Nu har jag klistrat in min nya design och jag ÄLSKAR DEN. Hoppas ni också gillar den!

Puss & kram.

Hej alla söta läsare!

En tjej som har hjälpt mig med en design nu ett tag är strax klar med den. Och då tänkte jag, att som en "ny uppstart" med en snygg design så kan jag börja om på en ny novell? Jag har en idé som kan funka. :) Jag har en del idéer men dem skulle jag ju kunna använda till den nya novellen istället? Eller gillar ni min novell? Snälla kommentera vad ni tycker så blir det också lättare för mig att bestämma mig när jag vet vad mina läsare vill.

Trots att jag inte bestämt mig så kanske det kommer upp en till del idag. :)

Puss & kram.

 

 

Jag log stort och tweetade en glad tweet. Jag längtade redan tills jag skulle få träffa Harry igen. Jag kände mig trygg med honom men fortfarande lite nervös med de andra killarna. jag kände ju inte riktigt dem så bra, och jag visste inte hur mycket de visste om allt detta. 

Det kändes som om jag svävade på moln.

 

Då pep min mobil till. Det var Emelie.

Jag knappade snabbt in ett svar och det bestämdes att vi skulle träffas vid torget.

 

Jag såg Emelie stå mitt på torget.

- Hej Emelie! sa jag och kramade om henne.

- Hej! Vad kul att ses.

- Jaa, fast det känns konstigt att inte Leila är med faktiskt.. sa jag och log.

- Ja, lite. Men vi vänjer oss, vi ska ju bli bästisar! Nej skojar bara. Kan vi gå och fika någonstans?

- Aa visst, vi går till espresso house?

- Det låter bra!

 

Vi vandrade bort och beställde lite fika.

- Så, vad har hänt sen sist då? Håller du fortfarande kontakt med Harry?

- Japp, vi känner varandra ganska bra nu. sa jag och rodnade.

- Aww vad sött, du rodnar ju! sa Emelie glatt.

- Jaa, kanske lite...

- Har det hänt något eftersom du ser ut som en tomat? retades Emelie.

- Nej, det har det inte. Jaa förutom att jag hamnade på första sidan på aftonbladet.. det kanske du såg?

- Jo, det såg jag ju... sa Emelie lite osäkert.

- Och att mina föräldrar förbjöd mig att träffa Harry idag. Men sen ringde han dem och försökte övertala pappa, och sen såg de mig gråta och då fick jag träffa honom iallafall! log jag.

- Oj, wow, grattis Anna. sa Emelie och kramade min arm.

- Tack. Jag vill gärna åka till London någon gång och stanna där med dem några dagar.. det skulle vara toppen. Log jag.

- Verkligen! Hoppas att du får det för din skull!

- Tack Emelie! Du är så snäll jämt.

- Det är du med.

- Vet du vad jag gillar mest med Harry?

- Nej?

- Det är att han verkligen bryr sig. Han är inte falsk som andra som låtsas bry sig för att de känner sig tvungna, utan han bryr sig verkligen på riktigt. Han är något extra, det känner jag på mig.

- Åh verkligen? Vet du vad?

- Nej... ?

- Jag tror du är kär Anna.

- Nej, det är ju löjligt! Jag har ju bara känt honom i några dagar ju...

- Jo, men på dig låter det faktiskt så.

- Jaa, kanske. sa jag och tittade rodnande ner i bordet.

- Åh så gulligt. sa Emelie och tog upp mobilen.

- Vad ska du göra? sa jag och tittade misstänksamt på henne.

- Ta det lugnt! Ska bara messa Leila den senaste infon.

- Emelie du är ju som en agent till henne eller något! sa jag och skrattade.

- Ja, något i den stilen kanske. sa Emelie och log.

 

Jag satt i klassrummet bredvid Bella, min klasskompis. Min mobil gav ifrån sig ett högt ljud, jag hade fått ett sms. Shit! Jag hade glömt att stänga av ljudet. Vår lärare var jätte elak och om ens mobil lät fick läraren läsa upp smset eller ta mobilen för resten av dagen. Men jag ville inte att Peo, vår lärare skulle ta mobilen.

- Anna, din mobil lät. Ska jag läsa upp det eller ta mobilen?

