You got that one thing - Del 8
- Vad fan tror ni har hänt era jävla idioter!? Så lycklig som jag var idag, jag har aldrig någonsin varit så lycklig. Min största dröm var nästan verklighet. Och ni krossade allt och tog ifrån mig det! Hur fan tror ni det känns!? Har ni förväntat er att jag ska tacka er eller!?
Jag snyftade till och tittade på dem medan tårarna rann.
Då sa mamma något som fick mig att tappa hakan.
- Stefan, stanna bilen.
Jag snyftade till och tittade på dem medan tårarna rann.
Då sa mamma något som fick mig att tappa hakan.
- Stefan, stanna bilen.
Annas perspektiv
Jag stirrade på henne. Hade mamma verkligen sagt det där? Var hon inte arg på mig?
- Mamma, vad är detta? Är du inte arg?
- Gumman, jag insåg just en sak. Nog för att jag är din mamma och har rätt att bestämma över dig, men jag vill inte krossa din största dröm. Att göra det, och se hur mycket jag sårar dig, för det vet jag att jag gör, det vill jag inte. Om din dröm är att få träffa Harry och de andra i One Direction så ska du få göra det.
- Åh herregud! Tack så jättemycket mamma! Tack, tack, tack! Jag kramade om mamma från baksätet så gott det gick.
- Men snälla Katarina, vi har åkt en bit nu! Ska vi bara vända?
- Stefan, vi kan inte krossa hennes dröm så här. Jag vet att vi kom för att hämta henne, men vi kan bara inte. Vänd nu och kör tillbaka.
Pappa muttrade något ohörbart men vände och nu var på väg mot Göteborg igen.
- Så.. Kan jag sova hos Emelie inatt då?
- Ja, det ska nog gå bra. Mamma log mot mig.
Jag log stort och tog fram mobilen för att svara på Harrys sms.
Jag skrev flera olika texter, men fick radera hela tiden för att det inte blev perfekt som jag ville att det skulle bli. Till slut fick jag iallafall iväg ett sms som jag var någolunda nöjd med.
"Yeah, looking forward to it! Where and when are we going to meet? xx"
Jag lade ner mobilen i fickan och lutade mig tillbaka. Livet var ganska bra ändå.
Jag fick snabbt ett svar och öppnade ivrigt smset.
"Don't know, you know this town better than me haha.. But can we meet at the park a bit from the hotel tomorrow around 11 a.m? xx"
Jag log stort och knappade snabbt in ett svar.
"Sounds great! See you there man! :) xx"
"Yeah, gotta be fun .xx"
Jag lutade mig bakåt och längtade redan till mötet med Harry.
Tolv timmar senare...
- Jag går nu! ropade jag till Veronica och Leila som fortfarande satt vid frukostbordet. Jag skulle gå för att träffa Harry.
Både sprang fram till mig och kramade mig
- Lycka till! ropade de i kör.
Jag log till svar och gick ut genom dörren.
Harrys perspektiv
Jag och Anna hade precis bestämt vart vi skulle mötas, imorgon klockan 11. Jag hade precis lärt mig att hitta dit idag. Jag log för mig själv, det skulle bli riktigt roligt att ses. Trots att vi sågs igår så saknade ja henne redan. Någon la en hand på min axel.
- And why are you smiling that ridiculus? Zayn skrattade.
- Eh, for no reason. It's a sunny day, you know I love sun! Jag tittade lite glatt på honom i hopp om att han skulle gå på det.
- Haha, Harry you can't fool me, you think I will believe in that shit? It's about the girl, isn't it?
- Ehm... Yeah, I guess it is. But please don't tell the other lads, everybody doesn't have to know. Jag tittade seriöst på honom.
- Okay, I won't tell them! So, tell me. What's the problem with her?
- There's no problem, it's just... I'm really happy to meet her again. And, I'm nervous. Just a little bit...
- Okay, but why be nervous? She gonna love you. Zayn log ett stort äkta leende mot mig.
- How can you be so sure about that!? What if she thinks I'm a stupid famous guy without a heart or something...
- She won't, believe me. I could see that yesterday. She really likes you, believe it or not.
Zayn klappade mig vänskapligt på axeln och jag suckade tungt. Även fast jag ville tro på honom så var det svårt. Tänk om hon inte alls skulle gilla mig?
Annas perspektiv
Jag hade precis gått från Emelies hus, det var inte lång bit att gå till parken härifrån. Jag var faktiskt lite nervös, det skulle bli kul men jag hoppades att Harry skulle gilla mig. Jag fick inte säga något dumt eller göra bort mig, för då skulle det vara kört. Då skulle han gå med en gång. Fast samtidigt, om han inte gillade mig skulle han väl inte ha frågat mig? Jag suckade och fortsatte gå, nu var jag framme vid parken. Jag drog ett djupt andetag och steg in och satte mig på en bänk för jag såg inte Harry någonstans. Jag fingrade lite på min mobil i fickan. Tänk att Harry hade hittat den. Mer tur kunde man ju inte ha än jag. Jag log för mig själv. Då knackade någon mig på axeln och jag vände mig om.
- Hi Anna! Harry log stort mot mig och drog in mig i en mjuk kram. Han doftade underbart.
_______________________________________________________________________________________
Åttonde kapitlet ute nu!
Kommentera vad ni tycker :D
Ska ju som sagt vara borta hela nästa vecka, men det kan eventuellt bli så att jag kan skriva ett eller två inlägg nästa vecka...
Men, hoppas inte på för mycket :)
Annars hörs vi, ha det gött och enjoy!
Puss & kram.
You got that one thing - Del 7
Vi gick och skrattade och pratade på vägen hem och jag tittade ner i marken för att se så jag inte trampade på några äckliga sniglar, det var fullt av dem på gatan. Plötsligt stannade jag till, det var två par skor framför mig. De så bekanta ut... Jag böjde upp huvudet och tittade in i två arga ansikten.
Annas perspektiv
Jag drog efter andan och stannade chockat upp mitt i mitt steg. De som stod framför mig var inga mindre än mamma och pappa. De tittade både lättat och argt på mig och deras blickar som naglade fast sig fick det att isa sig i mig. Jag tittade skamset ner i marken.
Mamma var den som först öppnade munnen.
- Var har du varit!? Vi har varit så oroliga!
- Och varför har du inte svarat!? Jag och mamma har åkt runt i Göteborg för att leta efter dig! Du skulle kommit hem idag ju!
- Förlåt mig! Min mobil kom bort, och sen gick jag och letade efter den, och då träffade jag Harry som hade hittat min mobil, och sen fick jag träffa resten av killarna... Och sen såg vi på film, och jag somnade. Och jag fick Harrys nummer och han fick mitt och vi ska ses imorgon. Och då tyckte jag inte att det var någon idé att åka hem emellan eftersom jag ändå ska träffa honom imorgon. Och jag var så himla glad så jag glömde helt bort att prata med er och... Jag hörde inte när ni ringde mig, jag hade på ljudlöst.. Jag är verkligen ledsen! Jag tittade på dem med en ledsen min.
- Va, vänta nu lite... Vem är Harry? Och resten av killarna? Mamma tittade förvånat på mig.
- Ja, alltså... Harry Styles från One Direction, och resten av killarna från One Direction.
De båda stirrade på mig.
- Ditt favoritband, menar du? Har du träffat dem? Pappa tittade misstroget på mig.
- Eh, jaa... Jag skrev ju att de var här i Göteborg.
Jag tittade osäkert på dem och försökte på mig ett litet leende.
- Och du lyckades verkligen träffa dem? Och få en av dems nummer? Wow.
Mamma tittade lite beundrat på mig men fick snabbt en rynka mellan ögonbrynen.
- Men det betyder inte att vi inte är arga längre... Du skulle ha ringt!
Pappa höll med.
- Ja, vi var jätteoroliga där hemma! Nu följer du med på en gång hem!
- Men, så kan ni inte göra! Jag ska träffa Harry imorgon, jag lovade honom!
- Ja, men det skulle du ha tänkt på innan du gjorde oss så här oroliga! Nu följer du med mig och pappa hem!
Jag kände hur gråten började komma i halsen.
- Nej, men snälla! Jag ska få träffa Harry, det har varit min dröm i flera år ju...
- Det spelar ingen roll, kom nu. Mamma drog mig lite lätt i armen.
Då ryckte Emelie och Leila in som hade stått tysta hela tiden.
- Snälla, ni måste låta henne få träffa honom! Ni kan inte göra såhär! Emelie tittade desperat på mina föräldrar som tittade tillbaka med iskalla blickar.
- Vi vet nog hur vi ska uppfostra våran dotter. Och vilka är ni förresten? Pappa tittade skeptiskt på dem.
- Jag är Leila, och det här är Emelie. Det var hos Emelie som Anna sov inatt.
- Okej, men nu är det slut med det. Inatt sover Anna i sin egen säng, och därmed basta!
