamed so to her.. Now she hates me. sa jag tyst och tittade ner i marken.
- I'm sure she don't hate you, she'll understand. sa han uppmuntrande.
- What if she don't? What if I have ruined everything? I mean, it wasn't really her fault. I should have told her it was a secret. sa jag och svalde hårt.
- Yes, you should go and talk to her. Louis knuffade upp mig från marken och gav mig en kram.
- Are you sure that.. ?
Louis avbröt mig.
- Just go Harry!
Jag gick iväg och ringde Anna med en stor klump i halsen. Det gick fram en signal. Fem stycken. Tio stycken. Hon svarade inte. Jag testade igen och igen, men hon svarade inte. Vad hade jag gjort?
Annas perspektiv
Harry skrek åt mig i luren och la sedan på. Jag slängde ifrån mig mobilen och började gråta. Jag la mig ner i sängen och tryckte ansiktet mot kudden.
- Han hatar mig! skrek jag och tårarna rann ner för kinderna.
Just då ringde mobilen, jag kollade och det var Harry men jag vägrade att svara. Han skulle säkert ändå bara säga hur mycket han avskydde mig. Den ringde igen och igen men jag ville inte svara. Till slut blev det tyst och då började jag gråta ännu mer.
Då hörde jag steg i trappan och mamma kom in i mitt rum. När hon såg att jag grät sprang hon fram till mig och satte sig på sängkanten.
- Men lilla gumman, vad har hänt!? hon tittade orligt in i mina rödgråtna ögon efter svar.
- Han, han... Han hatar mig nu och han bara la på luren och skrek åt mig fast jag sa förlåt och, och... Jag stannade upp och slängde mig i mammas varma famn.
- Gumman, ta det lugnt och berätta från början! sa mamma och strök mig över huvudet som hon gjorde när jag var liten.
Jag drog ett djupt andetag.
- Okej, så här det. När jag träffade Harry sjöng han en av deras nya sånger till deras nya album som kommer. Sen berättade jag det för Emelie och Leila. Men tydligen fick jag inte säga det till någon men det visste jag inte och nu ringde han mig och var jättearg och han hatar säkert mig.. Jag snyftade till och kramade mamma hårdare.
- Men du, om du inte visste om det kan han ju inte skylla på dig. Gumman, det ordnar sig säkert ska du se.
- Tack mamma. Jag hoppas det, men jag tror inte han gillar mig längre.. Jag tittade ner i marken.
- Oroa dig inte, det går bra vet du. Och om det inte gör det.. Så är det inte ditt fel, glöm inte det Anna.
- Okej mamma, tack. Jag kramade henne en sista gång och hon reste sig.
- Nu ska jag packa upp varorna jag har handlat, vi ses senare. sa hon och strök mig över kinden.
Jag nickade och sträckte mig efter mobilen. Fyra missade samtal, alla var från Harry. Men jag ville inte prata med honom nu så jag ignorerade dem och gick in på twitter för att skriva en ny tweet.
"What have I done? Why did I do that? Now you hate me and I can't take that :("
Efter ca 5 minuter hade jag fått många frågor om vad som hänt, och jag svarade lite svävande på dem för jag ville inte berätta för alla hur det var.
Plötsligt såg jag att alla tweetade till Harry nu så jag gick in på hans profil för att se vad han hade skrivit.
"I'm such a big idiot, I shouldn't have done that to you... You know I like you :("
Jag suckade och förstod direkt att det var mig han pratade om. Men jag orkade inte prata med honom nu. Just som jag la ifrån mig mobilen pep den till. Ett nytt sms.
_________________________________________________________________________________________
Kapitel 11 ute!
Jag är så sugen på att skriva idag så jag ska alldeles strax börja på kapitel 12 nu, det kommer nog ut senare idag! :D
Puss & kram.
.
You got that one thing - Del 10
Jag såg hur Harry gick sin väg medan han svarade i sin telefon och jag började gå tillbaka ut ur parken. Jag kom på mig själv med att le hela tiden. Jag kunde bara inte fatta det, helt overkligt! Nu när Harry inte var här började jag fangirla lite. Jag var ju som vilket fan som helst egentligen. Jag log stort. Livet var helt underbart.
Annas perspektiv
Min mobil ringde när jag gick runt och strövade på en gata i stan.
- Hej det är Anna.
- Anna! Emelie här! Stör jag?
- Nejdå, jag är på väg bort från parken nu...
- Bra! Kom hem till mig på en gång, jag och Leila är supernyfikna på vad som hände!
- Okej, jag är på väg. Kan tyvärr inte stanna så länge, ska ta tåget hem sen.