- Läs upp det. sa jag dovt och hoppades innerligt att det inte var något pinsamt.

- Okej klassen, smset är från någon som heter Harry Styles.

Jag tyckte till. Åh nej! Han fick inte läsa upp det. Några tjejer i klassen som gillar One Direction stirrade på mig men jag vägrade möta deras blickar.

- Smset lyder såhär: I really miss you Anna. Do you wanna come to London next month when we're home from USA? You can sleep in my apartment. It would be so fun .xx

 

Jag sänkte axlarna och lutade mig framåt. Det var mycket värre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Det blev helt knäpptyst i hela klassrummet.

En tjej som heter Jonna bröt tystanden.

- Anna, har du Harry Styles nummer!? Åh snälla du måste ge mig det!

Då började alla skrika på mig om att ge dem hans nummer. Men jag bara skakade på huvudet, tog mobilen och gick rakt ut i klassrummet och in på en toalett. Jag satte mig stressat på stolen och tog ett djupt andetag.

Jag visste ju att alla någon gång skulle få reda på att jag kände Harry, jag hade bara inte väntat mig nu och definitivt inte så här. Jag tog upp mobilen för att svara på hans sms.

 

Resten av dagen segade sig fram och alla var på mig som hökar men jag höll hårt i min mobil och stuntade i vad de sa. När vi äntligen fick gå hem suckade jag lättat och skyndade mig hemåt. Jag ryckte glatt upp dörren och ropade:

Jag är hemma!

 

________________________________________________________________________________________

 

Kapitel 15!

Kommentera är ni gulliga :*

kanske skriver imorgon?

Puss & kram.

  

 

Jag stirrade rakt upp i taket medan jag låg i sängen. Det kunde inte vara sant. Det fick inte vara sant.

- Please tell me you're kidding Anna. sa jag ledset.

- No, I wish I did. But after this thing in the magazine, they said it's not good for me to meet you. They don't want me to be in some magazine and they care too much about what others would think. I tried to tell them, I really did Harry.. Hennes röst brast,

- Anna, I'm sure we can fix this. We have to, I don't wanna loose you.

- I don't wanna loose you either.. But I didn't wanted to listen to them, all i said was no. And they screamed at me and I just feel like I wanna move away from them. sa hon ledset.

- I wish I could do something, I really wish. svarade jag lika ledset.

- It means so much to me that you care. sa hon och jag log.

- But.. what if you let me talk to your parents? Maybe they would listen to me? Frågade jag med nytt hopp.

- I don't know, Harry... What if they just get more mad?

- There is a risk for that, but I want to try. I know what they think about me but I wanna prove to them that they're wrong.

- Aww, thank you so much! Okay, we don't have anything to loose, right? I'll give you their number.

- Yeah, do that. I'll call them directly!

- Great! And Harry?

- Yes?

- Thank you so much for doing this to me. I know we haven't know eachother more than some days, but I'm glad I have a friend like you.

- No problem. And I'm glad I have you too.

- Yeah.. Right now I'm locked in the toilet.. I'll should go out.. But should I tell them they're waiting a call and that they should really listen?

- Yeah, that's perfect! And.. the toilet?

- Yes, I was so mad I just run out without thinking. sa Anna och skrattade till.

- Okay then.. Text me the number and I'll promise to talk with them.

- Thank you! Yeah I'll do that. And.. good luck Harry.

- Okay, thank you. Bye!

- Bye!

 

Jag la på och satte mig upp i sängen igen. Det kändes som detta skulle bli en svår uppgift. Annas föräldrar verkade väldigt stränga men jag var fast besluten att fixa detta. Jag kunde ju inte svika Anna nu.

Då knackade det försiktigt på min dörr till sovrummet.

 

Niall tittade in.

- Harry, are you okay? Or, is she okay?

- Yeah, it's just that... her parents won't let her meet me because they don't want her to be in some magazine. But I've just talked with her, I will call her parents and try to talk with them.

- Okay, that was really bad.. But I hope for the best for you. You have to like her, otherwise you wouldn't have done this, I know that. sa Niall och log.