Jag kände hur mamma och pappa tog tag i mina armar och drog mig bort mot bilen. Jag kämpade emot så gott jag kunde och Emelie och Leila gjorde allt de kunde för att hjälpa mig.
- Sluta! Sluta säger jag! Vill ni verkligen förstöra hennes dröm? Skrek Leila åt dem.
Pappa tittade med blixtrande ögon på henne.
- Du, det enda som förstör vår dotter är de där dumma pojkarna som ger henne hopp om något! De är popstjärnor och ouppnåeliga, när ska hon förstå det!?
De drog mig mot bilen och Leila försökte igen.
Leilas perspektiv
Jag fortsatte säga emot Annas dumma pappa, jag kunde inte låta henne åka med sina drömmar krossade.
- Du, jag ska allt... Din idiot! Skrek jag.
Men Emelie höll mig tillbaka.
- Vad gör du!? Jag tittade upprört på henne.
- Leila, det är ingen idé, det finns inget vi kan göra. De har bestämt sig. Jag är ledsen...
Jag tittade först argt på henne men sen insåg jag att hon faktiskt hade rätt. Jag kunde inte vinna över dem hur jag än gjorde. Jag sjönk ner på marken och suckade.
- Det här är bara inte rättvist! Hennes drömkille bjuder i princip ut henne och hon får inte ens gå dit.
- Jag vet, jag önskar vi kunde göra något...
- Jag med...
- Kom, vi går hem till mig och dricker varm choklad.
Vi gick sakta mot det håll Emelies hus låg medan vi såg på medan de tryckte in Anna i baksätet och körde iväg med bilen. Jag kommer aldrig glömma hennes sorgsna ansikte när hon tittade på oss.
Annas perspektiv
Vi kom allt längre och längre bort från Göteborg, och varje gång jag tänkte på tjejerna eller Harry så fick jag tårar i ögonen. Jag skulle aldrig nånsin förlåta mamma och pappa för detta. Att träffa Harry var ju allt jag någonsin velat. De krossade mina drömmar totalt. Mammas röst väckte mig ur mina tankar på Harry.
- Gumman... Du vet att vi bara gör det här för ditt eget bästa.
Det där var så fult sagt och så stor lögn att det inte ens var värt att svara på. Såklart att det inte var för mitt bästa! De ville bara njuta av att straffa mig. Just som jag höll på att somna i baksätet pep min mobil till. Jag plockade upp den och läste smset.
"Gotta be fun to meet you tomorrow! xx"
Det var från Harry. Jag svalde hårt och försökte blinka bort tårarna men jag kunde inte hålla mig. Jag började snyfta och tårarna bara rann. Snyftet övergick snart till böl och mina föräldrar tittade oroligt på mig.
- Vad har hänt? Mamma lät riktigt orolig.
Då blixtrade det till inom mig.
- Vad fan tror ni har hänt era jävla idioter!? Så lycklig som jag var idag, jag har aldrig någonsin varit så lycklig. Min största dröm var nästan verklighet. Och ni krossade allt och tog ifrån mig det! Hur fan tror ni det känns!? Har ni förväntat er att jag ska tacka er eller!?
Jag snyftade till och tittade på dem medan tårarna rann.
Då sa mamma något som fick mig att tappa hakan.
- Stefan, stanna bilen.
_____________________________________________________________________________________________
Sjunde kapitlet ute idag som jag lovade!
Kommentera nu så kanske det blir ett till imorgon!
Puss & Kram!
Annas perspektiv
Jag drog efter andan och stannade chockat upp mitt i mitt steg. De som stod framför mig var inga mindre än mamma och pappa. De tittade både lättat och argt på mig och deras blickar som naglade fast sig fick det att isa sig i mig. Jag tittade skamset ner i marken.
Mamma var den som först öppnade munnen.
- Var har du varit!? Vi har varit så oroliga!
- Och varför har du inte svarat!? Jag och mamma har åkt runt i Göteborg för att leta efter dig! Du skulle kommit hem idag ju!
- Förlåt mig! Min mobil kom bort, och sen gick jag och letade efter den, och då träffade jag Harry som hade hittat min mobil, och sen fick jag träffa resten av killarna... Och sen såg vi på film, och jag somnade. Och jag fick Harrys nummer och han fick mitt och vi ska ses imorgon. Och då tyckte jag inte att det var någon idé att åka hem emellan eftersom jag ändå ska träffa honom imorgon. Och jag var så himla glad så jag glömde helt bort att prata med er och... Jag hörde inte när ni ringde mig, jag hade på ljudlöst.. Jag är verkligen ledsen! Jag tittade på dem med en ledsen min.
- Va, vänta nu lite... Vem är Harry? Och resten av killarna? Mamma tittade förvånat på mig.
- Ja, alltså... Harry Styles från One Direction, och resten av killarna från One Direction.
De båda stirrade på mig.
- Ditt favoritband, menar du? Har du träffat dem? Pappa tittade misstroget på mig.
- Eh, jaa... Jag skrev ju att de var här i Göteborg.
Jag tittade osäkert på dem och försökte på mig ett litet leende.
- Och du lyckades verkligen träffa dem? Och få en av dems nummer? Wow.
Mamma tittade lite beundrat på mig men fick snabbt en rynka mellan ögonbrynen.
- Men det betyder inte att vi inte är arga längre... Du skulle ha ringt!
Pappa höll med.
- Ja, vi var jätteoroliga där hemma! Nu följer du med på en gång hem!
- Men, så kan ni inte göra! Jag ska träffa Harry imorgon, jag lovade honom!
- Ja, men det skulle du ha tänkt på innan du gjorde oss så här oroliga! Nu följer du med mig och pappa hem!
Jag kände hur gråten började komma i halsen.
- Nej, men snälla! Jag ska få träffa Harry, det har varit min dröm i flera år ju...
- Det spelar ingen roll, kom nu. Mamma drog mig lite lätt i armen.
Då ryckte Emelie och Leila in som hade stått tysta hela tiden.
- Snälla, ni måste låta henne få träffa honom! Ni kan inte göra såhär! Emelie tittade desperat på mina föräldrar som tittade tillbaka med iskalla blickar.
- Vi vet nog hur vi ska uppfostra våran dotter. Och vilka är ni förresten? Pappa tittade skeptiskt på dem.
- Jag är Leila, och det här är Emelie. Det var hos Emelie som Anna sov inatt.
- Okej, men nu är det slut med det. Inatt sover Anna i sin egen säng, och därmed basta!
Jag kände hur mamma och pappa tog tag i mina armar och drog mig bort mot bilen. Jag kämpade emot så gott jag kunde och Emelie och Leila gjorde allt de kunde för att hjälpa mig.
- Sluta! Sluta säger jag! Vill ni verkligen förstöra hennes dröm? Skrek Leila åt dem.
Pappa tittade med blixtrande ögon på henne.
- Du, det enda som förstör vår dotter är de där dumma pojkarna som ger henne hopp om något! De är popstjärnor och ouppnåeliga, när ska hon förstå det!?
De drog mig mot bilen och Leila försökte igen.
Leilas perspektiv
Jag fortsatte säga emot Annas dumma pappa, jag kunde inte låta henne åka med sina drömmar krossade.
- Du, jag ska allt... Din idiot! Skrek jag.
Men Emelie höll mig tillbaka.
- Vad gör du!? Jag tittade upprört på henne.
- Leila, det är ingen idé, det finns inget vi kan göra. De har bestämt sig. Jag är ledsen...
Jag tittade först argt på henne men sen insåg jag att hon faktiskt hade rätt. Jag kunde inte vinna över dem hur jag än gjorde. Jag sjönk ner på marken och suckade.
- Det här är bara inte rättvist! Hennes drömkille bjuder i princip ut henne och hon får inte ens gå dit.
- Jag vet, jag önskar vi kunde göra något...
- Jag med...
- Kom, vi går hem till mig och dricker varm choklad.
Vi gick sakta mot det håll Emelies hus låg medan vi såg på medan de tryckte in Anna i baksätet och körde iväg med bilen. Jag kommer aldrig glömma hennes sorgsna ansikte när hon tittade på oss.
Annas perspektiv
Vi kom allt längre och längre bort från Göteborg, och varje gång jag tänkte på tjejerna eller Harry så fick jag tårar i ögonen. Jag skulle aldrig nånsin förlåta mamma och pappa för detta. Att träffa Harry var ju allt jag någonsin velat. De krossade mina drömmar totalt. Mammas röst väckte mig ur mina tankar på Harry.
- Gumman... Du vet att vi bara gör det här för ditt eget bästa.
Det där var så fult sagt och så stor lögn att det inte ens var värt att svara på. Såklart att det inte var för mitt bästa! De ville bara njuta av att straffa mig. Just som jag höll på att somna i baksätet pep min mobil till. Jag plockade upp den och läste smset.