- Det gör inget, skynda dig hit, exited!
- Okej, vi ses snart.
Jag la ner mobilen och började gå i riktning mot Emelies hus.
Emelies perspektiv
Jag och Leila var skitnyfikna på hur det hade gått för Anna med Harry. Så när det ringde på dörren sprang vi båda fram och ryckte upp den.
- Hej! Anna log stort mot oss och tog av sig skorna.
- Kom, vi går in på mitt rum, där får du berätta allt!
- Ja, alla detaljer! Flikade Leila in.
- Ja, lugna er jag ska! Anna skrattade åt oss och vi gick in.
- Okej, det började med att jag satt och väntade på honom i parken. Sen när han kom gående... Hon log mot oss.
- Alltså sluta säga sådär, berätta allt nu! Leila slog till Anna lätt på armen.
- Okej, okej, jag ska! Jo, när han kom gående där och jag visste att han kom för min skull... Det var nog helt seriöst det vackraste jag någonsin sett. Harry är det finaste som finns. Sen när han kom fram till mig log han och kramade mig. Han luktade jättegott! Anna kunde inte sluta le när hon pratade om det.
- Och sen då!? sa jag jättenyfiket.
- Ja, sen började vi gå på promenad i den fina parken och vi snackade massor. Jag lärde känna honom bättre och han fick lära känna mig bättre. Och vill ni veta det bästa av allt!?
- Ja, såklart vi vill, vilken dum fråga!
- När jag berättade att jag sjunger och spelar så sa han att han trodde jag sjöng jättebra. Och sen sjöng han en nyskriven låt från deras nya album de jobbar på nu! Helt sjukt var det!
- OMG shit! Hur lät det!?
- Han... Han sjöng som en ängel. Anna fick något drömskt i blicken.
- Men, vad hette låten då?
- Han sa att den inte hade något namn, och efter han hade sjungit klart sa jag att jag tyckte den skulle heta My Everything. Han gillade mitt förslag.
- Vad gjorde ni sen då?
- Vi gick till ett glasscafé och han var jättesnäll och bjöd mig. Vi bara snackade och hade det trevligt. Sen skulle han sticka tillbaka till de andra och då kramades vi igen. Fast det här gången så... Anna log.
- Oh, mysigt! Seriöst säg!
- Den här gången stod vi så jättelänge, jag vet inte exakt hur länge. Vi bara stod och kramades och han verkade gilla det. Så båda liksom ryckte till när hans mobil ringde igen och då skildes vi åt och vi sa att vi hoppades vi skulle ses igen.
- Wow, det verkade väldigt mysigt...
- Ja, du har varit på dejt med Harry Styles!
- Nej, det var ingen dejt Leila! Anna rodnade och tittade ner.
- Haha, okej! Om du säger det så. sa Leila och flinade.
Anna kollade snabbt på klockan.
- Hörni, jag måste tyvärr gå! Mitt tåg till Partille går om en timme och jag måste ta mig till stationen först.
- Okej det är lugnt vi följer dig! Jag log och vi gick för att ta på oss skorna.
Framme vid tågspåret
- Hejdå, vi kommer verkligen att sakna dig trots det lilla vi har träffats! sa jag och kramade Anna och Leila gjorde samma sak.
- Jag kommer att sakna er också! Vi får smsa och ringa och så! Anna log och släppte oss för att gå mot tåget.
- Absolut! Vi log och vinkade mot henne när hon gick in i tåget.
- Jaha, vad ska man göra resten av dagen då?
Jag log mot Leila och såg att vi tänkte samma sak.
MOT KILLARNAS HOTELL!
Harrys perspektiv
Jag öppnade dörren till hotellrummet och gick in. Där inne fanns bara Liam.
- Hey Liam!
- Hi Harry! How was your day? Han log.
- Great! Actually, really great! Where's the other lads?
- They walked down to the shop on some street here to buy new shoes they've seen and I'm looking for some nice restaurant we can go to tonight. Now, do you wanna tell me about it?
- Well, it wasn't really much actually. We just walted and talked and then we ate some ice-cream and talked more.
- So now you know Anna better?
- Yeah, she told me about herself. And Liam...?
- Yeah, what have you done Harry? Liam hörde på mitt tonfall att det var något.
- Do you get mad if I told you that I sang one of our songs for her from the new album?
- Harry! Why did you do that!? We said we would keep it for ourselfes till it was done, what if she tells someone!
- I'm sorry, I just.. I wanted her to hear it. And she won't!
- You're so stupid Harry, you don't know that.