Och jag visste att han hade rätt. Nästan ingen kände mig bättre än killarna. Men det var ju eftersom vi gått igenom så mycket tillsammans. Och de var bland de bästa vännerna jag någonsin kunnat få.

Men det var konstigt, att man kan känna så mycket för en person som man har känt i ungefär tre dagar.

Min mobil pep till.

 

Jag tittade upp på Niall.

- Now I have a call to make, wish me good luck.

- Harry, listen to me. I really think you can do it. If you want to, you can. I know you can.

- Thank you Niall. sa jag och log.

- I'll leave you alone now. sa Niall och gick ut och in till sin lägenhet.

Jag knappade nervöst in numret och tryckte på ring. Det gick några signaler fram och till slut svarade någon.

 

- Hallå, det är Stefan.

- Um, hi... I'm Harry. I wanted to talk with you about...

Han avbröt mig.

- Oh no, not you again. Anna begged us to listen so we will, we just didn't know it was you who were calling.

- Please, just listen to what I have to say.

- Yes, I'm listening.

- I've only known yur daughter for 3 days, but from the first moment I met her I knew it was something special with her. And I know that you don't really like me, but I hope we can change that? I really like her, and I know she likes me. Do you really wanna take that away from her?

- Stars like you just hurt girls like her. Maybe you say you like her and then you dump her. And I don't want anyone to hurt her. And yes, I can take that away from her because I know it will be for her own best.

- But you're wrong! How can it be for her own best, if she's unhappy!? skrek jag argt i luren.

- Don't you dare scream at me! Don't you think I know what's best for my own daughter?

- No, I don't think you do. She's unhappy. And if you can't see that, then you need to open your eyes. And I'm a good guy, I would never ever think of hurting her. You don't know me and you can't judge me. You think I'm like all the other stars, but I'm not. Me and my band, we're not.

- Stop saying those things, I'm pretty sure I know how stars act. 

- No, you don't! If you really knew, like I do, you wouldn't say that. Please, just let me meet her? You can ask her, she likes to be with me.

- Stop making me into a fool! Of course she likes to be with you, you're her biggest idols.

- Yeah, maybe we are. But that's not the reason to why she wanna be with me. We're friends. Please? sa jag och svalde hårt. Detta gick inte så bra.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

- It's really sunny today! sa Niall mellan tuggorna.

Han åt mycket. Det gör han ju alltid, men han äter alltid extra mycket om vi inte varit hemma på ett tag.

Vi satt på en restaurang och tog det lugnt efter våran flygtur tillbaks till London i morses.

- Yeah, glad I took my sunglasses! sa Zayn och visade upp sina RayBan-solglasögon.

Alla skrattade. Zayn tyckte att han såg så bra ut med dem och ingen kunde ju neka honom.

- So, what's happening this week then? frågade Liam Paul.

- Well, this week isn't really much I guess, next week you're going to the U.S and stay there three weeks. But you're free for some days now. And please Harry, no more first page on the newspapers?

Alla hade fått reda på att jag och Anna var på förstasidan på någon svensk tidning. Jag var van vid att handskas med sånt, men jag undrade hur Anna tog det. Fast det kändes jämt som att alla skulle inkräkta på mitt privatliv och det var ju inte det roligaste precis. Men som sagt, vid det här laget var jag van.

- Yeah Paul, I promise. sa jag. Och jag tänkte stå för mitt ord.

Vi pratade en stund till och sen reste vi oss för att gå när vi betalat.

I taxin hem till lägenheten plockade jag upp mobilen för att kolla twitter och skriva en tweet.

 

 

Sedan såg jag trenderna. Den översta var " Harrys new girlfriend "

Jag suckade tungt och kollade snabbt upp Annas twitter för att se om hon hade skrivit något om det. Jag rös till när jag såg vad hennes översta tweet var.

Jag stirrade oroligt på skärmen och Niall som satt bredvid mig, märkte det.

- Harry, what is it?

- Jag visade snabbt honom skärmen på mobilen och han ryckte till när han såg vad det stod.

- But who, or why?

- I have no idea. I'll call her when we're home.

Niall nickade och vände snabbt blicken framåt. 