"Gotta be fun to meet you tomorrow! xx"
Det var från Harry. Jag svalde hårt och försökte blinka bort tårarna men jag kunde inte hålla mig. Jag började snyfta och tårarna bara rann. Snyftet övergick snart till böl och mina föräldrar tittade oroligt på mig.
- Vad har hänt? Mamma lät riktigt orolig.
Då blixtrade det till inom mig.
- Vad fan tror ni har hänt era jävla idioter!? Så lycklig som jag var idag, jag har aldrig någonsin varit så lycklig. Min största dröm var nästan verklighet. Och ni krossade allt och tog ifrån mig det! Hur fan tror ni det känns!? Har ni förväntat er att jag ska tacka er eller!?
Jag snyftade till och tittade på dem medan tårarna rann.
Då sa mamma något som fick mig att tappa hakan.
- Stefan, stanna bilen.
_____________________________________________________________________________________________
Sjunde kapitlet ute idag som jag lovade!
Kommentera nu så kanske det blir ett till imorgon!
Puss & Kram!
förlåt.
Hej! Förlåt att det inte blev något kapitel idag som jag sa, men hann tyvärr inte med.. Kan dock nästan garantera att ni får ett nytt imorgon! Hoppas ni har en bra sommar, det har iaf jag! Puss & kram!
You got that one thing - Del 6
- Harry, this was really nice! But I gotta go now, but thanks for your invite! Hon log.
- Yeah, no problem! Nice to have you here! Do you wanna meet tomorrow?
- I would love to do that.. But I'm not sure.. I don't live here in Gothenburg, I live a bit outside. But... I don't wanna miss this chance!
- Great! Can I get your number so I can text you tomorrow? Jag log och hennes ögon tindrade.
- Yeah sure!
Vi knappade in våra nummer i varandras mobiler och hon gick sedan ut genom dörren och vinkade.
- Bye, see you tomorrow!
- Yeah, bye!
Jag stängde dörren och log för mig själv.
Annas perspektiv
Jag hade precis stängt dörren från killarnas hotellrum och jag var nu på väg mot hissen som skulle ta mig ut ur hotellet. Jag log för mig själv, hur kunde mitt liv fått en så här bra vändning? Jag skakade på huvudet och kunde inte fatta det. Jag hade varit lugn med killarna vilket jag var väldigt glad för, men nu var jag som vilken directioner som helst och fangirlade lite. Jag hade Harry Styles nummer! Helt sjukt! Han hade lett mot mig, jag började verkligen gilla honom. Jag hade alltid haft en stor crush på honom, men det var nu när jag träffade honom som jag började gilla honom på riktigt. Han var så söt och snäll. Fast vad tänkte jag med? Han skulle väl aldrig vilja ha mig. Han hade ju bett om mitt nummer, men det var säkert bara av artighet.
Pang!
Jag stirrade irriterat framåt. Jag hade visst råkat gå in i dörren i hotelllobbyn. Jag tog mig för pannan, och självklart hade jag fått en bula. Jag gick förbi alla fans som stirrade på mig och skrek så man fick ont i öronen, jag trängde mig fram till Emelie och Leila.
- Hej Anna, gud så länge vi har väntat! Nu måste du berätta allt, detaljer också tack! Emelie log förväntansfullt.
- Okej, jag ska.. Men kan vi inte gå till något lugnare ställe? Jag får ont i öronen...
- Visst, vi går till starbucks där borta. Leila log och drog iväg mot starbucks.
Nu satt vi vid bordet med våra varma choklader och jag började berätta från början.
- Jo, när jag kom till hotellet letade jag jättelänge men jag kunde inte hitta mobilen någonstans, och då gi..
Leila avbröt mig.
- Vad gjorde du då? Berätta, berätta!
- Lugna dig, jag ska. Fast det går lättare om du inte avbryter mig. Jag log och fortsatte.
- Okej, när jag inte hittade mobilen gick jag någon väg bakom hotellet. Jag var ledsen och tittade ner i marken, jag visste heller inte vart jag gick. Jag bara gick och gick tills jag krockade med någon. Och denna någon, var Harry. Han log mot mig och drog upp mig. Han frågade varför jag var ledsen, så jag sa det om min mobil. Och gissa vad!? Han hade den i fickan för han hade hittat den igår kväll. Sen frågade han om jag ville följa med upp till deras hotellrum! Kan ni fatta!?
- Herregud, nej! Emelie log och Leila instämde.
- Mm, och sen gick vi upp och han såg att jag var nervös så han försökte trösta mig och så.. Sen när vi kom in så kollade vi på film, Love Actually. Min favoritfilm, och Harrys med! Och Louis och Harry rev sönder en popcornpåse så att allt åkte ut på golvet. Sedan fanns det inte plats för mig i soffan så jag fick sitta i Harrys knä... Det var mysigt. Sedan somnade jag för jag var så trött.. Jag sov inte mycket inatt. Jag sov i Harrys knä och sen vaknade jag och skulle gå och det var då jag ringde er. Gissa vad som hände sen!?
- Ingen aning, säg! Leila lät otålig.
- Jo, Harry frågade om vi skulle ses imorgon! Och jag sa ja. Och då! Då frågade han mig om mitt nummer för han skulle smsa mig imorgon och jag fick hans! Jag har Harrys nummer!
- Wow, helt otroligt! Grattis! Både Emelie och Leila lät glada för min skull.
- Ja, jag är så spänd på att få träffa honom! Jag tror verkligen att jag gillar honom. Jag tittade rodnande ner i marken och log.
Efter ett tag gick vi från starbucks, vi skulle hem till Emelie och mysa och ha det skönt. Jag skulle sova över där inatt också, eftersom jag ändå skulle träffa Harry imorgon. Jag var väldigt glad över att han hade frågat mig, jag skulle aldrig själv haft modet att fråga honom.
Vi gick och skrattade och pratade på vägen hem och jag tittade ner i marken för att se så jag inte trampade på några äckliga sniglar, det var fullt av dem på gatan. Plötsligt stannade jag till, det var två par skor framför mig. De så bekanta ut... Jag böjde upp huvudet och tittade in i två arga ansikten.
____________________________________________________________________________________________
Okej, kapitel 6 ute, vet att det blev ett kort kapitel men jag är riktigt trött ikväll, sorry...
Jag skriver nog ett till imorgon, ett längre hoppas jag :)
Vem tror ni att Anna har stött på?
Kommentera så blir jag glad, det vet ni!
Puss & Kram
- Yeah, no problem! Nice to have you here! Do you wanna meet tomorrow?
- I would love to do that.. But I'm not sure.. I don't live here in Gothenburg, I live a bit outside. But... I don't wanna miss this chance!
- Great! Can I get your number so I can text you tomorrow? Jag log och hennes ögon tindrade.
- Yeah sure!
Vi knappade in våra nummer i varandras mobiler och hon gick sedan ut genom dörren och vinkade.
- Bye, see you tomorrow!
- Yeah, bye!
Jag stängde dörren och log för mig själv.
Annas perspektiv
Jag hade precis stängt dörren från killarnas hotellrum och jag var nu på väg mot hissen som skulle ta mig ut ur hotellet. Jag log för mig själv, hur kunde mitt liv fått en så här bra vändning? Jag skakade på huvudet och kunde inte fatta det. Jag hade varit lugn med killarna vilket jag var väldigt glad för, men nu var jag som vilken directioner som helst och fangirlade lite. Jag hade Harry Styles nummer! Helt sjukt! Han hade lett mot mig, jag började verkligen gilla honom. Jag hade alltid haft en stor crush på honom, men det var nu när jag träffade honom som jag började gilla honom på riktigt. Han var så söt och snäll. Fast vad tänkte jag med? Han skulle väl aldrig vilja ha mig. Han hade ju bett om mitt nummer, men det var säkert bara av artighet.
Pang!
Jag stirrade irriterat framåt. Jag hade visst råkat gå in i dörren i hotelllobbyn. Jag tog mig för pannan, och självklart hade jag fått en bula. Jag gick förbi alla fans som stirrade på mig och skrek så man fick ont i öronen, jag trängde mig fram till Emelie och Leila.
- Hej Anna, gud så länge vi har väntat! Nu måste du berätta allt, detaljer också tack! Emelie log förväntansfullt.
- Okej, jag ska.. Men kan vi inte gå till något lugnare ställe? Jag får ont i öronen...
- Visst, vi går till starbucks där borta. Leila log och drog iväg mot starbucks.
Nu satt vi vid bordet med våra varma choklader och jag började berätta från början.
- Jo, när jag kom till hotellet letade jag jättelänge men jag kunde inte hitta mobilen någonstans, och då gi..
Leila avbröt mig.
- Vad gjorde du då? Berätta, berätta!
- Lugna dig, jag ska. Fast det går lättare om du inte avbryter mig. Jag log och fortsatte.