- I know, I'm sorry. But I trust her, she won't tell anyone.
- How can you know that? You've only known this girl 2 days for gods sake!
- Calm down, I said I trust her!
- That's just because you like her, I know that. Don't deny it!
- No, it's not! I should have stayed with her, she much more nice company than you are. Jag tittade argt på Liam och gick in på toan och drämde igen dörren med en smäll.
Varför kunde Liam inte bara lita på mig så som jag kunde lita på Anna? För trots att jag inte hade sagt det så skulle hon ju inte berätta för någon. Inte ens sina kompisar, det var jag säker på. Jag kände mig så trött på Liam just nu. Då bankade det plötsligt på dörren och jag hörde Louis röst på utsidan.
- Harry, do you wanna come out?
- No, I'm staying here.
- Come on, don't be stupid!
- No Louis! I don't wanna talk to Liam right now, cuz he can't trust me.
- What is this about Harry?
- Ask Liam.
Då hörde jag Liam ropa i rummet.
- Harry told Anna about a new song from our new album which we decided to NOT do! He sang it for her! What if she tell somebody!?
Jag orkade inte med Liams jobbiga skrik.
- I told you Liam, she won't! I trust her!
- But I don't!
Jag suckade och gled ner längs dörren. Det här skulle bli en lång dag.
__________________________________________________________________________________________
Kapitel 10 ute!
Hoppas alla njuter av sommarlovet och glöm inte att kommentera så blir det fler delar snart!
Puss & kram.
You got that one thing - Del 9
Jag drog ett djupt andetag och steg in och satte mig på en bänk för jag såg inte Harry någonstans. Jag fingrade lite på min mobil i fickan. Tänk att Harry hade hittat den. Mer tur kunde man ju inte ha än jag. Jag log för mig själv. Då knackade någon mig på axeln och jag vände mig om.
- Hi Anna! Harry log stort mot mig och drog in mig i en mjuk kram. Han doftade underbart.
Harrys perspektiv
När jag kom in parken såg jag en blondin sitta på en bänk och jag såg direkt att det var Anna. Jag gick fram och knackade henne på axeln.
- Hi Anna! Jag log och kramade henne. Hon doftade vanilj, så härligt.
- Hello Harry! Have something happend since yesterday? sa Anna och log medan hon kramade mig tillbaka.
- No, not really.. I was in studio some hours but I missed you.
Vi började gå på en mysig promenadstig.
- Aww, Harry... But yeah, i missed you too, and the other lads. Hon rodnade och det såg så sött ut.
- So... Let's get to know eachother, I just know you name. sa jag och skrattade till.
- Okay, I'm Anna Maria Ericson, I was borned in a little town called Partille and I still live there. I just turned 16, it was a month ago. I have a little brother called Hampus, he's 10 and really annoying, and I live with him and my parents. I love, and live for the music. I love to sing and I can play guitar pretty well. I would sing for crowds if I wasn't so shy... And that's me, I guess. And I would love to hear about you, but just so you know... I already know pretty much about you, you guys are my biggest idols. Hon log.
- Okay, I guessed so, but I can take everything anyway. I'm Harry Edward Styles, and I turned 18 in februari. I was born in Holmes Chapel where I lived as a child. I have one sister, Gemma, and my parents. I also have a cat. And I'm 1/5 of One Direction, surprise!
Anna skrattade och slog till mig lätt på armen.
- No, but I love to sing but I can't play any music instrument. I seached to x-factor when I was 16, just like you are now.
- But... Wasn't it hard to stand there in front of all the people and just... sing?
- Yes, of course I was nervous but I love what I'm doing so that's why I did it. And I'm so glad I did it. I mean, look where I am today.
- Yeah, I have thought about doing covers on youtube but I don't think I'me brave enough...
- No, don't say that... Could I hear you sing? I'm sure you sing amazing.
Anna tittade osäkert på mig.
- I don't think I'm ready for that... I mean, yet.
Jag nickade och det blev tyst en stund.
Anna bröt tystnaden.
- So, how's the recording going?
- Really great! We've writed some new songs and so one. Do you wanna hear?
Annas perspektiv
Harry hade nyss frågat om jag ville höra en av deras nyskrivna sånger. Jag nickade ivrigt.
- Okay, this one doesn't have a name yet. sa han och började sjunga.
"I'm standing here alone, cause now you're gone. I want you back in my arms, but you don't miss me at all...
Han fortsatte sjunga och jag rös. Han sjöng verkligen som en ängel. Jag kunde bara inte fatta vad jag hade gjort för att förtjäna att vara med honom. Han sjöng igenom hela låten och han kunde den helt utantill och sjöng inte en ton fel. När han tystnade tittade han förväntansfullt på mig.