 

 

 

 

 

Jag drog chockat efter andan. Det var verkligen applåder. Men från vem? Jag hade ju stängt ner videochatten med Harry. Eller? Jag tittade snabbt efter på skrivbordet på datorn. Och där låg den, skype-ikonen uppe. Jag klickade snabbt upp chatten och såg Harry och resten av killarna sitta där och applådera. Åh nej! Shit. Jag hade råkat trycka på minimera istället för avsluta och de hade hört ALLTIHOP när jag sjöng. Jag hade bara lust att sjunka genom marken.

 

- Guys, I didn't know you were listening! sa jag anklagande.

Harry höjde upp armarna.

- Hey, Anna, take it cool! I thought it was great.

- No it wasn't, you're just saying that to be nice. sa jag buttert.

- No Anna, I promise! I really enjoyed hearing you sing.

- But I wasn't really serious with it.. It wasn't meant for you to hear it...

-  I know, but I couldn't quit skype when I heard your nice voice, so that's why I got the other lads here too. sa han och flinade.

- It isn't funny! This is really embarassing for me and you're not making it easier...

- Sorry Anna! But it was really great. sa Louis och log.

- Thanks, I guess...

- Yeah, you have a special voice. sa Liam och tittade beundrat på mig.

- Hey guys, thanks but I'm not used to hear there kind of things.. It feels weird.

- Haha you'll get used to it if you hang with us! sa Niall och flinade,

- Hey Niall, don't you see this isn't easy for her. sa Harry

- Thank you. Now we can just please forget that this ever happened? sa jag

- No, I don't wanna forget it! It was absolutely brilliant. sa Zayn och gjorde tummen upp mot mig.

- Thank you Zayn! But this feels really weird.. I didn't want you to hear me singing. sa jag och rodnade.

- But why not? frågade Harry förvånat.

- Because I'm not singing really good.. I mean, you are superstars and you're the ones who sing absolutely amazing. Not me, I'm just a girl and I'm nothing compared to you guys.

- Stop in now Anna! You should say those things about yourself. And they're not even true. sa Harry mjukt.

- Guys come on, let's leave them alone a bit. sa Louis och jag tittade lättat på honom medan de andra gick ut genom dörren.

 

- Yes it's true Harry! You don't understand anything...

- Anna, what is it? You know you can talk to me.

- It's just that... That I... Jag kunde inte avsluta meningen utan att det började rinna tårar ner för kinderna.

- Hey, please stop cry. I'm right here.

- It's like this... When I was younger I was really bullied by "the cool girls" in school. And this made me feel so bad about myself, they made me believe that I was worth nothing compared to them. And every day in some years I always came home crying because they was so mean to me. sa jag och svalde klumpen i halsen.

- But, Anna, how could this happend? You're an amazing person and don't deserve mean things..

- Thank you.. But I kept it like my secret because I didn't want my parents to know. If they knew, it would just be worse. And now, when I'm 16, things is better you know. My parents know and they helped me all they could through this hard time in my life. But still, I have low self confidence. And when you guys say these amazing things about me, and especially you Harry, the only thing I can think about is that I'm not worth it. I'm not used to hear compliments.

- Omg Anna, I had no idea your life was like this.. You really didn't deserve that, never. I care about you and if I knew who these girls are, I would punch them right in the face. I'm so sorry Anna.. You know I'm always here for you if you wanna talk.

- Thanks Harry, it means so much to me, what you said. Thanks for beeing here for me. sa jag och log mot honom. Jag kom då på att min mascara förmodligen hade runnit och hämtade snabbt lite papper att torka mig med.

- No problem Anna, I'm always here for you. Even if I don't know what you went through, I can always listen. And you sang really good! You should try out for x-factor!

- Thanks, and no thanks. I can't do that! I'm too shy, Harry. I usually never sing in front of people..

- Okay, but please promise me to at least think about it? Maybe you'll change your mind.

Jag log.

- Okay, I promise.

Då hörde jag att någon ropade på Harry.

- Shit, I forgot the time.. I gotta go Anna, but thanks for the talk.

- Okay, hope to see you around somewhere.

- Yeah, bye! sa Harry och log, sedan stängde han ner skärmen och där satt jag med ett fånigt leende på läpparna.

 

Han hade verkligen lyssnat och han brydde sig verkligen. Det kändes otroligt skönt att få veta.