- Okej, när jag inte hittade mobilen gick jag någon väg bakom hotellet. Jag var ledsen och tittade ner i marken, jag visste heller inte vart jag gick. Jag bara gick och gick tills jag krockade med någon. Och denna någon, var Harry. Han log mot mig och drog upp mig. Han frågade varför jag var ledsen, så jag sa det om min mobil. Och gissa vad!? Han hade den i fickan för han hade hittat den igår kväll. Sen frågade han om jag ville följa med upp till deras hotellrum! Kan ni fatta!?
- Herregud, nej! Emelie log och Leila instämde.
- Mm, och sen gick vi upp och han såg att jag var nervös så han försökte trösta mig och så.. Sen när vi kom in så kollade vi på film, Love Actually. Min favoritfilm, och Harrys med! Och Louis och Harry rev sönder en popcornpåse så att allt åkte ut på golvet. Sedan fanns det inte plats för mig i soffan så jag fick sitta i Harrys knä... Det var mysigt. Sedan somnade jag för jag var så trött.. Jag sov inte mycket inatt. Jag sov i Harrys knä och sen vaknade jag och skulle gå och det var då jag ringde er. Gissa vad som hände sen!?
- Ingen aning, säg! Leila lät otålig.
- Jo, Harry frågade om vi skulle ses imorgon! Och jag sa ja. Och då! Då frågade han mig om mitt nummer för han skulle smsa mig imorgon och jag fick hans! Jag har Harrys nummer!
- Wow, helt otroligt! Grattis! Både Emelie och Leila lät glada för min skull.
- Ja, jag är så spänd på att få träffa honom! Jag tror verkligen att jag gillar honom. Jag tittade rodnande ner i marken och log.
Efter ett tag gick vi från starbucks, vi skulle hem till Emelie och mysa och ha det skönt. Jag skulle sova över där inatt också, eftersom jag ändå skulle träffa Harry imorgon. Jag var väldigt glad över att han hade frågat mig, jag skulle aldrig själv haft modet att fråga honom.
Vi gick och skrattade och pratade på vägen hem och jag tittade ner i marken för att se så jag inte trampade på några äckliga sniglar, det var fullt av dem på gatan. Plötsligt stannade jag till, det var två par skor framför mig. De så bekanta ut... Jag böjde upp huvudet och tittade in i två arga ansikten.
____________________________________________________________________________________________
Okej, kapitel 6 ute, vet att det blev ett kort kapitel men jag är riktigt trött ikväll, sorry...
Jag skriver nog ett till imorgon, ett längre hoppas jag :)
Vem tror ni att Anna har stött på?
Kommentera så blir jag glad, det vet ni!
Puss & Kram
You got that one thing - Del 5
- It's the fourth time in a week we have to see that movie! Harry loves it so much. Han skrattade till och tittade på mig.
- Haha, I see he's a bigger fan than me of that film. Jag skrattade.
Då kom Harry tillbaka med filmen.
- Shit, the coffee's cold! Niall tittade på kaffet.
- It's okay, we have popcorn! Ropade Louis glatt.
Jag såg på medan Louis och Harry tävlade vem som kom först fram till diskbänken där popcornen stod.
Jag skrattade glatt och ropade:
- Go Larry Stylinson!
Annas perspektiv
Harry och Louis var så söta när de sprang fram och rev upp popcornpåsen samtidigt. De skulle stoppa in popcornen i mikron, men allt innehåll i påsen flög åt alla håll. Vi andra kunde inte hålla oss för skratt, de såg så roliga ut när de försökte plocka upp de små popcorn kornen.
- Guys, cmon it's okay we don't need popcorn! Liam skrattade åt dem.
Zayn höll med.
- Yeah, and I don't think anyone wants them now anyway, haha.
Harry tittade skuldmedvetet på mig.
- Sorry...
Jag log mot honom.
- Haha it's okay! The company it's much more important than the snacks!
Harry log då stort mot mig.
- Let's watch the film, I take the best place in the sofa! ropade Louis.
Alla killarna sprang fram som 3-åringar och knökade sig i soffan för att få den bästa platsen.
Jag skrattade till men tystnade. För soffan var full. Jag fick inte plats...
- Eh guys, where am I supposed to sit? Jag tittade osäkert på dem.
- You can sit here in my knee, log Harry.
Jag rodnade men satte mig ner i Harrys knä.
Jag tänkte för mig själv. Jävla dumma dig Anna, varför måste du rodna just nu!? Inför killarna också!? Åh vad jobbigt...
Louis perspektiv
Efter ca halva filmen hade Anna somnat. Mitt på dagen, men hon var nog trött. Jag tittade på dem, Harry och Anna. De var så söta tillsammans. Annas huvud vilade i Harrys knä och trots att vi skulle kolla på filmen, så tittade Harry bara på Anna. Han smekte försiktigt hennes hår och tittade på henne. Han log och hans smilgropar syntes tydligt. Det var konstigt egentligen. De kände inte ens varandra utan hade träffats idag, men man kunde se på dem att de gillade varandra. Harry hade ett speciellt glitter i ögonen när han tittade på henne.
Annas perspektiv
Jag kände hur någon försiktigt skakade mig och sa mitt namn.
- Yes? Jag tittade sömndrucket upp i Harrys underbara gröna ögon.
- Anna, the film is over now. Harry log mot mig.
- Oh, okay, sorry for felling asleep, hehe... Jag log tillbaka och tittade en på klockan.
Shit, den var halv två på förmiddagen! Jag skulle ha ringt Leila och Emelie för länge sen...
- Eh, I have to make a call! Jag ursäktade mig och gick för att ringa Emelie.
Hej, det är Emelie!
Hej, det är jag, Anna.
Vart är du!? har det hänt något? Vi har försökt nå dig jättelänge nu!
Oj då.. Nej då, jag mår bra. Nä mer än bra, jag mår fantastiskt!
Kul, hittade du din mobil?
Ja... Och gissa vem jag krockade med som hade den!?
Nä.. vem!?
Harry från 1D!
Nej du skojar! Ska bara säga till Leila! Sådär... Var är du?
Eh, jag råkar faktiskt vara i killarnas hotellrum.. Vi.. liksom... kollade på film här.... hehe.....
Nä nu skämtar du! Kom ner nu och berätta allt!
Okej, kommer strax! Ska bara säga hejdå till dem.
Okej, ses snart!
Jag vände mig mot killarna som hade stått bredvid när jag pratade.
Harrys perspektiv
Anna gick iväg för att ringa ett samtal och jag förstod inte ett ord av vad hon sa. Hon pratade ju svenska så det var ju inte så konstigt.
- You really like her, don't you? Louis tittade glatt på mig.
- Yeah.. I've only known her for a few hours, but I don't know... It feels special, she is special. I like her. A lot...
- But she likes you too! Go and get her number now! Zayn tittade på mig och sedan på henne.
- But, what if she...
Niall avbröt mig.
- Harry, stop it! Just do it you stupid mofo! Maybe this is your only chance.
- Okay, I will. Jag log.
Anna avslutade samtalet och jag gick fram till henne.
- Harry, this was really nice! But I gotta go now, but thanks for your invite! Hon log.
- Yeah, no problem! Nice to have you here! Do you wanna meet tomorrow?
- I would love to do that.. But I'm not sure.. I don't live here in Gothenburg, I live a bit outside. But... I don't wanna miss this chance!
- Great! Can I get your number so I can text you tomorrow? Jag log och hennes ögon tindrade.
- Yeah sure!
Vi knappade in våra nummer i varandras mobiler och hon gick sedan ut genom dörren och vinkade.
- Bye, see you tomorrow!
- Yeah, bye!
Jag stängde dörren och log för mig själv.
_____________________________________________________________________________________________
Okej, femte kapitlet ute! Kommentera om ni vill att något särskilt ska hända, har dock planerat lite saker och har precis kommit igång :) Kommentera på, då vet ni att jag blir glad! Kram!
- Haha, I see he's a bigger fan than me of that film. Jag skrattade.
Då kom Harry tillbaka med filmen.
- Shit, the coffee's cold! Niall tittade på kaffet.
- It's okay, we have popcorn! Ropade Louis glatt.
Jag såg på medan Louis och Harry tävlade vem som kom först fram till diskbänken där popcornen stod.
Jag skrattade glatt och ropade:
- Go Larry Stylinson!
Annas perspektiv
Harry och Louis var så söta när de sprang fram och rev upp popcornpåsen samtidigt. De skulle stoppa in popcornen i mikron, men allt innehåll i påsen flög åt alla håll. Vi andra kunde inte hålla oss för skratt, de såg så roliga ut när de försökte plocka upp de små popcorn kornen.
- Guys, cmon it's okay we don't need popcorn! Liam skrattade åt dem.
Zayn höll med.
- Yeah, and I don't think anyone wants them now anyway, haha.
Harry tittade skuldmedvetet på mig.