- So, what do you think?
- You sing so beautiful. You sing like an angel, you really do Harry. And the song was really great. You should call the song for my everything. Jag log mot honom när jag såg hur glad han blev.
- Wow Anna, thanks a lot! No one have ever said that to me before. And that was a good name, I will remember it!
Vi fortsatte gå och kom till en sjö där vi satte oss på en parkbänk. Samtalet flöt på bra och det blev inga pinsamma tystnader. Det var jättekul att få lära känna Harry bättre som person. Förut hade jag ju bara sett honom som Harry Styles, min idol. Men nu såg jag honom som så mycket mer. Han berättade hur vackert det var i London, jag hade aldrig varit där. Och jag berättade lite om Sverige, om hur det var att bo där. Jag fick verkligen en ny förståelse för hur det är att vara världsstjärna, det är verkligen inte så lätt som man tror. En sak jag gillade med Harry var att det var så lätt att prata med honom. Trots att vi bara hade känt varandra i två dagar så kändes det som vi varit vänner i flera år. Detta var den lyckligaste dagen i mitt liv, jag kände det djupt i mitt hjärta. Plötsligt stannade Harry upp och kollade på mig.
- Do you wanna take an ice-cream in the bar there? Han nickade åt glassbaren i parken.
- Yeah, sure! Jag log mot honom och vi gick bort dit för att beställa.
Harry tog en daim och jag en tiptop. När jag sträckte fram pengarna mot honom skakade han på huvudet.
- No Anna, I want to buy this for you.
- Are you sure?
- Yes, I am. Come on, let's sit down and eat it.
Vi åt glassem och pratade och skrattade om vartannat och det kom fram en del fans till Harry. Han skrev autografer och tog bilder med alla, han var så snäll mot dem. Långt efter att vi ätit upp glassen satt vi kvar och solade oss lite i det varma vädret. Rätt som det var så ringde Harrys mobil. Han tittade ursäktande på mig och svarade.
- It's Harry. We're in a park. Yeah, I know... Soon, I promise. Yeah, okay. What? Is the time so much!? Oh I didn't knew that. Okay, I'm on my way. Yeah. bye.
Han tittade på mig och på sin klocka.
- Anna, did you know the time is 3 am?
- Oh, shit, have we been here so song? I gotta go, I guess you're going back to the hotel?
Han nickade och det visade sig att vi skulle åt olika håll.
- Okay, this was really nice Harry. I hope you enjoy your tour and send me a text sometimes.
- Yeah, thanks! Of course I will. I'm really gonna miss you Anna. sa Harry och tittade varmt på mig.
- I'm gonna miss you too! I hope we can meet someday.
- Yeah, I hope so too. Han gick emot mig och drog in mig i en varm kram. Jag kramade honom tillbaka och så stod vi ett långt tag, bara kramades. Ändå tills Harrys mobil ringde.
- Oh shit! I gotta go, but I hope to see you soon! Bye!
- Yeah, bye!
Jag såg hur Harry gick sin väg medan han svarade i sin telefon och jag började gå tillbaka ut ur parken. Jag kom på mig själv med att le hela tiden. Jag kunde bara inte fatta det, helt overkligt! Nu när Harry inte var här började jag fangirla lite. Jag var ju som vilket fan som helst egentligen. Jag log stort. Livet var helt underbart.
__________________________________________________________________________________________
Kapitel 9 ute nu! Eftersom jag har haft dålig uppdatering här ska ni nog få kapitel 10 idag också.. om jag hinner, ska försöka! ;)
Puss & kram.
You got that one thing - Del 8
- Vad fan tror ni har hänt era jävla idioter!? Så lycklig som jag var idag, jag har aldrig någonsin varit så lycklig. Min största dröm var nästan verklighet. Och ni krossade allt och tog ifrån mig det! Hur fan tror ni det känns!? Har ni förväntat er att jag ska tacka er eller!?
Jag snyftade till och tittade på dem medan tårarna rann.
Då sa mamma något som fick mig att tappa hakan.
- Stefan, stanna bilen.
Annas perspektiv
Jag stirrade på henne. Hade mamma verkligen sagt det där? Var hon inte arg på mig?
- Mamma, vad är detta? Är du inte arg?
- Gumman, jag insåg just en sak. Nog för att jag är din mamma och har rätt att bestämma över dig, men jag vill inte krossa din största dröm. Att göra det, och se hur mycket jag sårar dig, för det vet jag att jag gör, det vill jag inte. Om din dröm är att få träffa Harry och de andra i One Direction så ska du få göra det.