Jag hade inget för mig så jag loggade in på twitter för att se om något hänt. Det verkade inte vara något speciellt, men jag hade fått ca 20 nya följare. Vad kul. Jag bestämde mig för att skriva en tweet.

 

 

Jag fick lite frågor som jag inte svarade på, för jag visste inte om det var okej för killarna att jag skrev att jag hade träffat dem. Så istället bestämde jag mig för att för en gångs skull starta en twitcam, det hade jag inte gjort på länge. Det tog ett tag innan jag väl fick igång allt, och jag fick förvånansvärt fort många tittare.

Efter tio minuter hade jag 186 tittare, vilket var mitt rekord. Jag pratade, spelade musik och svarade på frågor. Plötsligt var det en tjej som frågade om jag kände 1D. Jag blev helt tyst och funderade en kort stund. Skulle jag säga som det var eller inte? Jag visste inte riktigt, men till slut blev mitt svar att jag har träffat dem några gånger. Då blev alla som galna och frågorna vällde in. Jag svarade på några. Sedan insåg jag hur mycket klockan var och gäspade.

- I gotta go now, the time is quite much here.. But see you maybe tomorrow. sa jag och stängde ner twitcamen, stängde av datorn och gick för att borsta tänderna.

Jag hade svårt att somna, det var så mycklet som hade hänt idag. Harry och killarna hade visat sig vara helt andra personer än jag trodde. Det kändes som om jag hade fått fem nya vänner och det var jag jätteglad för och för att Harry faktiskt brydde sig så mycket som han gjorde. Till slut somnade jag i alla fall.

 

Jag vaknade av att någon klampade upp i trappan och ryckte upp min dörr. Mamma höll i en tidning.

- VAD ÄR DET HÄR!?

 

_________________________________________________________________________________________

 

Kapitel 13 ute!

Kanske lite kort kapitel men jag hann inte skriva mera :)

Varför tror ni mamman är så upprörd?

Kommentera på! :D

Puss & kram.

 

 

" Anna, I'm really really sorry i screamed to you today. I shouldn't have done that, I know.. I regret it so much. It wasn't your fault, I should have told you it was a secret. But I didn't, so it's my fault. Please talk to me? I don't wanna loose what we have. :( "

 

Även fast jag kände mig lite sur på Harry så visste jag att han menade vad han skrev. Men, allt det här var bara så svårt. Jag visste inte riktigt hur jag kände och då blev det krångligt. Och det gjorde mig verkligen ledsen att han hade skrikit åt mig och sen bara slängt på luren. Men jag gillade honom för att han var ärlig mot mig. Och det gjorde mig så glad att han inte ville förlora vad vi hade. Jag satt en stund och funderade på vad jag skulle skriva tillbaka och fick till slut iväg ett sms till honom. 

 

" I know you're sorry, but you screamed to me.. I know I shouldn't have told anyone, now I know that. But you should have told me that! I had no idea it was a secret. But, I guess we both are sorry. Or, I know that because I read you tweet.. Wouldn't it be easy to just forget everything and start over again? I forgive you, and I'm sure you can forgive me? Are the other lads mad at me? :/ "

 

När jag väl hade fått iväg mitt sms satt jag nervöst och fingrade på mobilen. Jag undrade om alla var arga på mig. Om jag hade gjort Harry jätteupprörd, vad kunde de andra inte vara då? Men men, även om jag ville kunde jag inte göra det ogjort. Jag skickade snabbt iväg ett sms till både Emelie och Leila att inte säga något till någon om sången och fick snabbt svar att det hade de inte gjort än så det var lugnt. Det var ju tur, något som gått bra iallafall. Då pep min mobil till och jag öppnade snabbt smset.

 

" I'm sorry I screamed at you, I promise to not do again. I know, it was my fault, I'm sorry.. Yes, I would love to start over again, thanks Anna :) Yes I forgive you, thank you. Umm yeah Liam isn't very happy.. Could we talk on skype? My name is HarryStyles1 "

 

När jag läste hans sms blev jag glad och varm i hela kroppen. Det kändes så skönt att allt var som det skulle igen. Fast Liam verkade väldigt arg på mig.. Och det kändes däremot inte så bra. Så jag loggade nervöst in på skype och bjöd in Harry till en videochatt. Han svarade snabbt ja och bilden på honom kom upp.