- Sorry...
Jag log mot honom.
- Haha it's okay! The company it's much more important than the snacks!
Harry log då stort mot mig.
- Let's watch the film, I take the best place in the sofa! ropade Louis.
Alla killarna sprang fram som 3-åringar och knökade sig i soffan för att få den bästa platsen.
Jag skrattade till men tystnade. För soffan var full. Jag fick inte plats...
- Eh guys, where am I supposed to sit? Jag tittade osäkert på dem.
- You can sit here in my knee, log Harry.
Jag rodnade men satte mig ner i Harrys knä.
Jag tänkte för mig själv. Jävla dumma dig Anna, varför måste du rodna just nu!? Inför killarna också!? Åh vad jobbigt...
Louis perspektiv
Efter ca halva filmen hade Anna somnat. Mitt på dagen, men hon var nog trött. Jag tittade på dem, Harry och Anna. De var så söta tillsammans. Annas huvud vilade i Harrys knä och trots att vi skulle kolla på filmen, så tittade Harry bara på Anna. Han smekte försiktigt hennes hår och tittade på henne. Han log och hans smilgropar syntes tydligt. Det var konstigt egentligen. De kände inte ens varandra utan hade träffats idag, men man kunde se på dem att de gillade varandra. Harry hade ett speciellt glitter i ögonen när han tittade på henne.
Annas perspektiv
Jag kände hur någon försiktigt skakade mig och sa mitt namn.
- Yes? Jag tittade sömndrucket upp i Harrys underbara gröna ögon.
- Anna, the film is over now. Harry log mot mig.
- Oh, okay, sorry for felling asleep, hehe... Jag log tillbaka och tittade en på klockan.
Shit, den var halv två på förmiddagen! Jag skulle ha ringt Leila och Emelie för länge sen...
- Eh, I have to make a call! Jag ursäktade mig och gick för att ringa Emelie.
Hej, det är Emelie!
Hej, det är jag, Anna.
Vart är du!? har det hänt något? Vi har försökt nå dig jättelänge nu!
Oj då.. Nej då, jag mår bra. Nä mer än bra, jag mår fantastiskt!
Kul, hittade du din mobil?
Ja... Och gissa vem jag krockade med som hade den!?
Nä.. vem!?
Harry från 1D!
Nej du skojar! Ska bara säga till Leila! Sådär... Var är du?
Eh, jag råkar faktiskt vara i killarnas hotellrum.. Vi.. liksom... kollade på film här.... hehe.....
Nä nu skämtar du! Kom ner nu och berätta allt!
Okej, kommer strax! Ska bara säga hejdå till dem.
Okej, ses snart!
Jag vände mig mot killarna som hade stått bredvid när jag pratade.
Harrys perspektiv
Anna gick iväg för att ringa ett samtal och jag förstod inte ett ord av vad hon sa. Hon pratade ju svenska så det var ju inte så konstigt.
- You really like her, don't you? Louis tittade glatt på mig.
- Yeah.. I've only known her for a few hours, but I don't know... It feels special, she is special. I like her. A lot...
- But she likes you too! Go and get her number now! Zayn tittade på mig och sedan på henne.
- But, what if she...
Niall avbröt mig.
- Harry, stop it! Just do it you stupid mofo! Maybe this is your only chance.
- Okay, I will. Jag log.
Anna avslutade samtalet och jag gick fram till henne.
- Harry, this was really nice! But I gotta go now, but thanks for your invite! Hon log.
- Yeah, no problem! Nice to have you here! Do you wanna meet tomorrow?
- I would love to do that.. But I'm not sure.. I don't live here in Gothenburg, I live a bit outside. But... I don't wanna miss this chance!
- Great! Can I get your number so I can text you tomorrow? Jag log och hennes ögon tindrade.
- Yeah sure!
Vi knappade in våra nummer i varandras mobiler och hon gick sedan ut genom dörren och vinkade.
- Bye, see you tomorrow!
- Yeah, bye!
Jag stängde dörren och log för mig själv.
_____________________________________________________________________________________________
Okej, femte kapitlet ute! Kommentera om ni vill att något särskilt ska hända, har dock planerat lite saker och har precis kommit igång :) Kommentera på, då vet ni att jag blir glad! Kram!
You got that one thing - Del 4
Jag svalde hårt.
- What's wrong? Frågade Harry och tittade oroligt på mig samtidigt som vi gick genom lobbyn till hotellet.
- Nothing, I'm just really nervous.
- It's nothing to be nervous about log Harry.
Jag svalde ännu en gång och vi ställde oss i hissen. Det hade varit massor med skrikande fans som stod utanför hotellet som hade pekat och skrikit mot oss.
Vi klev nu ur hissen och gick mot hotellrummet. Harry gick fort och jag fick småspringa för att hinna med.
Nu var vi framme.
- Ready? frågade Harry
Jag nickade och han öppnade dörren.
Louis perspektiv
Jag och killarna satt och undrade varför Harry dröjde så länge, det tog inte lång tid att gå till starbucks på andra sidan gatan. Vi tänkte att han kanske blivit stoppad av några fans. Jag höll just på att slå in hans nummer på mobilen för att ringa honom när dörren slogs upp och Harry kom in. Men han kom inte ensam, han hade en tjej med sig. Hon var verkligen fin, trots att hennes ögon såg rödgråtna ut. Hennes långa blonda hår föll över axlarna. Hon tittade sig osäkert omkring med sina grön-grå ögon och log ett försiktigt leende.
Annas perspektiv
Harry öppnade dörren och vi klev in. När jag såg de andra killarna blev jag alldeles stum, detta kändes helt overkligt. Louis grejade med mobilen och resten av killarna satt i soffan och kollade på TV. Fast nu var allas huvuden vända mot mig, de undrade nog vem jag var. Och det kändes lite jobbigt att hantera.
- Hi boys, this is Anna! I went in her on my way back from starbucks. The phone I found yesterday, it was hers! Log Harry som tog av sig skorna och gick in till de andra.
Liam kom fram och skakade hand med mig.
- Hello Anna! I'm Liam.
Niall, Louis och Zayn gjorde samma sak.
Jag tog dem i hand utan att svara, jag var i chocktillstånd just nu. Mina största idoler stod liksom framför mig. Jag visste inte om jag skulle krama dem eller be om autograf, eller sätta mig i soffan... Jag tittade lite smått panikslaget på Harry som förstod och räddade mig.
- Eh, maybe you wanna borrow the bathroom? Harry tog min hand och ledde mig bort.
- Thank you! Viskade jag på vägen mot badrummet.
- No problem, log han.
Jag gick in, låste och gled sakta nerför dörren. Puh! Dagen var inte ens slut och det hade redan hänt massor.
Harrys perspektiv
Jag hade precis lett Anna till badrummet och kommit tillbaka till killarna när de hoppade på mig med frågor.
- Who is she? Frågade Niall.
- Why did you brought her up? Frågade Liam, minstlika nyfiken som Niall.
- Has she cried? Frågade Zayn och Louis avbröt honom.
- Tell us, Harry!
Jag avbröt dem.
- Okay, fine! I will tell you! Just calm down!
De andra nickade.
- I crashed into her on my way back from starbucks. She cried and she said she lost her new phone. Then I took up the one I found yesterday and it was hers. She became so happy and hugged me. She said she was a fan but she wasn't crazy and that was really good for me. She was so nice, and pretty... I don't really know, I just felt for bringing her up with me. Jag ryckte på axlarna.
Liam stirrade på mig.
- But you don't even know who she is!
- But she seems nice, doesn't she? Jag försökte släta över situationen.
- Yeah, but... Längre hann inte Liam förrän Anna kom ut ur badrummet och Liam tystnade.
Annas perspektiv
När jag kom ut ur badrummet tystnade alla, som att de pratade om mig. Jag ville ändå göra det bästa av situationen och log mot dem.
- Okay guys, what do you want to do?
Harry log stort mot mig. Åh gud, jag kunde inte koncentrera mig när han log mot mig. Jag blev alldeles varm i kroppen.
- I don't know... Would you like some coffee and watch a film? Sa han.
Jag såg att de andra tittade lite på honom men försökte att inte bry mig om det.
- Okay, what do you want to see? Personally, my favourite movie is Love Actually if you got that one? Jag tittade lite nervöst på dem.
- Wow, sa Niall förvånat.
- What? Jag skrattade till.
- Haha, that's Harry's favourite movie too! Niall log mot mig och jag kände mig glad.
- Seriously!? I had no idea about that! Jag tittade storögt på Harry.
- Haha, just because I love that film I actually got it with me. I'll just go and get it in my bedroom. Harry gick för att hämta filmen.
Zayn suckade.
- It's the fourth time in a week we have to see that movie! Harry loves it so much. Han skrattade till och tittade på mig.
- Haha, I see he's a bigger fan than me of that film. Jag skrattade.