- Åh herregud! Tack så jättemycket mamma! Tack, tack, tack! Jag kramade om mamma från baksätet så gott det gick.
- Men snälla Katarina, vi har åkt en bit nu! Ska vi bara vända?
- Stefan, vi kan inte krossa hennes dröm så här. Jag vet att vi kom för att hämta henne, men vi kan bara inte. Vänd nu och kör tillbaka.
Pappa muttrade något ohörbart men vände och nu var på väg mot Göteborg igen.
- Så.. Kan jag sova hos Emelie inatt då?
- Ja, det ska nog gå bra. Mamma log mot mig.
Jag log stort och tog fram mobilen för att svara på Harrys sms.
Jag skrev flera olika texter, men fick radera hela tiden för att det inte blev perfekt som jag ville att det skulle bli. Till slut fick jag iallafall iväg ett sms som jag var någolunda nöjd med.
"Yeah, looking forward to it! Where and when are we going to meet? xx"
Jag lade ner mobilen i fickan och lutade mig tillbaka. Livet var ganska bra ändå.
Jag fick snabbt ett svar och öppnade ivrigt smset.
"Don't know, you know this town better than me haha.. But can we meet at the park a bit from the hotel tomorrow around 11 a.m? xx"
Jag log stort och knappade snabbt in ett svar.
"Sounds great! See you there man! :) xx"
"Yeah, gotta be fun .xx"
Jag lutade mig bakåt och längtade redan till mötet med Harry.
Tolv timmar senare...
- Jag går nu! ropade jag till Veronica och Leila som fortfarande satt vid frukostbordet. Jag skulle gå för att träffa Harry.
Både sprang fram till mig och kramade mig
- Lycka till! ropade de i kör.
Jag log till svar och gick ut genom dörren.
Harrys perspektiv
Jag och Anna hade precis bestämt vart vi skulle mötas, imorgon klockan 11. Jag hade precis lärt mig att hitta dit idag. Jag log för mig själv, det skulle bli riktigt roligt att ses. Trots att vi sågs igår så saknade ja henne redan. Någon la en hand på min axel.
- And why are you smiling that ridiculus? Zayn skrattade.
- Eh, for no reason. It's a sunny day, you know I love sun! Jag tittade lite glatt på honom i hopp om att han skulle gå på det.
- Haha, Harry you can't fool me, you think I will believe in that shit? It's about the girl, isn't it?
- Ehm... Yeah, I guess it is. But please don't tell the other lads, everybody doesn't have to know. Jag tittade seriöst på honom.
- Okay, I won't tell them! So, tell me. What's the problem with her?
- There's no problem, it's just... I'm really happy to meet her again. And, I'm nervous. Just a little bit...
- Okay, but why be nervous? She gonna love you. Zayn log ett stort äkta leende mot mig.
- How can you be so sure about that!? What if she thinks I'm a stupid famous guy without a heart or something...
- She won't, believe me. I could see that yesterday. She really likes you, believe it or not.
Zayn klappade mig vänskapligt på axeln och jag suckade tungt. Även fast jag ville tro på honom så var det svårt. Tänk om hon inte alls skulle gilla mig?
Annas perspektiv
Jag hade precis gått från Emelies hus, det var inte lång bit att gå till parken härifrån. Jag var faktiskt lite nervös, det skulle bli kul men jag hoppades att Harry skulle gilla mig. Jag fick inte säga något dumt eller göra bort mig, för då skulle det vara kört. Då skulle han gå med en gång. Fast samtidigt, om han inte gillade mig skulle han väl inte ha frågat mig? Jag suckade och fortsatte gå, nu var jag framme vid parken. Jag drog ett djupt andetag och steg in och satte mig på en bänk för jag såg inte Harry någonstans. Jag fingrade lite på min mobil i fickan. Tänk att Harry hade hittat den. Mer tur kunde man ju inte ha än jag. Jag log för mig själv. Då knackade någon mig på axeln och jag vände mig om.
- Hi Anna! Harry log stort mot mig och drog in mig i en mjuk kram. Han doftade underbart.
_______________________________________________________________________________________
Åttonde kapitlet ute nu!
Kommentera vad ni tycker :D
Ska ju som sagt vara borta hela nästa vecka, men det kan eventuellt bli så att jag kan skriva ett eller två inlägg nästa vecka...
Men, hoppas inte på för mycket :)
Annars hörs vi, ha det gött och enjoy!
Puss & kram.