- Hi, I'm sorry. sa han.

- It's okay Harry, let's just forget it and start over again. Jag log snett mot honom.

- Thanks, for giving me this chance again Anna. Now, can I take the other lads in too?

- Yeah, bring them in!

Harry ropade på dem och de kom snabbt och satte sig bredvid Harry ihoptryckta framför skärmen.

- Hey Anna! Louis, Niall och Zayn log mot mig och verkade iallafall inte arga på mig. Det kändes bra.

- Hey boys! And Liam, hey. Jag tittade bekymrat på Liam.

- Hello. sa Liam inte så glatt och gav mig en mörk blick.

- Okay, first I just wanna say I'm really sorry. And I really mean it, I'm sorry. I had no idea it was a secret and I really wish I had realised that. I should have, but I didn't. And I told two of my friends, Emelie and Leila. But I've talked to them and they haven't told anyone, and they won't. And I really understand if you don't trust them, but please trust me.. I trust them because they're my friends. Just like you trust eachother, you are friends. So maybe you can understand and I hope you can forgive me? Jag pratade med alla med tittade bara på Liam.

- Of course I forgive you, everything's fine with it and I like you. sa Louis och log.

- Yeah, I think like Louis. I mean, no one more knows so there's nothing to worry about. sa Zayn.

- I don't know.. But I guess I can't be mad at you forever so yeah I forgive you. log Niall.

- Thank you so much! It means so much to me, you should really know that. log jag men leendet försvann när jag tittade på Liam.

 

- Liam, please? She's really sorry. sa Harry och tittade på Liam

- I don't know, what you did.. It was really stupid...

- I know, and I'm sorry! I promise you all, that I will never do something like that again. I give you my word. Please.

- Okay Anna, I forgive you. It's hard to be mad at a nice person like you. sa Liam och nu log han.

- Thank you so much! It means so much to me that you can forgive me. And I know that it can be hard for you to trust me now, but I just want you to know that no matter how you feel about me, I will always trust you. log jag.

- Thanks Anna, log Harry.

- It's fine. So, when are you leaving Gothenburg?

- Actually, tomorrow early.. We're going back to London a week and after that we're going to USA for touring.. Sorry.. sa Harry och tittade lite ledsamt på mig.

- Oh, I didn't know that. Well, hope you'll get a great time. Gonna miss you! Jag log mot dem men inombords var jag ledsen. Jag hade precis lärt känna dem och det kändes tråkigt. Men de var ju kändisar så det var ju bara deras jobb.

- But I hope you can come to London some time and visit us, we gonna miss you too! sa Harry och log mot mig.

- Yeah, maybe we can keep our contact? What about twitter?

- Yes, we always use twitter as you probably know. What's your twitter name? Frågade Niall

- My name is Anna_Ericson, follow me so can we talk there too? And don't worry, I'm already following you of course. As a fan, I always read your twitter. All of them. Log jag.

- Haha, yeah! I totally forgot you're a fan, you don't behave like a crazy fan like the most girls do.. Liam tittade nyfiket på mig.

- No, well, I mean.. The first time I met Harry I really tried to not behave crazy, but I was toally crazy inside even if you guys didn't saw it. log jag.

- Okay! I think I'm going o pack my stuff now for tomorrow. Bye Anna! sa Niall.

- Yeah me too, come on Liam and Lou. Hope to see you again Anna, bye! Sa Zayn och alla gick förutom Harry som satt kvar.

 

- So, aren't you going to? frågade jag retsamt.

- Yeah, I just wanted to look at you because I'm not going to see you in at least a month..

- Aww, you're so sweet, you know that? I can't believe you don't have a girlfriend. Direkt när jag hade sagt tog jag handen för munnen. Jag hade inte menat att säga det, det bara slank ur mig.

- Haha, I guess I just haven't find the right one yet. sa han och ryckte på axlarna. But do you have any boyfriend?

- No, I don't.. Jag log mot honom.

-  Okay.

Det blev tyst en stund Harry började nynna på torn.

- Wow, I love that song! It's like, almost my favourite song. I loved that you sang it on x-factor. sa jag och skrattade till.