Då kom Harry tillbaka med filmen.
- Shit, the coffee's cold! Niall tittade på kaffet.
- It's okay, we have popcorn! Ropade Louis glatt.
Jag såg på medan Louis och Harry tävlade vem som kom först fram till diskbänken där popcornen stod.
Jag skrattade glatt och ropade:
- Go Larry Stylinson!
_____________________________________________________________________________________________
Okej, fjärde kapitlet ute!
Vad tycker ni än så länge?
Kommentera på, så blir jag glad, det vet ni!
Ska försöka få ut femte kapitlet imorgon om jag hinner. Ska dock iväg hela dagen så inte alls säkert att det blir något!
Puss & kram!
- What's wrong? Frågade Harry och tittade oroligt på mig samtidigt som vi gick genom lobbyn till hotellet.
- Nothing, I'm just really nervous.
- It's nothing to be nervous about log Harry.
Jag svalde ännu en gång och vi ställde oss i hissen. Det hade varit massor med skrikande fans som stod utanför hotellet som hade pekat och skrikit mot oss.
Vi klev nu ur hissen och gick mot hotellrummet. Harry gick fort och jag fick småspringa för att hinna med.
Nu var vi framme.
- Ready? frågade Harry
Jag nickade och han öppnade dörren.
Louis perspektiv
Jag och killarna satt och undrade varför Harry dröjde så länge, det tog inte lång tid att gå till starbucks på andra sidan gatan. Vi tänkte att han kanske blivit stoppad av några fans. Jag höll just på att slå in hans nummer på mobilen för att ringa honom när dörren slogs upp och Harry kom in. Men han kom inte ensam, han hade en tjej med sig. Hon var verkligen fin, trots att hennes ögon såg rödgråtna ut. Hennes långa blonda hår föll över axlarna. Hon tittade sig osäkert omkring med sina grön-grå ögon och log ett försiktigt leende.
Annas perspektiv
Harry öppnade dörren och vi klev in. När jag såg de andra killarna blev jag alldeles stum, detta kändes helt overkligt. Louis grejade med mobilen och resten av killarna satt i soffan och kollade på TV. Fast nu var allas huvuden vända mot mig, de undrade nog vem jag var. Och det kändes lite jobbigt att hantera.
- Hi boys, this is Anna! I went in her on my way back from starbucks. The phone I found yesterday, it was hers! Log Harry som tog av sig skorna och gick in till de andra.
Liam kom fram och skakade hand med mig.
- Hello Anna! I'm Liam.
Niall, Louis och Zayn gjorde samma sak.
Jag tog dem i hand utan att svara, jag var i chocktillstånd just nu. Mina största idoler stod liksom framför mig. Jag visste inte om jag skulle krama dem eller be om autograf, eller sätta mig i soffan... Jag tittade lite smått panikslaget på Harry som förstod och räddade mig.
- Eh, maybe you wanna borrow the bathroom? Harry tog min hand och ledde mig bort.
- Thank you! Viskade jag på vägen mot badrummet.
- No problem, log han.
Jag gick in, låste och gled sakta nerför dörren. Puh! Dagen var inte ens slut och det hade redan hänt massor.
Harrys perspektiv
Jag hade precis lett Anna till badrummet och kommit tillbaka till killarna när de hoppade på mig med frågor.
- Who is she? Frågade Niall.
- Why did you brought her up? Frågade Liam, minstlika nyfiken som Niall.
- Has she cried? Frågade Zayn och Louis avbröt honom.
- Tell us, Harry!
Jag avbröt dem.
- Okay, fine! I will tell you! Just calm down!
De andra nickade.
- I crashed into her on my way back from starbucks. She cried and she said she lost her new phone. Then I took up the one I found yesterday and it was hers. She became so happy and hugged me. She said she was a fan but she wasn't crazy and that was really good for me. She was so nice, and pretty... I don't really know, I just felt for bringing her up with me. Jag ryckte på axlarna.
Liam stirrade på mig.
- But you don't even know who she is!
- But she seems nice, doesn't she? Jag försökte släta över situationen.
- Yeah, but... Längre hann inte Liam förrän Anna kom ut ur badrummet och Liam tystnade.
Annas perspektiv
När jag kom ut ur badrummet tystnade alla, som att de pratade om mig. Jag ville ändå göra det bästa av situationen och log mot dem.
- Okay guys, what do you want to do?
Harry log stort mot mig. Åh gud, jag kunde inte koncentrera mig när han log mot mig. Jag blev alldeles varm i kroppen.
- I don't know... Would you like some coffee and watch a film? Sa han.
Jag såg att de andra tittade lite på honom men försökte att inte bry mig om det.
- Okay, what do you want to see? Personally, my favourite movie is Love Actually if you got that one? Jag tittade lite nervöst på dem.
- Wow, sa Niall förvånat.
- What? Jag skrattade till.
- Haha, that's Harry's favourite movie too! Niall log mot mig och jag kände mig glad.
- Seriously!? I had no idea about that! Jag tittade storögt på Harry.
- Haha, just because I love that film I actually got it with me. I'll just go and get it in my bedroom. Harry gick för att hämta filmen.
Zayn suckade.
- It's the fourth time in a week we have to see that movie! Harry loves it so much. Han skrattade till och tittade på mig.
- Haha, I see he's a bigger fan than me of that film. Jag skrattade.
Då kom Harry tillbaka med filmen.
- Shit, the coffee's cold! Niall tittade på kaffet.
- It's okay, we have popcorn! Ropade Louis glatt.
Jag såg på medan Louis och Harry tävlade vem som kom först fram till diskbänken där popcornen stod.
Jag skrattade glatt och ropade:
- Go Larry Stylinson!
_____________________________________________________________________________________________
Okej, fjärde kapitlet ute!
Vad tycker ni än så länge?
Kommentera på, så blir jag glad, det vet ni!
Ska försöka få ut femte kapitlet imorgon om jag hinner. Ska dock iväg hela dagen så inte alls säkert att det blir något!
Puss & kram!
You got that one thing - Del 3
När vi kom in till Emelie var vi alla så trötta av att ha stått utanför hotellet idag att vi snabbt bäddade och gick och la oss. Vi pratade lite i sängen och jag började verkligen gilla Emelie och Leila. De var så himla snälla.
På morgonen gick vi upp och åt frukost, men vi hade ingen brådska. Just nu var det kristihimmelfärds helgen så vi hade några lediga dagar. Jag och Emelie vaknade tidigt och gjorde iordning frukost. Vi var ensamma hemma eftersom Emelies föräldrar jobbade. När Leila kom in i köket gäspade hon och sa:
- Dags att stalka killarna idag då!
Emelies perspektiv
- Dags att stalka killarna då! Log Leila och kom gäspande in i köket och satte sig vid köksbordet.
- Ja, jag vill ut så fort som möjligt så kanske det inte är knökat med fans när vi kommer, sa jag och bredde på smör på min macka.
- Ja, jag ska dit nu för att leta efter min mobil, sa Anna och reste sig upp med munnen full av mat.
- Okej, men vi kommer ner lite senare, om en stund eller så, Ropade Leila till Anna som gick ut ytterdörren men jackan i handen.
Jag suckade tungt.
- Hoppas verkligen att hon hittar sin mobil idag, den var ju alldeles ny också.
- Ja, vi får hoppas på det bästa. Vi får fråga henne senare, nu går jag och borstar tänderna sa jag och reste mig upp.
Annas perspektiv
Jag gick biten från Emelie till hotellet, det var bara en liten bit. Just nu var jag glad att jag hade så bra minne så jag mindes vägen dit. När jag kom dit stod det som väntat en fanskara på kanske 30 personer där. Jag knökade mig runt på gatan och försökte se om min mobil låg någonstans, men ingen hade sett någon mobil och jag såg den inte nånstans. Jag svalde hårt och försökte hålla gråten inne, men det var svårt när jag tänkte på att min mobil faktiskt var helt borta. Jag gick runt på gatan bredvid och lät tårarna komma. De rann ner för mina kinder och jag var glad att jag var osminkad idag. Jag hade ju trots allt inget smink med mig ändå. Jag började gå långsamt framåt på gatan medan jag tittade ner i marken. Plötsligt kände jag att jag gick emot något och ramlade omkull på gatan. Jag tittade uppåt.
Harrys perspektiv
- Oh, sorry! Ursäkte jag mig.
Jag hade visst råkat gå in i en tjej när jag gick och messade Louis och hon hade ramlat omkull så jag räckte henne handen och drog upp henne. Hon bara stirrade på mig och ett litet leende spreds på hennes läppar. Det var då jag granskade henne ordenligt, hon grät. Hennes kindes var blöta och ögonen rödgråtna.
- Eh, have something happened? Frågade jag henne nervöst för hon bara stirrade på mig.
Hon ryckte till.
- Oh, sorry, that was my fault, I didn't saw you. And, sorry, but I'm a big fan of you. Sa hon som en ursäkt till sitt stirrande.
- Okay, then I understand. Did you hurted yourself? You are crying. Sa jag oroligt och tittade i hennes rödgråtna ögon.
- No, I'm fine log hon. And about that, my mobile's gone since yesterday and it's new and my dad's gonna kill me, sa hon tyst och tittade ner i marken.
- Wait a minute, sa jag och ställde ner kaffemuggarna från starbucks. Jag plockade upp mobilen ur fickan som jag hade hittat utanför hotellet igår kväll.
- Is this your phone? Log jag.
- OMG yes! How did you find it!? No matter how, thank you so much! Log hon och kramade om mig.
- I found it yesterday, I gussed someone would come and search for it, sa jag och kramade henne tillbaka.
Hon torkade sig i ansiktet och log. Hon var riktigt vacker. Hon hade blont, långt hår och gröna ögon med ett stänk av grått. Hennes leende var också jättefint.
Jag harklade mig.
- Well, the coffee's starting to get cold. Would you like to come up with me to our room? Log jag.
Hon stirrade på mig.
- Are you serious?
- Yeah, don't you wanna come? Jag tittade osäkert på henne.
- Of course I want to, thanks for asking! Log hon och vi slog följe mot en hemlig ingång som vi killar använde för att inte få för mycket fans på oss.
Annas perspektiv
Jag kunde inte fatta det! Här gick jag med världens underbaraste kille, han som jag drömt om i flera år! Var detta verkligen verkligt!? Jag var tvungen att nypa mig själv i armen, och ja, det var verkligt. Jag kunde inte fatta att Harry verkligen hade frågat mig om jag ville följa med honom, jag menar, hur stor chans är det egentligen på en skala? Det enda dåliga var att han hade sett mig när jag är som fulast, när jag gråter. Men ändå, det kändes verkligen helt fantastiskt. Mitt liv kunde inte bli bättre, för Harry hade också hittat min mobil! Fast jag var lite nervös inför att träffa de andra killarna.
Jag svalde hårt.
- What's wrong? Frågade Harry och tittade oroligt på mig samtidigt som vi gick genom lobbyn till hotellet.
- Nothing, I'm just really nervous.
- It's nothing to be nervous about log Harry.
Jag svalde ännu en gång och vi ställde oss i hissen. Det hade varit massor med skrikande fans som stod utanför hotellet som hade pekat och skrikit mot oss.
Vi klev nu ur hissen och gick mot hotellrummet. Harry gick fort och jag fick småspringa för att hinna med.
Nu var vi framme.
- Ready? frågade Harry
Jag nickade och han öppnade dörren.
_____________________________________________________________________________________________
Okej, vad tyckte ni om tredje kapitlet? Kul att få in Harry också :D Hur tror ni det går när hon träffar killarna? Kommentera så blir jag glad, kram!
På morgonen gick vi upp och åt frukost, men vi hade ingen brådska. Just nu var det kristihimmelfärds helgen så vi hade några lediga dagar. Jag och Emelie vaknade tidigt och gjorde iordning frukost. Vi var ensamma hemma eftersom Emelies föräldrar jobbade. När Leila kom in i köket gäspade hon och sa:
- Dags att stalka killarna idag då!
Emelies perspektiv
- Dags att stalka killarna då! Log Leila och kom gäspande in i köket och satte sig vid köksbordet.
- Ja, jag vill ut så fort som möjligt så kanske det inte är knökat med fans när vi kommer, sa jag och bredde på smör på min macka.
- Ja, jag ska dit nu för att leta efter min mobil, sa Anna och reste sig upp med munnen full av mat.
- Okej, men vi kommer ner lite senare, om en stund eller så, Ropade Leila till Anna som gick ut ytterdörren men jackan i handen.
Jag suckade tungt.
- Hoppas verkligen att hon hittar sin mobil idag, den var ju alldeles ny också.
- Ja, vi får hoppas på det bästa. Vi får fråga henne senare, nu går jag och borstar tänderna sa jag och reste mig upp.
Annas perspektiv
Jag gick biten från Emelie till hotellet, det var bara en liten bit. Just nu var jag glad att jag hade så bra minne så jag mindes vägen dit. När jag kom dit stod det som väntat en fanskara på kanske 30 personer där. Jag knökade mig runt på gatan och försökte se om min mobil låg någonstans, men ingen hade sett någon mobil och jag såg den inte nånstans. Jag svalde hårt och försökte hålla gråten inne, men det var svårt när jag tänkte på att min mobil faktiskt var helt borta. Jag gick runt på gatan bredvid och lät tårarna komma. De rann ner för mina kinder och jag var glad att jag var osminkad idag. Jag hade ju trots allt inget smink med mig ändå. Jag började gå långsamt framåt på gatan medan jag tittade ner i marken. Plötsligt kände jag att jag gick emot något och ramlade omkull på gatan. Jag tittade uppåt.
Harrys perspektiv
- Oh, sorry! Ursäkte jag mig.
Jag hade visst råkat gå in i en tjej när jag gick och messade Louis och hon hade ramlat omkull så jag räckte henne handen och drog upp henne. Hon bara stirrade på mig och ett litet leende spreds på hennes läppar. Det var då jag granskade henne ordenligt, hon grät. Hennes kindes var blöta och ögonen rödgråtna.
- Eh, have something happened? Frågade jag henne nervöst för hon bara stirrade på mig.
Hon ryckte till.
- Oh, sorry, that was my fault, I didn't saw you. And, sorry, but I'm a big fan of you. Sa hon som en ursäkt till sitt stirrande.
- Okay, then I understand. Did you hurted yourself? You are crying. Sa jag oroligt och tittade i hennes rödgråtna ögon.
- No, I'm fine log hon. And about that, my mobile's gone since yesterday and it's new and my dad's gonna kill me, sa hon tyst och tittade ner i marken.
- Wait a minute, sa jag och ställde ner kaffemuggarna från starbucks. Jag plockade upp mobilen ur fickan som jag hade hittat utanför hotellet igår kväll.
- Is this your phone? Log jag.
- OMG yes! How did you find it!? No matter how, thank you so much! Log hon och kramade om mig.
- I found it yesterday, I gussed someone would come and search for it, sa jag och kramade henne tillbaka.
Hon torkade sig i ansiktet och log. Hon var riktigt vacker. Hon hade blont, långt hår och gröna ögon med ett stänk av grått. Hennes leende var också jättefint.
Jag harklade mig.
- Well, the coffee's starting to get cold. Would you like to come up with me to our room? Log jag.
Hon stirrade på mig.
- Are you serious?
- Yeah, don't you wanna come? Jag tittade osäkert på henne.
- Of course I want to, thanks for asking! Log hon och vi slog följe mot en hemlig ingång som vi killar använde för att inte få för mycket fans på oss.
Annas perspektiv
Jag kunde inte fatta det! Här gick jag med världens underbaraste kille, han som jag drömt om i flera år! Var detta verkligen verkligt!? Jag var tvungen att nypa mig själv i armen, och ja, det var verkligt. Jag kunde inte fatta att Harry verkligen hade frågat mig om jag ville följa med honom, jag menar, hur stor chans är det egentligen på en skala? Det enda dåliga var att han hade sett mig när jag är som fulast, när jag gråter. Men ändå, det kändes verkligen helt fantastiskt. Mitt liv kunde inte bli bättre, för Harry hade också hittat min mobil! Fast jag var lite nervös inför att träffa de andra killarna.
Jag svalde hårt.
- What's wrong? Frågade Harry och tittade oroligt på mig samtidigt som vi gick genom lobbyn till hotellet.
- Nothing, I'm just really nervous.
- It's nothing to be nervous about log Harry.
Jag svalde ännu en gång och vi ställde oss i hissen. Det hade varit massor med skrikande fans som stod utanför hotellet som hade pekat och skrikit mot oss.
Vi klev nu ur hissen och gick mot hotellrummet. Harry gick fort och jag fick småspringa för att hinna med.
Nu var vi framme.
- Ready? frågade Harry
Jag nickade och han öppnade dörren.
_____________________________________________________________________________________________
Okej, vad tyckte ni om tredje kapitlet? Kul att få in Harry också :D Hur tror ni det går när hon träffar killarna? Kommentera så blir jag glad, kram!
You got that one thing - Del 2
- Eh, har du inte läst deras tweets? Log den brunhåriga tjejen.
- Nej, min twitter har krånglat i veckan, fast det är ointressant. Det viktiga är, HAR NI SETT DEM? Jag var så uppspelt över att killarna var här i stan, här i lilla Göteborg!
- Nej, tyvärr inte... Men vi hoppas fortfarande. Log den blonda tjejen.
- Jag heter Emelie, och det här är Leila. Vad heter du? Frågade den brunhåriga tjejen vänligt.
Annas perspektiv
- Jag heter Anna, kul att träffas! Svarade jag vänligt.