- Really? I love it too! But John Mayer is better, just my opinion.. Han skrattade.

- Yeah, he's great! Free Fallin is just absolutely amazing!

- Yeah, I..

Louis avbröt honom.

- Harry, come on now! We need to pack our stuff!

- Oh, I gotta go. But I'm gonna miss you Anna! Take care!

-Yeah the same to you! Have fun during the tour!

- I will, bye!

- Bye! sa jag och tryckte snabbt på avsluta medan jag tog upp min mobil och fingrade på den.

Då såg jag hur stökigt det var på mitt rum och jag började röja lite medan jag sjöng torn högt och äntligen lyckades jag sätta alla toner rätt! När jag hade tagit den sista tonen "torn", så hörde jag något ljud från datorn. Det lät som applåder. Jag gick undrande fram till skärmen.

_________________________________________________________________________________________

Kapitel 12 ute idag som jag sa. Eftersom jag bara har chillat hela dagen så kanske jag chillar lite till ikväll så att ni även får ett till kapitel! I sånna fall är det 3 kapitel på en dag, riktigt bra :) detta är som kompensation för mitt dåliga uppdaterande för ett tag sen.

Njut och kommentera! Puss & kram.

 

- Boys, please stop fight! We can fix this! ropade jag till Liam och Harry som stod och skrek till varandra genom hela hotellrummet.

Liams ögon blixtrade till.

- How are we gonna fix this!? Harry always mess things up!

Då hördes Harrys minst lika arga röst från andra sidan badrummet.

- Stop Liam! I don't! And I told you I trust her!

- I don't care, I know it's only because you're in love with her!

- I'm not! She won't tell anyone!

Liam var skitarg vid det här laget.

- You know what Harry? Go and call her now and tell her to not tell anyone! But I guess she already has...

- Okay, fine!

Dörren slogs upp med en smäll och en arg Harry kom utklampande och gick iväg med mobilen i handen.

Jag utväxlade en orolig blick med Louis och Zayn.

- This is not good. sa jag oroligt.

- I know, but I think Harry can fix it, can't he? Louis tittade på Harry som stod i ena hörnet med mobilen tryckt mot örat.

- I hope so... sa Zayn och suckade

 

Efter det jobbiga bråket med Liam gick jag iväg för att ringa Anna. Signalerna gick fram och till slut svarade hon.

-  Hello, it's Anna.

- Hey Anna, it's Harry here. sa jag med lite stressad röst.

- Um, you sound stressed.. have something happend? sa hon oroligt och jag kunde inte låta bli att le för att hon brydde sig så mycket om mig.

- Yeah, it's about today.. You know I sang one of our new songs for you?

- Yes, it was fantastic!

- Thanks! But, there's just a little problem. You can't tell anyone about this. It's a secret till we have released the CD. Not even your best friend. Do you understand?

- Yeah...

- What is it?

- It's just... I have already told somebody. Actually, two people...

- What!?  But why!? Nu började jag känna mig riktigt stressad.

- I'm so sorry Harry! It's just, it was so good and I didn't know it was a secret. I'm so sorry, I should have known better. Hon lät riktigt ledsen.

- But, I trusted you. jag svalde men klumpen i halsen försvann inte.

- I'm really really sorry... But it was just two of my friends and I will talk to them about it, they won't tell anyone.

- How do you know they haven't told anyone yet? Nu lät min röst hård och irriterad.

- I should be honest... I don't know that. But I hope so. det sista sa hon väldigt tyst men jag hörde henne.

- Yeah, it's best for you! And thanks for not keeping one single secret! skrek jag i luren och la på.

 

Louis tittade chockat på mig, han hade hört vad jag sa till Anna.

- Harry... was that really necessary?

- No, or I don't know... Jag satte mig ner på golvet med huvudet i händerna.

- But you like Anna. Han satte sig ner bredvid mig.

- I know, I shouldn't have screamed  so to her.. Now she hates me. sa jag tyst och tittade ner i marken.

- I'm sure she don't hate you, she'll understand. sa han uppmuntrande.

- What if she don't? What if I have ruined everything? I mean, it wasn't really her fault. I should have told her it was a secret. sa jag och svalde hårt.