- Vart är du på väg då? Vill du följa med oss till deras hotell? Frågade Emelie glatt.
- Visst, ska bara smsa pappa. Jag bor inte här, jag är bara här idag.
- Wow, snacka om tur att råka komma hit just idag! Sa Leila imponerat och lite förvånat.
- Jaa, det håller jag verkligen med om, log och jag och smsade pappa "One Direction är här i Göteborg så jag går till deras hotell. Ring om det är något! "
- Okej, då drar vi då! Leila krokade allas armar och gick med bestämda steg in mot centrum där hotellet låg.
- Hur vet ni vilket hotell de är på? Frågade jag nyfiket.
- Jaa, vi kollar twitter, fans skriver alltid där först. Log Emelie.
Nu var vi framme. Det stod verkligen packat med tjejer framför dörrarna och runt hela hotellet, de skrek och skrek. Det fanns poliser på plats som hjälpte till om fans kom för nära.
- Wow, snacka om mycket folk! Skrek jag högt för att överrösta allt skrik.
- Verkligen, detta är helt sjukt! Skrek Emelie tillbaka.
- Har ni sett killarna idag? Frågade Leila en tjej som stod bredvid oss.
- Nej, de har inte varit ute på hela dagen, suckade hon.
- Oj, svårt att få syn på dem alltså, sa jag. Mitt hopp blev lite mindre, trots att jag fortfarande ville se killarna mer än något annat.
- Verkligen, vi har stått här hela dagen och några timmar igår utan att få en skymt av dem, sa tjejen och tittade medlimsamt på oss.
- Jaja, vi ska inte ge upp hoppet! Sa Leila och försökte låta hoppfull.
- Nej, kom nu, sa Emelie och krokade arm med oss för att försöka dra oss framåt några meter i folkmassan. Men det var inte det lättaste, det var packat med folk.
Det gick nog några timmar, konstigt nog ringde aldrig pappa eller mamma mig. De kanske inte oroade sig.
Plötsligt skrek alla högre än förut. Ett fan trodde att hon hade sett Liam men det var visst inte han.
Jag suckade högt.
- Mina ben gör ont.
- Mina med, de värker efter att ha stått här så här länge, klagade Leila.
- Tjejer mina gör också ont, men vill vi se dem måste vi stå ut! Sa Emelie lite smått irriterad.
Och vi stod där hela dagen, utan att få så mycket av en skymt av killarna.
- Det var synd... Jag hade hoppats på mer. Sa jag besviket.
- Jag med, men vi kan hoppas på imorgon? Sa Leila.
- Jag måste ju hem ikväll, gud vad jobbigt. Jag vill ju stanna! Sa jag lite irriterad.
- Du kan sova hos mig, det ska Leila ändå göra. Erbjöd sig Emelie snällt.
- Tack, men... Jag har inga saker och vi känner inte varann så bra. Sa jag osäkert.
- Jo men det är inga problem, jag har så du kan låna så du slipper åka hem så kan vi stalka dem imorgon! Log Emelie.
- Okej, ska bara ringa pappa då. Log jag men leendet försvann snabbt.
- Min mobil är borta, shit! Sa jag och blev jätte stressad och fick nästan tårar i ögonen.
- vad är det för någon? Vi hjälper dig att leta! Sa Leila snabbt.
- iPhone 4S med ett silver glittrigt skal, sa jag.
Jag höll på att få tårar i ögonen, min helt nya mobil som jag bara hade haft i några veckor var borta! Pappa skulle blir skit arg när han fick veta.
Vi letade som idioter på gatan, det var tomt nu och vi var de sista fansen utanför. Hotellet vägrade släppa in oss och vi kunde inte hitta mobilen någonstans. Mitt liv var typ förstört.
- Vi kommer tillbaks hit imorgon, kom nu så går vi hem till mig, sa Emelie och la armen om mig.
- Okej, jag måste bara ringa pappa. Kan jag låna din mobil? Snyftade jag.
- Självklart!
Några minuter senare var det bestämt. Jag fick sova hos Emelie, men det hade krävts lite övertalning. De visste ju trots allt inte vem Emelie var. Nu var vi på väg hem och de gjorde allt de kunde för att muntra upp mig men det gick sådär.
När vi kom in till Emelie var vi alla så trötta av att ha stått utanför hotellet idag att vi snabbt bäddade och gick och la oss. Vi pratade lite i sängen och jag började verkligen gilla Emelie och Leila. De var så himla snälla.
På morgonen gick vi upp och åt frukost, men vi hade ingen brådska. Just nu var det kristihimmelfärds helgen så vi hade några lediga dagar. Jag och Emelie vaknade tidigt och gjorde iordning frukost. Vi var ensamma hemma eftersom Emelies föräldrar jobbade. När Leila kom in i köket gäspade hon och sa:
- Dags att stalka killarna idag då!
_________________________________________________________________________________________________________________
Okej, säg vad ni tyckte om andra kapitlet! Det kommer spänning snart :) Längre kapitel, vill nog försöka ha dem ganska långa, det första var för kort. Kommentera nu så kommer det kanske upp ett till imorgon! :)
You got that one thing - Del 1
Annas perspektiv
- Anna, nu får du skynda dig vi ska åka! ropade mamma till mig när jag stod och gjorde i ordning mig. Vi skulle åka till Göteborg idag med hela familjen, det skulle bli kul för jag behövde shoppa massor.
- Okej okej jag kommer mamma, stressa inte så! svarade jag och skyndade mig in till bilen och så var vi på väg. På vägen dit höll min lillebror Hampus på att retas, för jag satt och kollade på en massa bilder på One Direction. Killarna i mitt liv, haha. De var så fantastiska och betydde så mycket för mig.
- Anna är kä-är! ropade Hampus och pekade på en bild med killarna.
- Äh inte alls, sluta löjla dig! sa jag irriterat men jag fick ett litet leende på läpparna när jag tittade på dem. Så underbara de var. När vi var framme så shoppade vi i flera timmar, jag tyckte dock en sak var lite konstig. Det var verkligen överfullt med tonårstjejer som sprang runt som dårar och ja.. jag vet inte vad de höll på med.
Senare skulle vi fika, men så hade jag inga kontanter så jag fick gå och ta ut för de tog inte kort på fiket vi var på. När jag stod några gator bort vid bankomaten så hörde jag en massa tjejröster på gatan där borta. De stod och skrek och log och hoppade om vartannat. Efter ett tag märkte de att jag stod och tittade på dem.
- Vad är det? Frågade en lång tjej med brunt kort hår och tittade på mig.
- Eh, jag tänkte fråga er detsamma eftersom ni står och skriker haha... Svarade jag och försökte låta lite skämtsam men det lyckades inte så bra.
- Men, hallå, det är ju kändisar i stan! Sa en blond tjej och himlade med ögonen åt min dumhet.
- Va, vilka då? Frågade jag nyfiket. Kändisar i stan låter ju spännande och jag är en väldigt nyfiken tjej.
- One Direction, våra största idoler, svarade den blonda tjejen och log mot mig.
- VA? OMG! Jag är en directioner, hur visste jag inte detta!? Sa jag ganska högt och förvånat. Visst, min twitter hade krånglat den senaste veckan så jag kunde inte komma in och läsa killarnas tweets, men en sån här stor grej...
- Eh, har du inte läst deras tweets? Log den brunhåriga tjejen.
- Nej, min twitter har krånglat i veckan, fast det är ointressant. Det viktiga är, HAR NI SETT DEM? Jag var så uppspelt över att killarna var här i stan, här i lilla Göteborg!
- Nej, tyvärr inte... Men vi hoppas fortfarande. Log den blonda tjejen.
- Jag heter Emelie, och det här är Leila. Vad heter du? Frågade den brunhåriga tjejen vänligt.
____________________________________________________________________________________________________________________
Okej, säg ärligt vad ni tyckte om det första kapitlet! Är det något jag borde fortsätta på? Snälla kommentera, och hoppas ni gillar det, kram!
USA :)
Hej! Hoppas alla har det bra nu när det nästan är sommarlov och ledghet :) Dock är killarna långt ifrån lediga då de fortfarande vad jag vet, är kvar i USA. De jobbar så hårt, jag kan bara inte förstå att vissa fans inte kan ge dem något privatliv... Jaja, jag längtar tills de är tillbaka i England. Kram!
USA andra gånger för i år
Hej! Förlåt för dålig uppdatering! Men nu ska jag försöka vara lite bättre på det. Fick tips om en som kanske kan hjälpa mig fixa en snygg design här, skulle vara toppen :) Iaf, så är killarna på turné i USA nu igen detta året, efter de var här flög de nästan direkt dit. Saknar dem självklart, hoppas de kommer tillbaka till Sverige. (Jag är dock inte en av de lyckliga stockholmare som fick se killarna när de var här) Hej så länge!