- Yes, you should go and talk to her. Louis knuffade upp mig från marken och gav mig en kram.

- Are you sure that.. ?

Louis avbröt mig.

- Just go Harry!

 

Jag gick iväg och ringde Anna med en stor klump i halsen. Det gick fram en signal. Fem stycken. Tio stycken. Hon svarade inte. Jag testade igen och igen, men hon svarade inte. Vad hade jag gjort?

 

 

 

 

Efter ca 5 minuter hade jag fått många frågor om vad som hänt, och jag svarade lite svävande på dem för jag ville inte berätta för alla hur det var.

Plötsligt såg jag att alla tweetade till Harry nu så jag gick in på hans profil för att se vad han hade skrivit.

 

Jag suckade och förstod direkt att det var mig han pratade om. Men jag orkade inte prata med honom nu. Just som jag la ifrån mig mobilen pep den till. Ett nytt sms.

 

_________________________________________________________________________________________

 

Kapitel 11 ute!

Jag är så sugen på att skriva idag så jag ska alldeles strax börja på kapitel 12 nu, det kommer nog ut senare idag! :D

Puss & kram.

.

 

 

 

Min mobil ringde när jag gick runt och strövade på en gata i stan.

Jag la ner mobilen och började gå i riktning mot Emelies hus.

 

Jag och Leila var skitnyfikna på hur det hade gått för Anna med Harry. Så när det ringde på dörren sprang vi båda fram och ryckte upp den.

- Hej! Anna log stort mot oss och tog av sig skorna.

- Kom, vi går in på mitt rum, där får du berätta allt!

- Ja, alla detaljer! Flikade Leila in.

- Ja, lugna er jag ska! Anna skrattade åt oss och vi gick in.

 

- Okej, det började med att jag satt och väntade på honom i parken. Sen när han kom gående... Hon log mot oss.

- Alltså sluta säga sådär, berätta allt nu! Leila slog till Anna lätt på armen.

- Okej, okej, jag ska! Jo, när han kom gående där och jag visste att han kom för min skull... Det var nog helt seriöst det vackraste jag någonsin sett. Harry är det finaste som finns. Sen när han kom fram till mig log han och kramade mig. Han luktade jättegott! Anna kunde inte sluta le när hon pratade om det.

- Och sen då!? sa jag jättenyfiket.

- Ja, sen började vi gå på promenad i den fina parken och vi snackade massor. Jag lärde känna honom bättre och han fick lära känna mig bättre. Och vill ni veta det bästa av allt!?

- Ja, såklart vi vill, vilken dum fråga!

- När jag berättade att jag sjunger och spelar så sa han att han trodde jag sjöng jättebra. Och sen sjöng han en nyskriven låt från deras nya album de jobbar på nu! Helt sjukt var det!

- OMG shit! Hur lät det!?

- Han... Han sjöng som en ängel. Anna fick något drömskt i blicken.

- Men, vad hette låten då?

- Han sa att den inte hade något namn, och efter han hade sjungit klart sa jag att jag tyckte den skulle heta My Everything. Han gillade mitt förslag.

- Vad gjorde ni sen då?

- Vi gick till ett glasscafé och han var jättesnäll och bjöd mig. Vi bara snackade och hade det trevligt. Sen skulle han sticka tillbaka till de andra och då kramades vi igen. Fast det här gången så... Anna log.

- Oh, mysigt! Seriöst säg!

- Den här gången stod vi så jättelänge, jag vet inte exakt hur länge. Vi bara stod och kramades och han verkade gilla det. Så båda liksom ryckte till när hans mobil ringde igen och då skildes vi åt och vi sa att vi hoppades vi skulle ses igen.

- Wow, det verkade väldigt mysigt...

- Ja, du har varit på dejt med Harry Styles!

- Nej, det var ingen dejt Leila! Anna rodnade och tittade ner.

- Haha, okej! Om du säger det så. sa Leila och flinade.

Anna kollade snabbt på klockan.

- Hörni, jag måste tyvärr gå! Mitt tåg till Partille går om en timme och jag måste ta mig till stationen först.

- Okej det är lugnt vi följer dig! Jag log och vi gick för att ta på oss skorna.